Storslagen show som behöver kortas

Som en bög med några år på homonacken är det lite svårt att se After Dark utan att jämföra nu med då. Inkluderat att varje gång en ny show sätts upp hoppas på att återigen uppleva den magiska känslan från Dambergs då Roger Jönsson framförde Patty Pravos Tutt’ al Piu’ så perukerna flög.
Eller drömma tillbaks till den natt då Surprise Sisters på klubben AD på Hasselbacken framförde en specialshow i lack, gummi och minimalt med kläder på dansarna, då det inte hölls igen det minsta av hänsyn till den breda publiken. En parad av underbara perversiteter som fick oss att tappa andan.
När After Dark flyttade till Börsen kändes det för många som hittat en hemmahamn på Dambergs att det som var ”vårt eget” sålts ut. Christer och Lasse hade kommit upp sig och vi kände oss inte helt bekväma i de finare salongerna. Att showen var en integrerad del av en het klubbnatt var inte längre självklart när ”vi” blandades med en mer traditionell show-publik.
Mixen mellan det folkliga och det förbjudet smala med interna referenser har sedan dess varit ett framgångskoncept som fått After Dark att fortsätta leverera briljanta shower. Vi som tyckt att detta egentligen är ”vårt” har nästan lite stolt accepterat att dela med oss till heterovärlden.
Men visst saknar vi, i alla fall jag, den tid då dragshow var något farligt och förbjudet och något exklusivt kittlande. Det Christer Lindarw levererat i ett format som får oss att tappa andan.
Höstens show med After Dark spretar väldigt i detta spänningsfält. Det är en berg och dalbana som gör att luften nästan går ur helt. På Malmö Opera kan den mix showen bjuder ha fungerat bättre än i den krogmiljö som Hamburger Börs är.
En dragshow-föreställning skall utvecklas under resans gång och jag hoppas att det kommer ske nu under hösten så att en bättre balans uppstår.
Skär bort, klipp ihop och tighta till.
Ett klipp som omedelbart borde utföras är den riktigt generande avslutningen på ett briljant nummer där Gustav III, Drottning Kristina och V-Gurra kommenterar hur prinsessan Estelle fötts i en tid där kärleken mellan personer av samma kön är möjlig. Istället för klappat och klart – nästa nummer – så sjunger några digitaliserade barn en helt malplacerad vaggvisa av värsta gullegullsort. Klipp, snapp, snupp och tighta lite till hens så kommer detta bli en tokigt skön succé.
Efter dessa visdomens ord från en man som fortfarande bär på ungbögens bild av att detta är ”vårt” men som idag med glädje delar med mig: Detta är en briljant glimrande show som ingen bör missa.

Det inte minst tack vare ensemblen! När min ungdoms kärlek Nils-Albert ropar igång burlesque-numret då är det verkligen något vi alla kan samsas om är strålande: stadens förståsigpå-bögar, alla våra älskade FagHags som burit upp After Dark genom åren och busslasterna.
Detta nummer är enastående snyggt, det är sexigt och det är på bästa After Dark-sätt totalt bombastiskt! När det så övergår i Gaga ser man potentialen i hur en tightad show skulle kunna lyfta till himlens alla höjder. Jag vill kunna skrika av hänförelse! Här börjar det byggas upp till ett vulkanutbrott.
När vi sedan får ett riktigt snyggt nummer med Madonna, blir det till en närmast sorglig illustration av varför denna gayvärldens drottning är på väg att helt abdikera inför vår nya Lady. Tack för att burlesquen har gett oss livet åter.
Christer och Lars-Åke gör en flirt med den äldre publiken av alla kön och sexualiteter när de förklarar den verkliga innebörden i Towa, Siwan, Lill-Babs och Ann-Louise tolkningsbara slagdängor. För visst är det något mysigt lurt med texten om vad flickorna där bak i bilen egentligen höll på med!
Babsan som sedan en tid tagit över Lasse Flickmans roll i AD-showerna är just så folklustspelslevererande som hon skall. För premiärpubliken, där många sett och hört skämten och bensprattlet många gånger tidigare blir responsen lite blasé, men om det är något bussgäster från när och fjärran kommer älska så är det hennes fräcka firmafestvitsar! Kör på, det är underbart och det är proffsigt och det är en sådan skämskuddehumor att det även fungerar för att få fart på en finfjolla.
Christer Lindarw tackar inte enbart sina föräldrar när applåderna lagt sig. Han tackar, innerligt, de unga i ensemblen som gett After Dark ny energi. Det är helt rätt att lyfta dem. För det är de gånger scenen fylls av detta proffsiga gäng dansare och drugor som showen på allvar lyfter.
Och det känns angeläget när Christer Lindarw nu gör tydliga ställningstaganden i hbt-frågor. På ett sätt som under tiden på Dambergs och under de första åren på Börsen, aldrig tilläts ingå i showen. Det är i och för sig inte längre ens ett uns kontroversiellt att säga att alla kärlek är bra kärlek, men det behövs påminnas om igen och igen! Om inte så för att bekräfta det som tills för bara något decennium sedan inte gick att framföra ens i en dragshow.
After Dark är tillbaks på Börsen och lyckas höstens satsning så kommer fredagar och lördagar förhoppningsvis även bjuda på efterfester som kan leva ett eget liv. Hoppas Börsen möjliggör detta genom bra prissättning för det unga gardet. Då sluts den cirkel vi drömmer om att åter få uppleva. En natt där After Darks briljant gnistrande show blir en del av en het natt där nya unga gays av alla arter låter sig förföras av glitter, fantastiska kostymer och skämskuddigt pinig och alldeles underbar humor!

Tack – jag menar det – Christer, Lars-Åke och hela After Dark för att ni så briljant sätter färg på vårt lagom-land.
I höst krävs helt enkelt en resa till Stockholm. Boka La Cage och After Dark och ge er sedan hän med lustans lakejer!

Läs QX recension från Malmö-premiären Jubel på Operan

Måste bara ge lite referensmaterial: After Dark-stjärnan Roger Jönssons version av Tutt’ al Piu’ hittar jag inte på nätet.. men tänk fantastiskt bra drag, tänk liten mörk lokal fullpackad av dramaqueens. Och så denna låt till det. Det var tider det kan jag lova 😉