Tredje delfinalen har rykte om sig att bjuda på skrällar. Minns bara Timoteij 2010, Randelid 2012, Ravaillaz och State Of Drama 2013, och framförallt Ace Wilder i fjol.
Och så fortsatte det även denna gång. Poppiga Isa tog sin Taylor Swift-kopia till final tillsammans med Jon Henrik Fjällgren.
Först:
Fasiken vad glad jag är. Jon Henrik Fjällgrens medryckande etno fick folk från norr till söder att lyfta luren. Jag är fri (Manne lame Frijje) är ett tre minuters sameskådespel som man omöjligt kan värja sig emot. Undertecknad ryser varje gång jag hör låten, och när JHF går ner på knä och säger ”Den här jojken är för er Sverige” så rinner en liten tår längs min kind. För att den adopterade killen från Colombia med den tuffa uppväxten fick till slut den kärlek han så länge längtat efter. Han kan faktiskt nu vinna hela rasket för han är ett fenomen likt Malena Ernman och La Voix: En musikgenre som inte är så vanlig i dom här sammanhangen men anpassat till MF-konceptet så blir det en vinnare. Och den exotiska jojken skulle klara sig utmärkt i Europa.
Till final gick även överraskningen Isa med sin Don´t Stop. Jag tycker fortfarande att låten är en bra, varken mer eller mindre, Shake it Off-kopia. Men Isa lyfter den ändå på scenen till fantastiska höjder, är fantastiskt grym på scenen och levererar den vansinnigt snyggt. Snacka om att ha fått en grymt genombrott! Nu vill man ju se att hon kommer tillbaka nästa år med en superlåt. Men först väntar alltså final för årets Ace Wilder-surprise. Kul!
Isa petade i och med detta bort vår andra superfavorit Kristin Amparo som fick en Andra Chansen-biljett. Det känns märkligt för buzzet kring hennes oerhört vackra I See You talade för finalbiljett. Det är ett stycke svinbra megaballad som förtjänar all kärlek. Så nu MÅSTE den väl gå via Andra Chansen? Ja, så måste det bli. För I See You är en mästerligt skriven ballad som korsar modernt Adele-vemod med klassisk schlagerpampighet på ett genialt sätt. Låtskrivartrojkan Kempe, Kruger & Amparo får se sig sitta på en hit a´la Moving On.
Tyvärr gick också Andreas Weises Bring Out The Fire till Andra Chansen. Jag fattar verkligen noll av den här typen av Ladies Night-musik som bara känns självgott osvängig. Hoppas han sätts mot ett riktigt starkt kort.
Ellen Benediktssons obegripliga electopop Insomnia blev femma. Helt okej. Och utanför toppen kom Calle Johanssons För din skull, som blev sexa, och schlagerveteranen Andreas Johnsons Live to Die blev jumbo.
Nästa vecka är det all about The Zelmerlöw. Nu är det efterfest! Bilder i bloggen i morgon.
Uppdaterad 2016-11-15
Hjälp oss att komma ut
För att QX som månads- och nyhetstidning skall kunna fortsätta ge röst åt regnbågssamhället i hela sin fantastiska bredd behöver vi ditt stöd!
Som prenumerant får du månadstidningen digitalt före alla andra och du kan även välja att få den hemskickad. Med ditt stöd kan vi fortsatt komma ut!
