Sedan sålde Jonas bil och större delen av bohaget och magasinerade resten. Efter Le´s Dance flyttar nämligen han, pojkvännen Antonio och chihuahuan Chiquita till Mexiko Citys Notting Hill, Condezza
– Så det är adios Los Angeles, Hola Mexiko!, säger Jonas med ett skratt när vi ses för frukost i Vasastan.
Planen är att jobba för Vogue Mexiko, och samtidigt fortsätta med uppdrag i LA (det är bara tre timmars flygresa). Och fortsätta göra tv i Sverige.
Men just nu är det som sagt Let´s Dance som gäller. Jonas har snabbt blivit en av favoriterna i rutan. Kanske inte för dansen utan mer för sin fantastiska personlighet, optimism och förmåga att ständigt ha ett ”fabulous” eller ” oh my God” dansande över läpparna.
– Oh my God! Top Model var mega, men det här är tio gånger större. Häromdagen gick en äldre dam förbi mig och bara sa ”fabulous”. Jag började nästan grina, det var så kul! Och skolkids kommer fram hela tiden. Dessutom trendade jag worldwide i sociala medier under Let´s Dance-premiären! Det är helt galet!
– Och jag hoppas att alla gayboys of Sweden är med mig. De får ringa på snyggingar som Alex också, men bara de ger en liten röst på mig. Man måste ju stötta communityt (skrattar).
Men hur känns det att du inte är lika poppis hos domarna?
– Det känns lite deppigt. Jag tycker jag gör framsteg, men det räcker inte. Dom andra är så bra. Jag kan inte mäta mig med Marie Serneholt som stått på scenen sedan hon var barn eller Alex har tränat gymnastik sedan han var sju. Och jag är en halvfet stylist från Hollywood på 115 pannor, så det vore fan om de inte var bättre (skrattar).
– Men man borde se vad man har för utgångsläge. Jag har bara dansat på gaybarer efter tio Margaritas. De kunde kanske vara lite snälla och ge mig nåt litet extrapoäng, jag ligger ju sist ändå (skrattar).


Läs hela intervjun i QX april-nummer. Ladda ner som PDF här!