Diane Warren har alltid varit en idol för mig, utan att jag riktigt vetat om det. Det var först när jag blev lite äldre – och började intressera mig för de finstilta namnen som alltid står inom parentes bakom låtarna i skivkonvoluten – som jag upptäckte henne. Det stod [Diane Warren] under var och varannan låt jag hade i skivhyllan. Och det spelade ingen roll om jag plockade fram country- eller popskivor, rock- eller r´n´b-skivor. Hon fanns överallt. Och nästan alltid stod hennes namn ensamt.
– Jag jobbar helst själv, säger hon. Jag gillar att bestämma och har svårt att kompromissa.
Och det är nog inte många som skulle orka hänga med i Dianes tempo. Hon jobbar mest i hela branschen. 12 timmar om dagen, sju dagar i veckan.
Hon skriver alla sina låtar i ett litet rum på kontoret i Hollywood hills. Rummet har fått namnet ”the cave” och är endast 9 kvadratmeter stort. Och det sägs att det inte städats på 15 år. Diane är vidskeplig. På väggarna i rummet hänger tavlor där hon ramat in allt från sin första check på 1 miljon dollar till den Billboardlista då hon första gången låg etta. ”The cave” är det mest intima stället i hennes liv.
Och istället för att flytta ifrån kontorslokalen – som med åren blivit alldeles för liten då hennes företag expanderat så kraftigt – har hon köpt upp de närliggande lokalerna. Allt för att slippa flytta från ”the cave”…
47-åriga Diane Warren har ett rykte om sig i musikvärlden att vara vulgär. Hennes humor som hon själv beskriver som ”pretty twisted” handlar mest om kroppsdelar och kroppsljud och hon svär som en tonåring i puberteten. Hon har inga hobbies, hon hatar att resa och hon jobbar som sagt jämt, förutom när hon tar sig tid för vad hon kallar ”’much needed therapy”’.
Men i början förstod jag inte varför jag skulle behöva gå i terapi, det var andra människor som mer eller mindre tvingade iväg mig, så jag frågade min terapeut.
Terapeuten svarade:
”– Du är framgångsrik, du är attraktiv, du är smart och din bästa vän är en papegoja…”
Diane bor ensam i ett enormt hus i Hollywood hills med sina hundar, katter och en fågel vid namn Buttwings. Hon har även ett beachhouse i Malibu.
Vad gör du när du ska slappna av? Vet du ens vad det betyder?
– Har du ett lexikon?, svarar hon snabbt och skrattar. Nej, men musik är väldigt avslappnande för mig. Jag skriver faktiskt låtar för att slappna av. Dessutom gillar jag att gå ut och äta med någon kompis, jag gillar att läsa böcker och att gå på bio. Mina favoritfilmer är ”All about Eve”, ”Citizen Kane” och ”Bound”. Men det är klart, när jag går på bio sitter jag mest och tänker ”varför skrev inte jag den låten?”, ”Varför ringde de inte mig och frågade om jag kunde skriva en låt till den här filmen?”
(Skrattar).
Diane har skrivit låtar till mer än 50 filmer. Däribland ”Armageddon”, ”Pearl Harbor”, ”Legally Blonde”, ”Coyote ugly”, ”Notting Hill”.
Och bland dagens filmproducenter i Hollywood blir det allt vanligare att man hör desperata rop som: ””I need a Diane Warren-song””
Hennes låtar är hits och de kan ge filmen den reklam den behöver för att bli en blockbuster. Och även om Diane tar närmare en miljon kronor för att skriva en filmlåt är det, med facit i hand, oftast väl investerade pengar.
Så var kommer hennes inspiration ifrån?
– Överallt, säger hon. Det är saker folk säger, saker jag läser. Idéerna bara poppar upp i huvudet på mig. Jag brukar oftast komma på en låttitel först och sedan sätter jag mig vid min keyboard och leker lite. Det är en magisk process faktiskt.
”Unbreak my heart” är ju en rätt annorlunda låttitel och låten blev en enorm hit, var kom den ifrån?
– Den bara dök upp i huvudet på mig, jag tänkte ”det låter rätt coolt”, jag har aldrig hört någon säga unbreak my heart förut, det finns don´t break my heart och unchain my heart men inte unbreak my heart… Så började jag leka lite med titeln vid min keyboard och ja, efter fyra dagar var den klar. Men jag hade ingen aning om att det var Toni Braxton som skulle sjunga den. Det var Clive Davis på Arista som bestämde. Och det är jag oerhört tacksam för. Den passar henne perfekt.

Låttitlar och idéer till låtar uppkommer överallt säger hon och hon skriver ner dem så fort hon bara kan, i handen och på små lappar. Hon sjunger in dom på sin telefonsvarare eller i den walkman som hon alltid har i framsätet på sin bil. Till och med under terapin tänker hon på låtar.
– En gång när jag satt hos terapeuten sa jag: ”I don´t understand what you are talking about”. Terapeuten tittade lugnt på mig och svarade ”One day you will”.
Warren gillade meningen så mycket att hon var tvungen att ta upp penna och papper och skriva ner den. ”That´s a good title for a song” sa hon.
Det blev Deborah Cox som spelade in den.
Du har skrivit mer än 1000 låtar, haft mer än 60 topp 10-hits, du är miljardär och har fått fler priser och utmärkelser än någon annan låtskrivare. Vad driver dig att fortsätta?
– Jag är besatt av det här yrket, att toppa mig själv och att skriva bättre låtar.
Och hon ger sig inte i första taget. Det händer att hon ringer till skivbolagen och sjunger halvfärdiga låtar i telefon och frågar om de vill spela in dem. Hon har åsikter om vilken artist som ska spela in hennes låtar, hon är med på inspelningarna och hon terroriserar radiostationerna när någon av hennes låtar precis släppts.
Och när inte Cher ville spela in ”If I could turn back time” föll Diane ner på knä och bad henne att spela in den.
– Jag visste ju att det skulle bli en superhit. Det var som att erbjuda någon 1 miljon dollar och personen tackar nej.
Och visst blev det en hit. Den toppade den amerikanska listan i november 1989 och blev Chers stora comeback till popvärlden. Och efter det behövde Diane inte tjata mer. Cher har spelat in flera av hennes låtar efter det. Men en av dem fick inte den uppmärksamhet den förtjänade menar Diane.
– Jag skrev ”When you walk” away som är tio gånger bättre än If I could turn back time. Men den finns bara med på den amerikanska utgåvan av albumet ”Living proof” och släpptes aldrig som singel. Vilket var helt absurt. De släppte helt fel singlar – och albumet blev ju en flopp. They blew it!, säger hon irriterat.
Eftersom hon är ensamstående och har så varit i åtta år berättar hon att hon ser låtarna som sina barn. Det är viktigt att de får ett bra hem, att de tas om hand väl, hamnar i en bra skola och tar examen med bravur…
Diane skrev även topplisteettan ”Blame it on the rain” till Milli Vanilli – pojkarna som mimade sig igenom sin karriär.
– Det som hände var otroligt pinsamt för dem. Men jag kommer ihåg att jag tänkte ”nåja, vem det än var som sjöng låten så gjorde han ett jäkla bra jobb” och jag gillar den fortfarande. Någon borde göra en cover på den. Det är för övrigt en riktigt konstig tonartshöjning i mitten på versen i den låten, jag tror jag slant när jag skrev den och tonen åkte upp ett halvt steg… (skrattar) Lyssna får du höra.
Dianes bolag, Realsongs, drar in 250 miljoner per år i royalties. Tolv personer jobbar för henne. Och hon är den enda låtskrivaren på förlaget.
I sina texter rimmar hon heart med apart, pain med rain och baby med crazy. Och texterna består oftast av stars, fire, sun, rivers och tears och andra naturelement. De är enkla och lätta att sjunga med i och tillsammans med hennes melodier gör de underverk på listorna.
– I´m a strong believer in melodies”, säger hon. Det är nog därför jag har lite svårt för rap. Jag kan uppskatta rytmen i såna låtar, men det finns ju inga melodier. Jag förstår inte riktigt den världen.
Hon skrev sin första låt när hon var 13 år. Och hennes första inkomst i musikindustrin fick hon när hon var 14 år. Som sångerska. Diane hade anlitats att sjunga i en bar. Men efter bara en sång betalade ägaren henne mer än 250 kronor – för att sluta.
– Jag kan fortfarande inte stå på en scen utan att få panikångest, även om jag bara ska ta emot ett pris, säger hon. Jag avskyr att stå i strålkastarljuset. Jag ska hålla mig i bakgrunden. Och skriva låtar.
Har du aldrig velat släppa något själv?
– Nej, det skulle i så fall vara för skojs skull, men jag sjunger ju inte som Celine Dion så jag bör avstå.
Sjunger du på dina demos?
– Ibland, mest på rocklåtar och Cher-låtar och så. Balladerna får någon annan sjunga in.
Är det någon låt du skrivit som du blivit förvånad över att det faktiskt blev en hit?
– Jag blir alltid förvånad när jag får en hit. Det låter kanske konstigt när jag skrivit så många hits. Men det finns miljoner anledningar till att en låt inte flippar. Man är så beroende av artisten, av radio, av timingen. Särskilt om man gör en filmlåt. Då kanske filmmusiken ligger på ett skivbolag och artisten som gör ledmotivet på ett annat. Och då vill inte skivbolaget satsa lika hårt på låten och så vidare. Det är så otroligt mycket som ska stämma för att få en hit.
– There´s a lot of business.
Vissa artister i skivbranschen tycker att man ska skriva sina egna låtar och att det är lite fult att låta andra personer skriva låtar åt dem.
Diane tycker att de har fel.
– Det där är så larvigt. Artister som inte kan skriva låtar ska låta andra göra det. Herregud, Robert Di Niro skriver väl inte sina egna manus. Han är skådis. De flesta artister ska sjunga, inte skriva låtar. Och folk tror ändå att det är artisterna själva som skrivit låtarna. Alla tror till exempel att det är Steven Tyler i Aerosmith som skrivit ”I don´t wanna miss a thing”…
Och vad tycker då Diane om andra artisters låtar. Vilken låt, som hon inte skrivit , skulle hon säga var en riktig 10-poängare.
– Lose yourself” med Eminem, svarar hon snabbt. Den passar perfekt till filmen.
Och vilken är din favorit bland dina egna låtar?
– Hm, det är så svårt att svara på. Men det brukar faktiskt alltid vara den låt jag skrev senast.
Och trots alla framgångar med listettor och priser finns det en sak hon saknar.
– Klart att det skulle var trevligt med en Oscar, jag har ju nominerats 6 gånger. Men aldrig vunnit. I´m a 6 time loser!
Nu till en riktigt knepig fråga, vilken är den gayigaste låten du skrivit?
We can” med LeAnn Rimes. Dansversionen. Det är ett gayanthem. Jag tänkte faktiskt på det när jag skrev den. Texten går så här: ”We can do the impossible, We have the power in our hands, And we won´t stop, coz we got to make a difference in this life, So let them say we can´t do it, Give us a mountain, And we´re gonna move it””. Visst är det ett gayanthem? Vet du att alla min manliga vänner bögar. Alla.
– I´m a fag hag, I really am”. Dessutom är det många bögar som kommit fram till mig och sagt att de gillar mina låtar, att de kan relatera till dem. De är ju neutrala, texterna handlar inte om kvinna och man. Jag använder ord som you och baby.
Just nu jobbar Diane med nya låtar åt Jessica Simpson, Uncle Cracker, Andrea Bocceli, Sugarbabes och Westlife. Dessutom har hon skrivit en låt till Pet Shop Boys.
– Den heter ”Numb” och är ”kind of dark”…
Vilka andra tror du kommer att ta över när du, Babyface, Desmond Child och andra låtskrivare slutar?
– – Jag kommer aldrig dra mig tillbaka, no way, ni blir inte av med mig, så jag kan inte svara på den frågan… I can´t wait to go to work tomorrow.

 

 

Publicerad: 2003-09-30 16:17:14