– men tittarna är på väg att ge upp

Vilken skrällkväll! Okända Ace Wilder tog en finalplats före en rad favorittippade akter. Men hey, jag föranade något redan för flera veckor sedan då jag satte Ace på omslaget till QX. Ace gjorde precis det hon skulle och levererade sin Busy Doin Nothin jävligt snyggt och röjigt. Jäklar! Det här var ett enormt breakthrough för Melodifestivalen. Kaxig tjejpop har ALDRIG gått vidare och nu gick det raka vägen till Friends. Vansinnigt kul!

Yes He Can! Min egen favorit Oscar Zia sjöng sitt N´Sync-inspirerade pojkbandsnummer med fem tv-skärmar vidare till Friendsfinalen. Han levererade snyggt när det väl gällde och tog alla toner bra mycket säkrare än andra Kempe-adepter. Vi gissar att han är årets Anton Ewald och placerar sig på den högre halvan där, och får årets stora genombrott. Yes We Can är ett effektivt stycke pojkbandsdänga som kommer att bli en stor hit under våren. Sha-la-la-la la…

Rocken däremot…vad är det som händer? Sånt som alltid funkat i Mello-sammanhang går inte alls så bra längre. Det blev Andra Chansen både för fjolårsfinalisterna State Of Drama och rocksnubbarna i Outtrigger. Kan OS-hockeyn som pågick samtidigt ha något med utfallet att göra?
Eller är jag bara fördomsfull?

Femma blev Dr Alban & Jessica Folcker. Inte mycket att säga om det. De två veteranerna gjorde ett halvsegt framträdande med en blek kopia av No Coke.

Utanför då?
Sexa blev Shirley Clamp. Synd på Shirley som är en grym sångerska, men om man ställer upp med en halvdan låt så går det så där. Tyvärr. Burning Alive borde bränts redan på idéstadiet.
Sjua blev CajsaStina. Lite överraskande tyckte jag som såg ett snyggt tv-nummer med ljusstavarna och den lunkande visan som sjöngs i snöoväder modell grande.

Åtta? EKO…eko…eko…(tystnad)

Men. Endast 258 030 röstade i detta program. Det är de näst lägsta röstningssiffrorna sedan delfinalerna infördes. Bara den usla tredje delfinalen från 2002 där Big Time Party och Hon kommer med solsken gick vidare har sämre röstandeantal. Vad är det som händer? Har folk gett upp nu?

Men det kanske inte är så svårt att förstå. För angående programmet: Vad är det för fel på dem som har hand om innehållet mellan bidragen? Allt är så förbannat osmidigt. Björn Gustafssons återkomst hade kunnat vara fantastisk. Men nu blev det bara segt och poänglöst. Och OS-numret? Det sämsta jag sett sedan enmansorkestern Jörgen från Lena PH-ledda 2006.
Anders och Nour är fortsatt godkända, varken mer eller mindre.
I veckan såg jag lite av deltävlingarna från i fjol och fan vad jag saknar finessen, drivet och framförallt värmen. I år slussas vi tittare mellan olika punkter utan någon som helst varm och trygg hand. Men om Nour och Anders fortsätter att bli snäppet bättre för varje program så kanske vi har ett riktigt bra program lagom till finalen den 8 mars.

Ace Wilder.
Oscar Zia.