Skrälldags igen?

Programmet i sig finns det kanske inte mycket att säga om, ni vet ju hur det har sett ut de senaste veckorna, och kvällens program är varken bättre eller sämre. En lite poänglös med glad inledning, en sketch som driver med creddiga artister och en tiominuters konsert med sjuttiotalets stora Melodifestival-kung Tomas Ledin.

Däremot lär alltså själva tävlingen bli en nagelbitare modell grande. Pallar Antons house-RnB för favorittrycket? Går hårdrock till final när det förpackas med motorcyklar och jeansvästar? Är Alcazars discodänga för lik Stay the Night? Förstår folk i stugorna ”nya Linda Bengtzing” eller är det debutanten Josef Johansson eller Glada Hudik-veteranen Ellinore Holmer som kommer skrälla? Här är vad vi tippar och tycker!

Final: Anton Ewald

Final: Alcazar

Andra Chansen: Linda Bengtzing

Andra Chansen: Josef Johansson

5. Ammotrack

6. Ellinore Holmer

7. Janet Leon

8. I.D.A

Alcazar ”Blame it on the disco”

Ronny: Låten: QX QX QX Allt annat: QX QX QX QX QX
Allt är typ fantastiskt med det här: Den gigantiska discokulan, den grymma energin och de snygga Mello-kläderna (signerade fantastiske Christer Lindarw).Tyvärr dras min fullpoängare ner för att jag inte är hundra med låten. Det är inte jämförbar med Kempes (Krüger & K-Ones) andra mästerverk i den här tävlingen. Kort och gott, det är en Stay The Night-kopia som inte lyfter till de himelska höjder jag hoppas på. Men med det sagt: Ingen kommer vara gladare än jag om Alcazar går vidare. Såna här nummer behövs i finalen och de tre fantastiska medlemmarna Alcazar ger verkligen allt under de tre minutrarna. Och bara numret är så snyggt att det krossar all konkurrens på det planet det här året. Snacka om att visa vart det berömda skåpet ska stå.

Ken: QX QX QX QX
Glöm Headlines, här har ni den riktiga uppföljaren till Stay the Night! Precis som de flesta uppföljare når den kanske inte riktigt upp till originalet, men det glömmer jag bort varje gång min absoluta favoritgrupp i den här tävlingen glider ner från taket i sin gigantiska discokula, bränner av ett fyrverkeri i nästan varje refräng och kör årets härligaste koreografi iklädda tajta, glittrande fodral. Ingen grupp känns mera Melodifestivalen än Alcazar. Ingen. Och trots att jag som sagt kanske hade hoppats på en lite, lite mer överraskande låt, så är jag Team Alcazar all the way tonight (ooo ooo, baby that’s right).

I.D.A ”Fight me if you dare”

Ronny: QX
U.S.E.L

Ken: QX
All respekt för Ida Pihlgren och bandet I.D.A. Hon är en skön scenpersonlighet (jag är ju svag för tuffa brudar) och de är säkert ett super-kompetent rockband (jag är verkligen ingen expert på genren). Så långt allt väl – men det här är verkligen tävlingens sämsta låt enligt min mening. Hooklös, brötig, och onödig. Var verkligen det här det bästa som de icke etablerade låtskrivarna skickade in i år? Då kanske vi ska hålla oss till de etablerade…

Janet Leon ”Hollow”

Ronny: QX QX
Refrängen är löjligt effektiv till den här ballad-goes-midtempo-pärlan. Men resten är tyvärr lite av en axelryckning. Jag gillar Janet en massa men det här blir tyvärr ingen kul kombo med låt och artist, allt blir ungefär lika blekt som den där vita oversizade rocken som Janet har på sig. Sjua?

Ken: QX QX
Förra året presenterade Janet Leon sig för Melodifestivalen-publiken som en Beyonce-esque popbrud i tight fodral. I år byter hon helt taktik med en snygg, dramatisk ballad (som blir något fartigare i verserna) där rösten får stå i centrum. Smart tänkt! Tyvärr är jag lite osäker på om det räcker för att få svenska folkets kärlek. Janet har en bra RnB-röst, men inte riktigt den fläskiga ”sjunga-skiten-ur-allt-och-alla-röst” som Hollow kräver, och både Helenas orättvisa Andra Chansare och Josefs svenska hit senare i kväll känns som starkare låtar. Sexa?

Ammotrack ”Raise Your Hands”

Ronny: QX QX
Om inte Outtriggers moderna growlrock gick vidare förra veckan, ska den här lufsiga Metallica-schlagern fan inte vidare. Visst, refrängen är väl skaplig, men resten är bara så trött. Nu är vi tillbaka till hårdrocken jag inte tycker om. Och då går det väl vidare bara för det. Fan!

Ken: QX QX
Gigantiska strålkastare, korrugerad plåt och tre motorcyklar. Ammotracks rockattribut på scen är ungefär lika subtila som deras Iron Maiden-brötiga schlagerrock, det vill säga avdelningen inte alls. Vanligen brukar ju Sverige älska och belöna nästan all rock i Melodifestivalen, och vilket annat år hade jag stensäkert tippat denna Skara-metall direkt till finalen. Men när nu inte Outtriggers långt mycket snyggare låt gick vidare förra veckan så vågar jag i alla fall gissa (läs hoppas) på som bäst Andra Chansen, även om det skulle inte förvåna mig om det går bättre än så.

Josef Johansson ”Hela natten”

Ronny: QX QX QX QX QX
Jag är så otroligt såld på den här låten. Och jag älskar Josefs röst. Han har en sårbarhet och desperation i rösten som jag är så otroligt svag för, och jag får rysningar varje gång jag hör den. Hela natten är så fruktansvärt G:son-vacker melodimässigt och Peter Boströms produktion gör den ljuvligt bombastisk men ändå drömskt dämpad. Dessutom är numret så ofantligt snyggt med en ung och modern kör ute på ”pucken”, och Josef i sina moderna eskimo-stiliga Naim Josefi-kläder. När schlageråret 2014 sammanfattas så står Josef allra högst på min pall. Jag hoppas så innerligt att det här är den här delfinalens skräll.

Ken: QX QX QX QX
Men wow! Jag var totalt oförberedd på hur mycket jag skulle älska den här låten, men den har under veckan seglat upp som en av mina absoluta favoriter i årets festival. Tänk på en av de där svulstiga balladerna som Thomas G:son brukar tävla med för Spanien i Eurovision och addera ett styck svinsnygg och mäktig Peter Boström-produktion. Krydda med ett styck härligt indie-trulig Josef Johansson som balanserar på gränsen till att se ut att bryta ihop av nervositet vilken sekund som helst (vilket han förhoppningsvis inte gör i kväll – då kommer ni förstå nada av vad jag pratar om här) och så en härlig live-gospelkör. Voila! Ett styck svensk megaballad som Darinhade seglat till Köpenhamn med på tre sekunder. Mums! Måste hamna topp fem, annars startar jag en enmans-riot här i Örnsköldsvik!

Linda Bengtzing ”Ta mig”

Ronny: QX QX QX QX
Ta mig…fan, ja. För den här låten fortsätter att växa varje gång jag hör den. Nej, det är ingen praktschlager utan mer en snabbt stötig poplåt med schyst beat och ett driv som man i vanliga fall bara hittar på autobahn. Linda kopplar på en energi och flirtighet som ingen annan artist i den här tävlingen ens kan mäta sig med, och just det gör Linda livsfarlig på lördagen. E det fel på mig-fansen kommer nog att muttra besviket men ge det en chans, och inse att Linda faktiskt gjorde precis den utveckling hon var tvungen att göra. Ett steg i HELT rätt riktning.

Ken: QX QX QX QX
Och här kommer nästa överraskning! Jag som aldrig varit ett hälften så stort Linda Bengtzing-fan som min käre kollega håller nämligen Ta Mig som hennes bästa bidrag i festivalen någonsin. Snygg, hårt elektronisk svensk schlager med ett fantastiskt driv och helt utan den aura av lätt töntighet som trots allt omhuldat hennes tidigare klassiker. Ett riktigt kul kliv i rätt riktning! Trots det, i ett så tufft startfält som kvällens finns det såklart en stor risk att Linda för första gången inte lyckas gå direkt till final. Tyvärr. Men skulle det hända har hon förmodligen lyckats få en hel hoper nya fans på kuppen. Jag är ett av dem.

Ellinore Holmer ”En himmelsk sång”

Ronny: QX
Här bjuds det mossig schlagerballad med en Glada Hudik-medlem. Exakt lika tråkigt som det låter. Nästa!

Ken: QX
Jo, Ellinore sjunger fint. Men låten? Den är som Fråga Stjärnornas tråkiga kusin och kvällens andra kisspauzzzzzzzzzzzzzzzzzz…
Genrepspubliken gillade det här – men om det här blir en Anna Bergendahlare när CajsaStina fick stanna i Göteborg blir jag väldigt, väldigt besviken.

Anton Ewald ”Natural”

Ronny: QX QX QX
Njae. Housepiano och svag refräng skriker inte Mello-vinnare i min bok. Men Anton är en grym underhållare på scenen och han har ”DET” tusen gånger om. Finns det någon artist som har en lika sugande blick? Det räcker med att han ställer sig på scenen och tittar in i kameran för att bara där få 50 000 röster. Damn. Natural växer varje gång jag hör den och jag är dödssäker på att den går vidare till final.

Ken: QX QX QX

Förra årets stora genombrott går så klart ut som nummer 32 i årets festival. Mycket känns igen från Begging; samma dansare bakom Anton Ewald, samma balett-vibbiga koreografi och, för att vara sista-låten-ut, ett i övrigt väldigt sparsmakat nummer. Låten då? Hm. Jag gillar ju housepianot, jag gillar att det känns väldigt 2014, jag gillar det oväntade gospelpartiet. Däremot känns det förvånansvärt hooklöst för att sikta mot en Eurovisionfinal snarare än en Melodifestivalfinal? Eller? Hamnar tveklöst i den senare i kväll, dock.