Fredagskvällen på Sockerbruket bjöd på panelsamtal med fyra aktivister som vände och vred på betydelsen av ord (använder du flata, lesbisk, queer eller något annat för att beskriva dig själv, och hur förändras dessa ord över tid?) vilken betydelse har lesbiska subkulturer och hur känns det att ta plats/inte kunna ta plats i lesbiska sammanhang?
Riktigt intressant blev det när frågan om glesbygd kontra storstad kom upp, hur platsen du bor på påverkar ditt handlingsutrymme och hur en flytt från landsbygd till storstad kan medföra på känslor av svek och skam över att ha lämnat likväl som en lång tid av att förstå det nya sammanhanget.
Iki Gonzalez Magnusson modererade briljant paneldeltagarna mellan olika ämnen, och all användning av akademiskt eller krångligt språkbruk avkrävdes förklaringar.

Inkludering och exkludering är frågor som ofta kommer upp i lesbiska/queera aktivistiska sammanhang, och panelen menade att kritik bör välkomnas men inte leda till handlingsförlamning. Många driver projekt ideellt och menar att kritiken missar målet om den inte samtidigt vänder sig till mer etablerade kultur- och festutövare. Samtidigt är det inte bra om det uppstår en ”lättkränkthet” inom rörelsen. Konflikter som lyfts på ett ödmjukt sätt kan vara stärkande och något som i slutändan berikar rörelsen.

Efter samtal tog grillning, dansgolv och en högljutt påhejad gyttjebrottning fart.