Jag litar på de fyras gäng!

Gårdagens diskussionsrunda i riksdagen om könsneutralt äktenskap handlade till stor del om förtroende. Skiljelinjen blev självklart såväl som tydlig. Riksdagsledamöterna på den borgerliga sidan litar på Fredrik Reinfeldt och Beatrice Ask. En proposition kommer till hösten, säger de.
Vänstern, miljöpartiet och socialdemokraterna är, föga förvånande, något mer skeptiska. Mycket prat och liten verkstad är budskapet. Genom att slänga ut en krok till de borgerliga ledamöter som tydligast drivit HBT-frågor, vill man testa hur stabilt förtroendet egentligen är.
Oppositionen är helt enkelt tveksam till hur regeringen skall klara denna knäckfråga. Tre partier är för, men kristdemokraterna är hårdnackade motståndare.

Yvonne Andersson (kd) fick anstränga sig hårt för att markera partiets tydliga och allt mer absurda motstånd mot könsneutral äktenskapslagstiftning. Och samtidigt undvika att redan nu riskera taburetten. Det mest absurda i deras argumentation är den paradox de själva skapat.
De ger numera sitt fulla stöd till partnerskapslagen, förklarade Yvonne Andersson. De förstår inte varför det, när nu partnerskap och äktenskap är så lika, skall vara nödvändigt att slå samman dem.
Deras motstånd sägs nu handla om att skydda framtida generationer mot den instabilitet som ett könsneutralt äktenskap skulle innebära. Men hur mår barn idag och framtida generationer bättre av att samkönade pars relationer kallas partnerskap istället för äktenskap? De två omfattar ju, som de själva säger, i praktiken samma rättigheter och skyldigheter. Såväl vad gäller mellan de vuxna som till barnen. Det enda som skiljer är frågan om religiösa samfunds vigselrätt. En fråga som Hans Regner gett en, tveksam men acceptabel, kompromisslösning för.
Sanningen är att kristdemokraterna inte alls ger stöd åt dagens lagstiftning. De vill försvåra möjligheten för samkönade par att ha vårdnaden om sina egna eller närståendes barn. De vill avskaffa lagar som erkänner samkönade barnfamiljer och ger dessa stöd i bildande och upprätthållande.
De anser att barn far illa av att ha homosexuella föräldrar. Punkt.

En alternativ förklaring skulle vara att kristdemokraterna hoppas att den religiöst fundamentalistiska våg som sveper över världen även skall skölja in över Sverige. En politisk ideologi med religiös argumentation som hävdar att det som står i Bibeln och Koranen skall gälla för alla medborgare. I dessa båda skrifter finns texter som fundamentalisterna anser visar att samkönad kärlek är fel. Inte för att individer eller ens samhället far illa av att jag älskar min man. Utan för att de tror att deras gud blir sur.

Inte konstigt att det finns en viss oro för hur regeringen skall hantera situationen.

Statsminister Fredrik Reinfeldt, liksom justitieminister Beatrice Ask har varit tydliga med att man stöttar en könsneutral äktenskapslagstiftning. Men det har också, viktigt att notera, funnits glidningar om en samlevnadsbalk där begreppet partnerskap används för samkönade relationer och begreppet äktenskap bibehålls för olikakönade par.
Denna lösning kanske kristdemokraterna kan köpa, men den är fullständigt oacceptabel. Det skulle vara en eftergift åt att låta en viss tolkning av religiösa texter styra det sekulära samhällets regelverk.
Det är dessa tidigare glidningar eller om man så vill, öppningar för kompromiss, som skapar berättigad oro.
Vid gårdagens debatt blev uppgiften för Barbro Westerholm (fp), Tomas Tobé (m), Fredrick Federley (c) och Olof Lavesson (m) att skapa lugn i hbt-leden. Regeringen kommer inte att svika.

Jag tror på de fyra. Jag är dock snäppet mer tveksam till hur regeringen kommer att agera.
Jag tror på de fyra när de säger att i höst röstar de för en könsneutral äktenskapslagstiftning. De fyra kommer att rösta mot ett förslag som innebär oacceptabla kompromisser, även om det skulle bli innehållet i en regeringsproposition.
Då väljer de, till skillnad från igår, att rösta med oppositionens krav att Hans Regners förslag på ny äktenskapslagstiftning införs i Sverige.