Klubbmusik

Fem elektroniska tips vecka 17

Pjotr tipsar varje vecka om fem nya plattor inom elektroniska genren.
 Vill ni uppleva hans musikval live är det bara att hålla öronen öppna på klubbar i Sverige och Oslo eller kolla in hans klubbtips på QX där favoritmusik och sköna folk rör sig.


Workidz– ”Washmachine” (Toolroom Trax) – 12”
Allt som har med house att göra och slutar med ett ”z” brukar oftast vara en ganska allvarlig varningsklocka för mig: -99,9% av gångerna är det total skit. Så hittar man Workidz. När jag läser hans pressmaterial så känns det som varningsklockorna och intuition har helt rätt. Allt andas typ dålig funky-, tribal-, progressive- och electro house. Och sen så visar det sig att ”Wasmachine” är något av det bästa jag hört på hela året. En helt störd minimal-tech house-låt som bara totalbankar sig fast i huvud och fötter. Visst, man hör spår av tribal och progg här men det är som med hela neo-trance house-grejen; man har plockat alla goda russin ur kakan och slängt bort det andra äckliga. ”Washmachine” mullrar, distar, pumpar och bara fortsätter växa till något helt okontrollerbart. Som Matmosen i Barbarella. Precis när allt är på väg att explodera, inklusive mig själv och min stereo, för vi är båda helt överhettade efter en timme på ”repeat”, så bara… Äh, lyssna själv! Det är bara FÖR bra. Monstertechno.


Robyn – ”Who’s That Girl?” – (Konichiwa) – 12” UK release ”
För mig regerar Robyn. Kvinnan är en grym låtskrivare och entertainer och hon har plåtkoll på sin image. Något hon tyvärr inte haft koll på är att fixa bra remixar. Men i och med Englandslanseringen började det hända grejer. Som nu med ”nya” singeln”Who’s That Girl?” som har fått reworks från Rex the Dog, Seamus Haji och Drop The Lime. Medans Rex och Seamus-mixarna är mera electropoppiga så är det den sistnämnda skruvade låten som har blivit min favorit. Älsklingen, Drop The Lime (aka Curses!), hackar upp Robyn och kastar in henne i en salig röra av grime, electro, dubstep och jungle. Resultatet blir en fantastisk basöverdos som får mig att småle när jag tänker på Robyns framtida äventyr.

Agent Automatic – ”Give Me Some” (Fortified Recordings) – 12”
Den här duon består av två London-baserade snubbar som kallar sig Simon Automatic & Agent Ried. De har precis startat sin egen etikett Fortified Recordings där de släpper grejer som, ja, de beskriver sitt sound som ”a donkey side chained to a dolphin (spacey tech house with a twist of acid, sometimes...).”. Det borde väl räcka för att få dig intresserad va? Själv visste jag inte hur de definierade sin musik när jag hörde den här låten, men tyckte det var sjukt bra ändå. ”Give Me Some” är en ganska sparsmakad tech house-låt med en lommande brummig bas i bakgrunden, en distad vokal, en bekväm men ganska stram deep house-synthslinga och en massa vassa små ljud överallt (jag tycker det låter som långt gräs av stål som slår mot varandra i vinden). Inget helt galet, men behagligt och bara… bra.


DJ Deekline vs Ed Solo – ”Handz Up” (Hot Cakes) - 12”
I dagens brus av musik, tv, reklam och allt som blinkar och låter dunka dunka blir man i vissa fall extra glad när man märker att något bra faktiskt fastnat i huvudet. Som DJ Deeklines helt fantastiska textrad från Fatboy Slim remixade hitten ”Touch Your Toes– ”I’m like left, right front back, bend down arse crack”. Sann poesi! Nya singeln ”Handz Up” med Ed Solo släpps alldeles strax och är melodiös, svängig booty UK breaks korsat med Miami bass. Det är det klassiska gamla ”manlig rappare – tjej som sjunger refräng – rappare kommer tillbaka – tjej sjunger lite till”-receptet som gäller här, vilket funkar utmärkt för mig. Det svänger ju… Sen att tjejen som sjunger i breaket låter som Mutya från originaluppsättningen av Sugababes gör ju allting ännu mycket roligare. Du kommer definitivt få höra mig pumpa den här som en liten breather mitt i sommarens heta, heta, heta technoset.


Mattafix – ”Things Have Changed” – Linus Loves remix (EMI/Angel) – 12”
En till duo, också den bestående av två engelska lirare. Marlon som från början kommer från västindiska ön St Vincent och indiske Pree uppfostrade i mindre exotiska Kensal Rise. Prova att säga uttrycket ”matter fixed” med västindisk accent så fattar du rätt snabbt var gruppnamnet kommer ifrån. Har ingen aning om hur det här originalet låter men Linus Loves har gjort en snuskigt fet electrorykare av det i alla fall. Helt vokalbaserad med en stuffande, knorrig bas -jag vet att jag tjatar, men jag kan inte få nog av BAS!- som sätter hela tonen och melodin för låten. En slaskig och tunn handklapp förstärker (du vet vad jag kommer säga) basgången ytterligare, med en funkig liten syntslinga som hoppar upp mot slutet. Precis på gränsen att bli sliskig electro house men Linus lyckas perfekt. Kan inte heller sluta tänka på hur kass vokalen skulle kunna låta i ett annat arrangemang, men här blir den bara skönt gnällig och houseig!

Det jag tipsar om finns ute nu och oftast på www.beatport.com eller i välsorterade skivaffärer. Vill du se mer av vad jag tycker är bra, kolla min chart på: www.myspace.com/who_is_pjotr

Elektroniska tips vecka 16
Elektroniska tips vecka 15
Pjotr listar bästa klubbarna