Hurra! Fantastiska Loreen tog sig alltså till final med sin effektivt dansiga dunderhit Euphoria. Det var det absolut viktigaste beskedet i kväll. Nu finns det ingenting som kan stoppa en pallplats för Euphoria. Den svarta luggen från Västerås är nämligen det tveklöst absolut tuffaste hotet mot Dannys promenadseger. Spännande!

Att Dead By April var den andra finalisten är vi inte det minsta förvånade över. Mystery är ju definitivt en lyckad korsning mellan skrikrock och boybandslåt. Och framförallt, den är på riktigt. Det är ingen löjlig pudelrock som bara existerar i Melodifestivalen. Sånt här finns på listorna och kommer att bli en grym hit. Men den kommer knappast att vara en contender om en Baku-biljett.
Femma?


Förra årets första deltävling bjöd alltså precis som i fjol på två spännande finalister. Då var det Dannys nyskapande (i alla fall för schlagern) danshit och Swingflys poppiga Me & My Drum som tog sig vidare. Efter det blev det traditionellt värre med The Playtones, Brolle och Bengtzing. Nu hoppas vi att turnén fortsätter så här. Nytt och kul.

Resten då? Thorsten Flinck gick tydligen genom rutan på ett sällan skådat sätt och hans teatrala ballad Jag reser mig igen tog en AC-biljett. Äkta är tydligen ett ledord för många tv-tittare. Vi får lite Caroline af Ugglas -vibbar och tror nog att herr Flinck kan bli farlig i Andra Chansen om ett par veckor.
Kvällens andra andra chans togs av skojfriske Sean Banan. Hans Rickard Engfors-regisserade nummer blev definitivt en barnfavorit och kan nog också bli farlig när vi väl når Nyköping. Hur många barn kommer då inte ha sett hans låt omåomåomigen på youtube, hemma-inspelningar och andra mmedier?
Dingedingedong!

Afrodites småtråkiga disco fick finna sig i att hamna på en femteplats, och det är ju faktiskt en bedrift för den snärtiga discotrion att ändå ta sig så lång med en så anonym skvaldänga.

Att The Monikers trista I Want To Be Chris Isaak… kom sist förvånar väl ingen, och inte heller Marie Serneholts mossiga mambo och Abalone Dots händelselösa men fina låt, utträde ur tävlingen inte är en chock.
Sån är schlagern.

Och till slut: Hur bra var inte programledartrion? Sällan har vi väl sett en mer välslipad öppning av melodifestivalsturnén? Allt satt ju som en smäck!
Vi siar ett GIGANTISKT genombrott för grymma Gina Derawi. Vilken stjärna! Hon levererar skämt som en slipad komiker, och leder oss med trygg hand genom programmet. Och kan dessutom sjunga!
Vi spår redan ett Björn Gustafsson-genombrott. Gina for president!
Nu väntar efterfest. Med lovely Loreen. Eufori!