– men stackars Bengtzing!

Grymma Alcazar knep sin eftertraktade finalplats och vi dansar redan disco längs Örnsköldsviks gator. Faan, vad trion levererade discokraft i ett magiskt snyggt nummer! Det var extremt välförtjänt att våra älskade schlagerveteraner fick en biljett direkt till finalen. Blame it on the Disco har vuxit under veckan och så fort Lina, Andreas och Tess ställde sig på scenen under repen i torsdags fick man en feeling om vart det här barkade. Glitterdivorna är proffs rakt ut i fingerspetsarna och vi Schlagerprofiler både tror och hoppas på ett riktigt fin placering för Alcazar i finalen!

Storfavoriten och den totala fjolårsfyran Anton Ewald gick även han direkt till final och ingen är väl förvånad? Låten är bra och numret är snyggt och medryckande. I och med Antons finalplats avslutades schlageråret 2014 med att trenden att storfavoriten (YOHIO, Sanna och Oscar Zia) tog sig till final, höll rakt igenom. Sjöng Anton bra? Nja… Men vi gillar Anton och hans moderna poplåt med houseopiano är en hit som förtjänar en finalplats. BTW, ni har väl inte missat den HÄR intervjun med Anton där Anton drar en högst oväntad fråga ur vår frågebox.

Allt gott so far.

Men hur i helvete kunde Ellinore Holmer gå vidare? Hon sjöng ju rakt igenom uselt och En himmelsk sång är ett pekoral utan dess like. I vanliga fall accepterar folk inte falsksång alls, men helt plötsligt öppnas famnen när en falsksjungande brud i blå prinsessklänning dyker upp. Vilket jävla skämt. Hon ska ut i Andra Chansen. Ut. Bort. Försvinn.

Ammotracks AC-biljett kan jag däremot förstå, och jag tar den. Hårdrock funkar alltid på ett eller annat sätt och ska aldrig räknas bort helt.
Däremot har 2014 bevisat att det inte alltid blir final för tunggung. Förra veckan åkte growlarna i Outtrigger till AC och nu hamnade även Ammotrack där. Jag hoppas innerligt att Outtrigger tar den finalplatsen om det står mellan dem. Jag kan utan problem trösta Ammotracks-trummis sen.

Linda. Linda. Linda. För första gången sedan 2005 missar vår älskade schlagerdrottning en final. Hennes uppdatering av sitt schlagersound gick inte hem och Ta mig hamnade på en neslig femteplats. Jag gillar Ta mig och tycker lätt att hon skulle haft en Andra Chansen-biljett. För mig är låten inte uppe med hennes schlagerinsatser, men jag tyckte det var helt rätt låt att ställa upp med i år. Soundet kändes fräscht och kaxigt, och är ett steg i helt rätt riktning. Jag önskar SÅ att Linda premierats för detta steg.
Fan.

Sexa var I.D.A:s rocksmörja.

Det blev alltså en sjundeplats för Josef Johansson och hans urfina Astrologen-liknande Hela natten. Jag tycker det är obegripligt sorgligt, men jag köper också att folk inte fann Josefs kufiska scenpersonlighet ”all that”. Jag kommer i alla fall att spela Hela natten hela året. Jag ÄLSKAR den.

Sist blev Hollow med Janet Leon. stackars Janet satte inte många toner och numret var rätt trist. Sämst blir som bekant aldrig sist, utan snarare låten som alla glömmer bort. Hollow var den i kväll.

Programmet i sig då? Fortsatt hopplöst. Däremot vill jag plussa för sångsketchen med Nour och Anders som duon Vargmust. För första gången såg jag en glimt av vad jag hoppades på av den här duon när jag hörde att de skulle leda Mellon. Mer sånt, tack.

Nästa vecka är det Lidköping och Andra Chansen. Då hejar vi på Helena Paparizou, JEM, Martin Stenmarck och Outrigger.

Sayonara!