Vi har självfallet kommit väldigt långt i Sverige när det gäller öppenhet och möjligheter för homo- och bisexuella, transpersoner och queera. Det är också glädjande att andra länder i Europa gjort stora framsteg, men det är ingen ursäkt för att slå sig till ro. Det finns fortfarande mer att göra i Sverige. Det finns på en rad områden lagar som gör skillnad på hbtq-personer och andra. Det finns ett fortsatt behov av reformarbete. Vi behöver göra mer för att inkludera transpersoner och underlätta deras livsvillkor, underlätta juridiska könsbyten. Vi behöver även göra mer kring till exempel föräldraskapspresumtion och hatbrott. Vi behöver också fortsätta modernisera familjepolitiken där surrogatmödraskapsutredningen tyvärr var ett rejält steg bakåt.

Trots det och att det finns ett gynnsamt politiskt läge i riksdagen för hbtq-arbete händer inget. Det är tråkigt att Stefan Löfven och hans rödgröna regering drar benen efter sig. Socialdemokraterna och Miljöpartiet gillar att ofta slå sig för bröstet om hur hbtq-vänliga de är men det händer väldigt lite. Moderaterna och Alliansen levererade rejält under 8 år. Nu är det dags att också Socialdemokraterna och Miljöpartiet bevisar att det finns mer än retorik i partierna.

Vi var många som var bekymrade och befarade att Sverige skulle tappa styrfart i hbtq-frågorna när statsministern redan från början dumpade hbtq-frågorna på Kulturdepartementet och den helt oerfarna kulturministern Alice Bah Kuhnke (MP). Frågor om mänskliga rättigheter och mångfald är inte en kulturfråga det är en central fråga för politik och bör behandlas därefter.

Nu är det upp till bevis. Det är dags att regeringen vaknar i hbtq-frågorna