Runt om i vår värld förtrycks människor för vem de älskar. Frågan har aktualiserats av de Olympiska spelen i Sotji. Rysslands HBT-lagstiftning känns långt ifrån Sveriges öppenhet. Idag är vi en tydlig röst för all kärleks lika värde. Jag och många med mig berördes när Emma Green Tregaro målades sina naglar i regnbågens färger och när jag för första gången såg Youtube-klippet där 2000 körsångare sjunger ryska nationalsången på en regnbågsprydd Stockholm stadion. Samtidigt som vi ska vara stolta är det viktigt att minnas att Sverige lagstiftade om ett äktenskap för alla så sent som 2008. Med Alliansen har vi ökat tempot i arbetet för lika rättigheter och möjligheter oavsett vem man älskar. Det är dags att vi fortsätter den resan.

Nästa anhalt är att tillåta surrogatmödraskap. Det är idag lagligt i stora delar av världen, men inte i Sverige. Det är förenat med en stor dubbelmoral att tvinga människor att söka sig utanför Sverige för att skaffa barn genom surrogatmödraskap. Det skapar osäkerhet för både barn och föräldrar. I detta finns en tydlig förbättringspotential som vi vänt ryggen länge nog.

Om ett par som på egen väg inte kan få barn tillsammans hittar någon som kan och vill bära deras barn bör det inte hindras av svensk lagstiftning. Formerna för detta bör utformas med försiktighet och ett tydligt barnperspektiv. Det är rimligt att surrogatmamman kan erhålla ekonomisk kompensation under ordnade och kontrollerade former. Genom att tillåta surrogatmödraskap stärker vi rättigheterna för fler och tar viktiga steg mot att förverkliga idén om lika möjligheter i livet.

Sverige är och ska förbli en stark röst för alla människors lika värde, rättigheter och möjligheter. Vi har kommit långt – längre än de flesta – men det får inte låta oss stanna av och bli nöjda, vi har fortfarande viktiga etapper kvar på vår resa. Låt oss nu ha modet att ge oss ut på nästa.