– Lena Berglunds kryssning når land och kvällen blir oväntat spännande…
Dag 3.
Azamara lägger till i Livorno. Idag är en av de stora sightseeingturerna. Nu spelar inte läggning någon roll. Den amerikanska traditionen att se så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt gäller dock: Florens, Pisa, lite Toscana ska hinnas med på en dag. Jag känner mig bortskämd över att vara europé. Bussarna manglas ut med förväntansfulla lesbianer som tittar med stora frågande ögon, pekar och undrar: vart ska hon?
Jag vet inte riktigt själv vart jag ska, och börjar med en skön promenad genom den lilla staden Livorno. En känsla av välbefinnande infinner sig. Inga planer, ingen att ta hänsyn till, bara sätta ena foten framför den andra. Det första som slår mig är alla olika lukter. Bussen, bageriet, människor, parfymer.
Helt magiskt.
Jag bestämmer mig ändå för att ta tåget till Florens, men på väg till centralstationen hittar jag en fantastisk saluhall där jag strosar omkring och njuter av alla fantastiska råvaror, korvar och ostar, En äldre kvinna handlar vant och snabbt massor av grönsaker samtidigt som hon hela tiden viftandes pratar med alla runt omkring. Jag tänker att hon handlar lite väl mycket för en middag till familjen. Hon pinnar iväg och jag kan inte låta bli att följa efter. Mellan små gränder och gator går en snabb och bestämd promenad. Till slut går hon in på en liten liten trattoria.
Halv ett öppnar alla restauranger så jag går tillbaka och sätter mig ute på gatan vid ett av de tre borden dom har ställt ut. Servitören pratar lite engelska och jag kan inte låta bli att berätta hur jag hamnade just här. Det visar sig vara sonen till kvinnan. Han drar med mig in i köket. Ett pyttelitet kök där kvinnan lagar all mat. Hon skrattar, pratar fort och mycket och klämmer på mina armar. Sonen översatte att jag var alldeles för tunn och nu skulle jag minsann äta: Hur skulle jag överleva en vinter i Sverige som jag såg ut? Tre timmar senare, proppmätt och lite lätt i huvudet efter deras svala rödvin går jag tillbaka mot båten. Så glad att jag fått träffa dessa underbara människor.
På båten går jag till min hytt och slänger mig på sängen och tänker att jag tar en liten lur. Jag somnar som en stock.
Vaknar, tittar på klockan och förundras över att jag är hungrig igen. Så jag går upp till baren vid pooldeck där alla samlats och berättar om sin dag. Mor och dotter-paret är där och frågar om jag vill joina dom till middagen. Vi blir ett större gäng och jag lyssnar glupskt på allas fantastiska historier.
Efter middagen sätter musiken igång igen. Idag är det utomhus vid poolen. Stämningen är på topp. Att kväll efter kväll se alla dessa kvinnor släppa loss är magiskt! Tur att jag sov middag.
Kvällen lider mot sitt slut. HON dyker inte upp. Musiken är så bra och jag har svårt att sluta dansa, men tänker att detta får bli den sista dansen.
Men som från ingenstans hör jag hennes hesa ”Hi”.
Nu har alla droppat av och musiken har tystnat. Hela båten verkar sova.
Men HON vill se stjärnorna som lyser starkt ikväll.
HON tar min hand och vi klättrar så högt upp vi kan på båten.
Vi är i alla fall vakna…
Uppdaterad 2016-11-15
Hjälp oss att komma ut
För att QX som månads- och nyhetstidning skall kunna fortsätta ge röst åt regnbågssamhället i hela sin fantastiska bredd behöver vi ditt stöd!
Som prenumerant får du månadstidningen digitalt före alla andra och du kan även välja att få den hemskickad. Med ditt stöd kan vi fortsatt komma ut!
