Anna Hedh: ”Vi måste agera”

Nu i dagarna har det gått sjuttio år sedan homosexualitet avkriminaliserades i Sverige.

Målet är ett samhälle där vi alla behandlas lika, oavsett sexuell läggning eller könstillhörighet. Även om det nu är länge sedan det blev tillåtet att vara homosexuell i Sverige kan vi inte slå oss till ro och tro att vi nått vårt mål.

Det är istället nu vi med större kraft än någonsin måste agera, både i vårt eget land men även inom EU för att åstadkomma de förändringar som fortfarande krävs för att uppnå ett jämlikt samhälle, och för att stå emot den tillbakagång som vi kan se i EU och övriga världen.

Förra våren presenterade EU:s byrå för fundamentala rättigheter (FRA) en rapport om livssituationen för hbt-personer i EU. Studien omfattar 93 000 personer och visar bland annat att 47 % av hbt-personer i EU har känt sig diskriminerade eller trakasserade under det föregående året.

2 av 3 unga väljer att dölja sin sexuella läggning och könstillhörighet under skoltiden.  26 procent av de som deltagit i studien har även blivit attackerade eller hotade med våld under de senaste fem åren. Trots detta har EU inte någon övergripande handlingsplan för att skydda hbt-personers grundläggande rättigheter. Det är helt Oacceptabelt!

Diskriminering, hot, våld, och till och med mord på homosexuella, bisexuella och transpersoner förekommer överallt. Även här i Sverige trots att det är 70 år sedan vi avkriminaliserade homosexualitet. Det sker i vårt närområde, inom Europa och i övriga världen.

I Ryssland ser vi i dag hur det bedrivs en veritabel häxjakt på homosexuella, bisexuella och transpersoner, vilket sanktioneras från landets högsta politiska ledning. Gruppen hbt används som ett politiskt slagträ för att vinna enkla politiska poänger, en utveckling som vi kan se i flera länder i hela Europa.

Om vi vidgar perspektivet ytterligare är det en oroväckande utveckling vi ser. Uganda är ett av de första länderna i världen att återinföra kriminalisering av gruppen hbt. På samma sätt sker utvecklingen i Nigeria och återförandet av sharialagarna i Indonesien där hbt-personer kan stenas till döds.

Oavsett var diskriminering och våldsyttringarna sker kan det aldrig accepteras, men det räcker inte med tomma ord.

Sedan 2011 har Europaparlamentet tio gånger, i olika resolutioner, uppmanat EU-kommissionen att utarbeta en färdplan mot homofobi och diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet.

EU:s utrikesministrar har redan antagit riktlinjer för att garantera mänskliga rättigheter för HBT-personer utanför EU. Men för att man på ett övertygande sätt ska kunna argumentera för detta måste man först ”soppa framför sin egen dörr” och se till att samma rättigheter ska gälla för hbt-personer i EU också!

Om jag blir återvald till EU-parlamentet den 25 maj, kommer jag med kraft att fortsätta att driva frågan om allas lika rätt till lika behandling i hela Europa.

Jag kommer också fortsätta kämpa för de reformer som kan bidra till att komma tillrätta med den diskriminering som finns och den rädsla för våld som många hbt- personer tvingas leva med i sin vardag.

Inom EU måste vi ha en tydlig diskrimineringslag som inte enbart handlar om arbetslivet utan hela samhället i stort, dessutom måste vi ha en tydlig handlingsplan för att ytterligare motverka diskriminering av hbt-personer. Jag kommer att kämpa för att EU skall vara en tydlig röst både ute i världen men också gentemot de egna medlemsstaterna för den demokrati som vilar på mänskliga rättigheter som omfattar alla. Även hbt-personer.