Under dagen fram till kvällen höll region väst med sammarbetspartners till i Nordstan och informerade förbipasserande och delade ut kondomer och informationsblad. I år som förra året valde man att med jämna mellanrum visade uppmärksammade Pouria Farsanis debutdokumentär 9 Minuter och HIV.

Man bjöd också på en rad artistframträdande av lokala förmågor och rent generellt var detta året en besöksframgång. Det är ju svårt att säga exakta besöksantal men uppskattningsvis närmare fem sex tusen göteborgare och det var upp till tre gånger mer folk än förra året.
En glädjande sak var också det att trots att man bunkrat upp med rejäla lager av kondomer så var de nära nog slut när det var dags att packa ihop informationsborden framåt kvällen.

Vi fick chansen att få en liten pratstund med Joakim Berlin som arbetar på Positiva gruppen väst och aktivt arbetar med att upplysa om HIV-positivas situation i väst.

Peter förklarar att det stora problemet i dagens Sverige är att ingen vill höras talas om den där jobbiga sjukdomen. För det innebär även att man måste börja tala om och förhålla sig till sin egen dödlighet.
– Så det blir att man väljer att inte vilja veta, säger han.

Peter säger också att han har en önskan att det fanns fler inom gayvärlden som vågar lyfta frågan och inte hålla den på distans. Nu blir det lätt att man pratar HIV en dag om året och sedan blir det lätt tyst resterande trehundrasextiofyra dagarna.
– För även om vi idag kommit längre än på åttiotalet och det nu finns bromsmediciner så innebär det ändå att den som blir smittad ändå förblir just smittad och på grund av de biverkningar som bromsmedicinerna ger så är det faktiskt så att alla kan inte ta medicinerna.

Senare på kvällen var det dags för den traditionsenliga minnesgudstjänsten i Domkyrkan i centrala Göteborg. Det bjöds på en stilla och värdig gudstjänst där man erbjöd nattvard och att tända ljus för de nära och kära som gått bort.
Fem minnesljus stod och brann under hela gudstjänsten och de representerade de fem personer som sedan förra året tragiskt gått bort i AIDS.

Donald Boström, journalist och författare, inledningstalade och pratade bland annat om olika starka levnadsöden runt omkring i världen där HIV utgjorde en del av historien. Vilket han tar upp i sin senaste bok, Som en osynlig sten i mitt hjärta.

Även Donald tog upp det faktum att det är dags att vi nu börjar tala om HIV mer än bara en dag om året och att det stora hotet mot preventivkampen är det stigma som hivpositiva riskerar att hamna i med risk för utfrysning. För i och med det så väljer folk att förbli omedvetna och då fortsätter möjligheten för smittan att sprida sig.
För det har visat sig att i de fall där politiker tar frågan på allvar och informerar sina medborgare så har utbredningen minskat drastiskt.
Donald tog även upp att det finns vissa ljus i mörkret så om även om ökningen inte har minskat så har i alla fall ökningskurvan börjat att mattas av.

Man delade ut arbetsgruppen för HIV/AIDS Göteborgs stifts utmärkelse som i år gick till Gunnel Alsén för sitt HIV-preventiva engagemang i Sverige och Sydafrika. För hennes ”starka kännetecken att gå från teori till handling”.

Populära manskören Hellmans drengar som stod för körsången under kvällens gudstjänst och det var till tonerna av Love shine a light som minnesgudstjänsten avslutades.

Avslutninsvis kunde man välja en mer uppslupen stämning då två av drengarna Sten och Ulf är ju inte bara drengar utan också driver Bee kök&bar.

Efter minnesstunden så kunde de som ville fortsätta dit, för en öl och lite mingel om så önskades. Där hade man redan i helgen startat en insamling till Positiva gruppen Väst och insamlingen fortsatte under kvällen. Man sålde red ribbon pins och hela intäkten gick till insamlingen för Positiva gruppen Väst. Så som valde vi att följa med och mingla med drengarna och faktiskt en präst också.