– Följ med Lena på femstjärnig flatkryssning!”

”Det var bara några veckor sedan jag googlade och hittade en kryssning. ”Lesbisk, kulinarisk kryssning i Medelhavet”. Ja, varför inte? Men vågade jag åka själv? Vännerna var däremot alla helt överens. ÅK!
Så nu är jag på väg. En övre medelålders singelflata. Och jag känner mig modig, livrädd och förväntansfull.

Min kära vän Anders Öhrman på QX föreslog att jag skulle skriva och dela med mig av resan. Sagt och gjort, så här börjar den. Jag är varken journalist eller van att skriva så ni får ta det för vad det är. Här är min dagbok på kryssning med Olivia Lesbian Travels på skeppet Azamara Quest.

Planet går från Arlanda till Rom kl. 07.10. Taxichauffören tittar på mina väskor:
– Jaha, du ska åka långt och länge ser jag.
– Det är ju härligt med semester, svarade jag och tänkte för mig själv att han bara skulle veta att jag bara ska vara borta en vecka med mina två stora resväskor fulla med skor, handväskor, klänningar och en massa annat.
Jag checkar in, köper Läkerol och ett nagellack och går mot gaten och känner mig både vemodig, nervös och pirrig. Alla andra människor på Arlanda ser ut att vara par med eller utan barn, på väg till en efterlängtad semester.
Själv är jag ensam. Ensam på väg på semester.
Eller nä, jag är på väg mot äventyr.

Snart landar vi i Rom. Jag har nog inte varit så skönt nervös sedan mamma körde mig till mitt första ridläger när jag var 12 år. Jag är så nyfiken på vad det är för typer ombord: Vad är det för åldrar? Är dom par? Singlar?

Jag anländer till Civitavecchia, en hamnstad i italienska Lazio, där Azamara Quest ligger. Båten ska nu bli mitt hem i en vecka. Jag sitter i check-in loungen och kollar in alla som ska med: 623 flator varav 77 singlar.
De första jag ser är ett par i 70-års åldern. Herrklippta korta frisyrer, för stora shorts, piquetröja med kort ärm och strumpor med sköldpaddor och drakar…..
Nästa är en kvinna med käpp, sedan ett gäng av samma sort, men något yngre och utan mönster på strumporna. Alla med ryggsäck. Vad har dom i ryggsäckarna egentligen? Och varför vaggar dom fram?
Loungen börjar ändå fyllas upp med en härlig blandning kvinnor som ska på kryssning, Nu ser jag större gäng, par, ensamma, snygga, mindre snygga, vackra, smala tjocka..och ALLA är flator. Fantastiskt!

Ombord.

Väl på båten blir det en snabbvisit i hytten som är som ett litet hotellrum, helt ok. Den känns ren och fräsch. Jag packar snabbt upp och drar iväg för att se om det finns lunch. Det är inte bara jag som har den tanken. Resan är ju trots allt kulinarisk så man är ju lite nyfiken på maten. Lunchen serveras i buffetform med kockar bakom varje station som lägger upp maten. Mitt val blir sushi. Gott!
Hungriga flator väller in i restaurangen och för många verkar det vara ett kärt återseende. Det ropas, skriks och skrattas. 99.9 procent amerikanskor, några från England, Belgien, Litauen, och så är det jag från Sverige.

Det är ett himla springande i trapporna. Men har bestämt mig för att inte ta hissen. Jag är på väg till hytten för att byta om till kvällen när jag ser ett par skitsnygga skor i ögonvrån. Jag tittar upp och ser en mörk snygg, karismatisk … wow…. Det finns potential här.

Min första kväll börjar med drink vid poolen medan vi får en presentation av personal och schemat för veckan. Det finns flera restauranger och jag hamnar på en fransk sådan. Efter en god middag och spännande sällskap bär det av till kvällens underhållning. Det blir stå-upp komikern Karen Williams, som är vansinnigt rolig och inte drar sig för att driva med den lesbiska normen.
Stämmningen är på topp och musiken släpps lös. Jag har aldrig dansat med så många kvinnor på en och samma gång, och jag dansar fram till småtimmarna. Och ja, den snygga mörka är där…

Fortsättning följer i morgon….