Dialog för förändring – ett material till stöd för policydialog om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är det något byråkratiska namnet på den broschyr regeringskansliet med biståndsminister Gunilla Carlsson (m) i spetsen har tagit fram. Den presenterades i slutet av augusti för Sveriges samlade diplomatkår när det årliga ”chefsmötet” hölls på Utrikesdepartemenet.
– Jag kan ju inte bara säga ”skärp er”, utan är förstås även tvungen att ge dem verktyg, säger Gunilla Carlsson till QX som blev först om att berätta om denna nyhet.
Broschyren kommer att översättas till ett flertal språk, och ska användas för att utbilda personal på Sveriges ambassader runtom i världen, med start omgående.
Förutom hbt-frågor tar broschyren upp frågor som säkra aborter, sexualundervisning, könsrelaterat våld, preventivmedel, hiv och aids med mera. Det finns även handfasta tips på hur man tar upp dessa frågor, fakta, checklistor och exempel från olika länder. I kapitlet om hbt-frågor kan man till exempel läsa:
”Som ett resultat av det svenska stödet finns det nu 15 minuters rådgivning live i radio FM varje söndag i Vietnam. Det är en hotline för lesbiska kvinnor där de kan ringa direkt till programmet för att få rådgivning och stöd.”

När QX träffar Gunilla Carlsson, berättar hon entusiastiskt om sitt engagemang i de här frågorna, och hur det kommer sig att hon initierade den här utbildningsinsatsen.
– När jag var på mitt allra första chefsmöte 2007 hade jag redan jobbat som biståndsminister i nästan ett år och slagits av hur slappt de här frågorna behandlades. Jag upptäckte att många av Sveriges företrädare ute i världen hade väldigt svårt att närma sig frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa, och rättigheter i samband med dessa. För mig är det den kanske viktigaste frågan när det gäller mänskliga rättigheter. Då tänkte jag ”det här duger inte”, och höll ett ganska tufft tal föra alla ambassadörerna. De är inte vana att man talar om vare sig sexualitet, hbt eller kvinnors ställning.

Gunilla Carlssons startade då ett nätverk med eldsjälar ute på ambassaderna som gav henne idéer och feedback, och bestämde sig samtidigt för att ta fram det utbildningsmaterial som nu är klart. Hon tog RFSU till hjälp.
Hur har sveriges ambassadörer reagerat på att Utrikesdepartementet har satt fokus på bland annat hbt-frågor?
– Många tycker det är bra, men visst finns det de av den gamla skolan som inte gillar det. Våra diplomater är ju väldigt duktiga på att prata om handelsrelationer och liknande, men så ska de då plötsligt prata om hbt-personers rättigheter och preventivmedel…
Enligt Gunilla Carlsson är detta också ett viktigt stöd för hbt-personer som är anställda på ambassaderna.
– Vi har ju många hbt-personer som kanske inte ens vågat komma ut på sina arbetsplatser eftersom det är en så konservativ miljö. Det har förekommit att hbt-personer ute på ambassaderna, och även inom Sida, diskriminerats.
Hur viktigt är det att även lokalanställda på Sveriges ambassader runtom i världen delar dessa värderingar?
– Det är såklart väldigt viktigt, och det blir ambassadörernas uppgift att se till att det blir så. Jobbar man för Konungariket Sverige så ska man också stå för våra värderingar och genomföra vår politik.

Men varför, kan man undra, har man inte tagit tag i dessa viktiga värderingsfrågor tidigare?
– Den förra regeringen snackade mycket om de här frågorna, men när jag väl kom ut i verkligheten märkte jag att inget hänt. Sverige har ju hållit på med bistånd i 40 år, och innan jag blev biståndsminister trodde jag att det handlade mer om delade värderingar än det faktiskt gör. Under åren då Socialdemokraterna exempelvis samarbetade med Ugandas styrande parti och president Musseveni, så kan jag inte en enda gång se att man har diskuterat den här typen av värderingsfrågor. Man har inte velat ta matchen där ute, utanför Sveriges gränser.
– I bjärt kontrast till att faktiskt ingenting gjordes på det här området under Socialdemokraternas styre har vi nu tagit det här från ord till handling. Det är först vi som har ställt krav på utvecklingsländerna och vågat ta fajten.

Kan det till och med handla om att Sverige drar in biståndet till länder som exempelvis diskriminerar hbt-personer, att biståndet villkoras?
– Ja, det är något vi överväger. Sverige var ju den första nationen som omedelbart hotade med att dra in biståndet till Uganda ifall lagförslaget om dödsstraff för homosexuella handlingar gick igenom. Dels på grund av trakasserierna mot hbt-personer, och dels för att jag avskyr dödsstraffet generellt. Jag ansåg det omöjligt att fortsätta med de djupgående relationer vi hade, och var den första ministern som fattade ett sådant beslut, men sedan har många andra länder följt efter. Det ledde också till en stor internationell debatt, något som visar att vår politik börjar få genomslag.
Att EU-länderna så starkt kritiserade Ugandas syn på homosexuella fick oanade konsekvenser när Gunilla Carlsson nyligen företrädde EU på ett handelsmöte i Angola.
– Mycket av debattiden gick istället till att diskutera hbt-frågor, just för att vi i EU hade varit så tuffa gentemot Uganda. Så visst väcker vi debatt, en väldigt viktig debatt. Förhoppningsvis startar vi den utveckling som också har skett här i Sverige.

Gunilla berättar vidare om reaktioner hon fått från olika håll, och som oftast förmedlas av personerna i hennes nätverk.
– Bland annat från Zambia där Sverige i tidningsartiklar utpekas som ”djävulen”. Det är ett av de länder vi har haft längst biståndssamarbete med, men som alltså inte fattar våra värderingar utan attackerar oss. Samtidigt är det ett bevis på att det nu börjar hända saker i verkligheten.
Är det här utbildningsinitiativet världsunikt?
– Ja, vad jag vet. Men jag har ju ett nära samarbete med många nya och moderna utrikesministrar, framför allt inom EU, så jag tror att vi kommer att få spridning på det här. Men till att börja med vill jag att Sveriges ambassadörer ska vara världsbäst på dess frågor. Det här materialet kommer att göra skillnad, och jag är jättestolt över det.
– Ska du kunna göra verklig skillnad ute i världen måste du vara beredd på att ständigt ställa frågor om demokrati och mänskliga rättigheter i första rummet. Jag vill se större resultat när det gäller Sveriges bistånd, och då tänker jag på varaktiga resultat. Det kommer vi bara att uppnå om de mänskliga rättigheterna respekteras fullt ut. Annars kan man inte bekämpa fattigdomen långsiktigt.