Sverigedemokraternas intåg i riksdagen har öppnat en dörr för detta. Samtidig har rädslans politik slagit djupare rot i den svenska debatten. Migrationspolitiken hanteras i princip alltid utifrån en stor problemorientering med en underliggande hotbild om att det vi känner som Sverige hotas av en utomstående kraft. De tycks mena att därför får det nu vara nog och vi ska samla oss kring det som en gång var vackert och oskuldsfullt men som befläckats av element som är mindre värda.

Sd har i öppen retorik flirtat med HBTQ-samhället och försökt använda sig av vår oro för att bli misshandlade eller trakasserade och har lagt skulden på invandrarna. Sd har försökt framställa sig som HBTQ-personernas bästa vän och försvarare. Samtidigt vet vi hur det gamla Bevara Sverige Svenskt gärna tog sig an att knacka bög när invandrare inte fanns till hands att hata, hota och misshandla.

Frågan är när det var så där vackert och oskuldsfullt för oss i HBTQ-familjen? Svaret är nog aldrig innan. Vi har fortfarande lång väg att gå i arbetet med attityder, våld, hat och den utsatthet som gör att en del tar stryk både själsligt och kroppsligt. Samtidigt måste vi ta signalerna som främlingsfientliga och nazistiska krafters framväxt på allvar och engagera oss i kampen för alla människors lika rätt och värde.

Historiskt har vi många gånger kunnat göra gemensam sak med dem som slagits mot främlingsfientlighet, mot dem som drivit på för en likabehandling av funktionshindrade och med kvinnorörelsen. Det har varit naturligt och är åter naturligt att göra det för vi vet av historiska fakta och nazistiska och främlingsfientliga elementens ideologi att deras värderingstrappa är tydlig.

De kommer först att jaga invandrarna och flyktingarna. Därefter kommer HBTQ-personerna, funktionshindrade och sedan kvinnorna. Intoleransens ideologier är inte förlåtande med någon som inte tillhör majoritetsgrupperna och inte heller med kvinnorörelsen som utmanar männens dominerande ställning.

Detta supervalår är ett år då vi måste ta ställning. Den som negligerar det uppenbara hotet och i smyg faller för Sd:s retorik har också lagt banan för de angrepp vi med säkerhet kommer se på HBTQ-personer. Antingen tror vi på alla människors lika rätt och värde eller så låter vi nazisterna avgöra värdet på oss – oavsett vem vi är. Dessvärre kommer deras värde på oss att vara noll och intet. Vi får inte vakna upp till en värld där vi låtit dem komma till makten utan en rejäl värderingskamp.