– När man blir berövad samma rättigheter som andra har, görs man till en andra klassens medborgare. Det är förnedrande, säger John Lithgow, som spelar Ben i den hyllade filmen ”Love is Strange”.
John Lithgow, det är den 68-årige amerikanske skådespelare som vi tidigare sett i bl a ”Vittnet måste tystas”, ”Garp och hans värld”, ”Ömhetsbevis”, ”Footloose”, ”Cliffhanger”, ”A Civil Action”, ”Dreamgirls” och TV-serien ”Tredje klotet från solen”. Han har blivit Oscarsnominerad två gånger, och han är mycket flitig på New Yorks teatrar (även om han mestadels bor i Los Angeles, där hans hustru sedan snart fyrtio år arbetar som universitetsprofessor).
Denna dag i februari träffas vi på hotell Ritz Carlton i Berlin för att tala om filmen ”Love is Strange” (hans motspelare är Alfred ”Fred” Molina) som visas under den pågående filmfestivalen och som kommit hit med ytterst positiva recensioner från Sundance-festivalen i januari. Lithgow skiner.


– Ja, kritkerna har varit mycket snälla mot oss. Det här är en oerhört vacker berättelse, och jag tror den har en underbar framtid. Det är en kärlekshistoria, inte nödvändigtvis en gay kärlekshistoria, utan en skildring av ett äktenskap. Jag är inte säker på hur de som är gay tar detta med att det är två straighta skådespelare som gör rollerna, men det är mycket möjligt att det hjälper saken, att det blir en cross over-film.
Jag nämner för honom all positiv uppmärksamhet kring ”Torka aldrig tårar utan handskar”, där många av rollerna gjordes av heterosexuella skådespelare och att detta accepterades fullt ut.
– Jag hörde talas om den serien när jag var i England nyligen, säger Lithgow.
– Det viktigaste är att finna en bred publik. Vi ger ett gay-äktenskap ett ansikte, inte som någonting dramatiskt utan som en skildring av vardagsliv. Och det här livet fortsätter, med tusentals äldre gaypar som levt ihop i decennier och som håller ut trots den förnedring det innebär att inte kunna komma ut eller att tvingas leva ett liv som inte är legalt sanktionerat.

I ”Love is Strange” gör det faktum att George får sparken att paret inte längre har råd att ha kvar sin snygga lägenhet på Manhattan. George får bo på soffan hos grannarna, som är två gay poliser, medan Ben flyttar in hos en släkting och delar våningssäng med familjens son, något som denne inte tycker är speciellt kul.
Redan i filmens inledning, i den första scenen, får vi i publiken en känsla av att detta är ett par som levt ihop länge och som har ett av rutiner inrutat vardagsliv. John Lithgow säger:
– Ja, jag håller med, vi ser verkligen ut som ett gammalt gift par. Jag tror det till viss del beror på att Fred och jag har känt varandra i många år. Inte väldigt nära, men vi har träffats efter föreställningar och vi har ätit middag ihop. Och för inte alltför länge sedan var en kär, gemensam, vän döende och vi vakade tillsammans i hennes sjukhusrum.
– Och denna vänskap gjorde att vi som skådespelare kände att vi skulle kunna fungera bra tillsammans som detta par. Han är en stor man med ett stort hjärta. Han skulle egentligen också ha varit här idag, men hans fru är mycket sjuk och han var tvungen att stanna kvar i USA.
– Fred är en väldigt generös skådespelare, han är modig och fruktar ingenting, och när detta kombineras med ett stort hjärta, då är det en bra kombination.
– Sedan har vi båda haft långa, långa äktenskap, och vi kunde använda detta som referenspunkter. Under ett riktigt långt äktenskap går man igenom allt – det var nån som sa att om du varit gift i mer än trettio år så har du varit med om sju äktenskap.
Det som lockade Lithgow till projektet var manuset, skrivet av regissören Ira Sachs.
– Det var så oerhört vackert skrivet, och vartenda ord av det jag läste finns med i filmen. Och så var det ämnet. Det lockade också. Det är ett så oerhört viktigt ämne just nu. Det var fantastiskt att kunna skildra ett viktigt ämne på ett lågmält och vardagligt sätt.
– Den långa relationen mellan dessa två gay men är något självskrivet. Och alla runtomkring dom älskar dom och deras relation. Och filmen gör detta också för publiken. Den får också biopubliken att älska dessa två män. Det är viktigt att protestera mot fördomar mot de som är gay, men det är också viktigt att berätta om det på det här sättet.


Lithgow säger att ”Love is Strange” bidrar till att ge ämnet ett ansikte.
– Vi känner alla par som är gay, vare sig dom har kommit ut eller inte, vare sig folk vet om det eller inte. Homosexualitet är en del av det stora panoramat.
– Så fort det stod klart att vi skulle göra filmen, började en massa berättelser välla in till oss om det som händer runt de här frågorna. Mycket handlade det om protester, om studenter och föräldrar som står på barrikaderna. Vi hade kunnat göra en sådan film, men vi valde att göra en lågmäld film om deras kärlek. Och även om den är lågmäld, känns den aldrig långtråkig. Kameran stannar vid deras ansikten och låter oss uppleva känslorna.
Vi talar om utvecklingen i USA när det gäller rättigheter för homosexuella, och Lithgow invänder när jag säger att det verkar som om det bara är i de stora, liberala städerna som utvecklingen går framåt.
– Men även i de stater som riktigt konservativa har man tillåtit gay-bröllop. Iowa, t ex. Och även i stater där det fortfarande är förbjudet så pågår det oerhörda strider, och det betyder att det kommer inte att vara förbjudet särskilt länge till. För argumenten som motståndarna använder håller i ett land som ska vara baserat på lika rättigheter. Argumenten faller isär, de håller inte rent lagligt.
Samtidigt pågår det högerprotester i Europa, t ex i Paris, där tiotusentals marscherar mot homosexuellas rättigheter.
– Ja, det är verklige tragiskt. Men samtidigt måste man vara optimistisk. Vi går mot tolerans och acceptans.
Han berättar om hur han nyligen var på ett bröllop där två goda vänner som var män gifte sig.
– Jag har aldrig sett ett bröllop betyda mer. Det var så intensivt, de kunde nu göra någonting som de aldrig hade tillåtits göra tidigare. Och de var så lyckliga.

Gunnar Rehlin

”Love is Strange” recenseras i QX januarinummer och fick 4 av 5 i betyg.
Ladda ned QX januari genom att klicka på omslaget här nedan:


[image id="48679" align="left"]