Det är inte lätt att skriva surt om det bästa jag vet. Och Gud (och Pride) vet att jag i tre år gnällt om Schlagerkvällarna. Det har givetvis varit helt motiverat, då man trots ett gigantisk låtskatt och tacksamma artister slarvat i både upplägg och urval sedan Edward af Sillén gjorde sin sista – och fullkomligt magiska – kväll 2008.
Men i år hittade schlagerkvällen delvis hem igen, mycket tack vare bra artistval och snygg uppbyggnad mot en grym final.
Robert Fux var en kul och vass konferencier, som fick till några rejäla skrattsalvor under kvällen. Han är både snygg och rapp och vet hur man lockar fram skratt genom små elakheter. Däremot borde hans roll ha reducerats kraftigt.
Även om man är rolig så gör långa prator mellan låtarna att tempot på kvällen sackar ordentligt. Alla artister behöver liksom inte presenteras. Och en liten påminnelse till Robert och sidekicken Mathias Holmgren: Presentera inte alla artister som att det är Loreen som ska uppträda. Folk tycker inte att schlagerutfyllnad blir roligare bara för att man skriker ut deras CV innan de gör entré.
Kvällen inleddes fint med estniske Ott Leppland och hans ballad Kula. Sen kom det ett pärlband av välkomna svenska artister som bjöd på sina schlagerlåtar. Tyvärr blev det väldigt mycket ballader och midtempolåtar, vilket gjorde att det blev ganska trögt. Och här måste jag faktiskt invända lite. Varför ska alla artister får göra två låtar var? Sin schlagerlåt och en ny singel typ.
Visst, att en långväga gäst som Ott Leppland säger att de vill göra nya singeln köper jag. Men Anniela ? Linda Sundblad? Och Maria Benhajji som gör Whitneys How Will I Know? Sömnigt värre!
Att dessa schlagerfloppar kräver att få göra ännu en låt är ju dumheter. Då skulle jag bara säga nej tack och bjuda in nån annan.
Men i slutet av första akten tände det till rejält. Eddie Razaz, QX omslagspojke, framförde nytt material. Det finns absolut potential i låtarna som han bjöd på, och att visa sin vältränade rygg på slutet gick givetvis hem i Pridepark. Jag hoppas att Eddie inom kort får göra sin efterlängtade debut i Melodifestivalen så att han kan få visa upp sig för en bred publik.
Därefter kom Nina & Kims återförening som var ett välkommet uptempoinslag (En gång för alla är ju en gayanthem utan dess like). Duon visade att de fortfarande kan det här med publikkontakt och under allsången i Lyssna till ditt hjärta kändes det som schlagern var tillbaka i Pridepark med råge. Sen kom Sean Banan som gick bananas med ett tjog dansare och mycket kärlek i mellansnacket. Sean den förste banan fullkomligt frälste publiken. Så ska en feststämningshöjare se ut!
Akt två började lite trevande och borde liksom akt ett rensats upp på ”nya singlar” men här fick vi i alla fall hits som Andreas Lundstedts Aldrig, aldrig, Love Generations Dance Alone, Dilbas Try Again och Da Buzz Alive.
Kvällen avslutades sedan magiskt bra med bekanta Eurovisionnamn. Grekiska Eleftheria Eleftheriou sjöng sin allsångsvänliga Aphrodisiac, och sedan blev det fantastisk allsång i sommarens stora hit La La Love med söta Ivi Adamou. Sen kom Jedward.
HE
EGUD.
De tillresta småtjejsfansen som parkerat sig längst fram för de irländska tvillingarna fick igång varenda bokstav i parken. Tvillingarna bjöd på två låtar och när Lipstick kom fullkomligt exploderade Pridepark. Magiskt bra!
Sen kom hon. Loreen blev självklart kvällens huvudakt. När Loreen gick på scenen var klockan över midnatt då parken officiellt var stängt. Men den som väntar på något euforiskt väntar aldrig för länge. Givetvis blev det grym allsång och ett rejält välkomnande för Loreen i Pridepark. Fantastiskt!
Så, skalar man bort all utfyllnad och den extremt sega början, så var detta en rätt fin kväll. Bra namn, bitvis fantastiska framträdanden, kul återseenden och Robert Fux som kul värdinna.
Bra!
Akt 1
Ott Lepland – ”Kuula” + ny låt
Anniela – “Elektrisk”, ”Candle Light”
Maria Benhajji – ”I mina drömmar” ”How Will I Know”
Mimi Oh – ”Det går för långsamt” ”Festen vi hade imorgon”
Sonja Aldén – ” I din himmel” ”Våga”
Smith & Tell – Mash up 5 minuter
Marie Lindberg – ”Trying to recall”
Eddie Razaz – “Lifeline” “Head up high”
Youngblood – ”Youngblood” , ”American Girlfriend”
Linda Sundblad – “Lucky You” , “Hur kan man älska nåt man inte har”
Mathias Holmgren – Nå’t som kan hända
Teresia Bjarneby – ”Kom ned på jorden” (2001)
Rosanna Jönis – ”Om du var här hos mig” (2001)
Nina & Kim – ”Lyssna till ditt hjärta”, ”En gång för alla” ”Universe of Love”
Sean Banan – ”Skaka rumpa”, ”Sommar i Sverige” och ”Sean den förste Banan”
Akt 2
Robert Fux & Mathias Holmgren – Nygammal vals
Sara Varga – ”Spring för livet” ”Min poet”
Andreas Lundstedt – ” Driver dag, Faller Regn”, ”Aldrig, aldrig”
Sebastian Karlsson – “When No One Else Could”
The Face – “Love Stuck”
Amy Diamond – “It’s My Life”, “Thank You”
Stockholm Syndrome – ”Dance Alone” ”Just A Little Bit”, ”Karma”
Star Pilots – “Higher”, “Heaven Can Wait”
Da Buzz – “Do you really want me”, “Alive”
Dilba- ”Try again”
Eric Amarillo – ”Om Sanningen Ska Fram”, ”Men hallå vem bryr sig”
Håkan Lidbo med Jessica Folcker – ”Electric Mash Up”
Eleftheria Eleftheriou – ”Aphrodisiac”
Ivi Adamou – “La La Love”
Jedward – “Waterline”, “Lipstick”
Loreen – “My heart is refusing me”, “Euphoria”
Uppdaterad 2016-11-15
Hjälp oss att komma ut
För att QX som månads- och nyhetstidning skall kunna fortsätta ge röst åt regnbågssamhället i hela sin fantastiska bredd behöver vi ditt stöd!
Som prenumerant får du månadstidningen digitalt före alla andra och du kan även välja att få den hemskickad. Med ditt stöd kan vi fortsatt komma ut!
