Klart ni fattar ironin i ingressen. För det är bara att inse att det här inte är mitt år någonstans. För tredje veckan hamnade min största favorit utanför topp fem och är inte längre med i matchen. Stackars Eddie Razaz, han var ju riktigt bra i en stark låt. Och om jag hade svårt för Louise Hoffstens trista Only The Dead Fish Follow The Stream som finalist, så är det ju inget jämfört mot vad jag tycker om Ravaillacz och deras En riktig jävla schlager. Mycket kan jag känna inför svenska folkets röstande, men att de här självgoda gubbarna gick till final med sin pubbuskis är ju helt oförlåtligt. Vad tänker folk med? Svenska folket röstar ju helt obegripligt nu för tiden.
Varför röstar man vidare självgodhet före innerlighet? (Caroline af Ugglas fina ballad gick till exempel bara till Andra Chansen.
I mina örön och ögon är detta inte ens möjligt. Fy fan.

Den andra finalisten blev låten Falling med killkvintetten State Of Drama, en låt som vuxit från första lyssning för mig och som jag satt och höll som min tredje-favorit efter Eddie och Martin Rolinski. Så hade det inte varit för deras finalbiljett så hade jag låst in mig här på hotellet i Skellefteå och vägrat efterfesta. Alltid ett litet ljus i mörkret.

Till Andra Chansen gick som sagt af Ugglas, helt välförtjänt, och som tur är, Martin Rolinski. Nu har vi pop/schlagerfans NÅGOT att hålla på i den mest trista Andra Chansen någonsin. Martins yoghurtpop MÅSTE vidare.

Femma blev Janet Leon som tack vare en snygg popshow gled om stackars Eddie och knep chansen att bli röstad på igen. Inte för att det hjälpte, men jag hoppas vi får se Leon i festivalen igen för hon gjorde sitt nummer snyggt.

Och om vi tyckte att det var en skrällkväll med allt annat så har vi inte ens nämnt den största skrällen: Amanda Fondell. Den artist och låt som alla förståsigpåare, inklusive Ken & jag, tippat som den mest säkra finalisten blev sjua. Sjua! Visst, hennes Dumb var kanske inte det mest publikfriande vi sett på en schlagerscen, men sjua?! Den karriärsräddningen känns ju smått svårarbetad just nu då Amanda hittills bara släppt en singel som inte gjorde nåt väsen av sig. Var det verkligen så svårt och dåligt? Jag tycker intensivt mörka Dumb är rätt skön.

Sist blev Elin Petersona Island.
I alla fall något som jag och Ken hade rätt i.

Nästa vecka är det dags för den sista delfinalen. Min favorit där tänker jag inte säga ett knyst om eftersom det antagligen innebär att den blir sexa eller sjua. Vidare går säkert Ralf Gyllenhammar och Sylvia Vrethammar, de jag tycker känns mest okul och som har de tråkigaste låtarna.
Åh, schlagerpeppen just nu.