I slutet av förra veckan släpptes singeln Princess Boy med Andy E, tidigare känd som Andrés Esteche. QX ringde upp Andy för att höra om musiken, nya artistnamnet, och nya könsidentiteten.
Vad fick dig sugen på musiken igen?
– Det började redan förra året då några låtskrivare från Säffle frågade om jag ville göra en latinoschlager till Mello med dem. Det lät som att Mendez gjort en J Lo-låt typ. Men den kom inte med, så vi skickade den till Alvaro Estrella men jag har inte hört något mer därifrån…Hursomhelst, lusten för musiken tändes igen. Så Peter Hägerås som skrivit en del Pride-låtar, bland annat årets, och jag har haft en del kontakt, och han fattar vad jag vill. Jag vill bli queerare, lämna latinoschlagern och satsa på queer och Pride. Och Princess Boy fångar just det, minnen från barndomen då jag lekte med klänningar och hade stenar som jag ville skulle förvandlas till diamanter. Det var fantastiskt att spela in låten, och jag ÄLSKAR en tonartshöjning. Min absoluta favoritlåt Love On Top med Beyoncé har ju flera stycken.
I pressutskicket står det att du gått från just prinsesspojke till fullfjädrad queen, är det vad du känner dig som idag?
– Jag identifierar mig inte som cis-man enligt normen utan som genderqueer. Jag kan inte identifiera mig enligt normen, det går inte. Jag är absolut inte trans eller icke binär, men jag är absolut inte cis-man.
Hur länge har du haft dessa tankar?
– Länge. Efter att jag blev aktiv i RFSL och under min tid på Bitter Pills, så blev min umgängeskrets mer queer. Jag slutade använda begrepp som kille och tjej, och vi pratade istället om personer. Så detta är inget som kommit över en natt. Både Sam Smith och Conchita har fått mig att inse att jag inte tillhör normen och att en kan utrycka sig på andra sätt. Jag har full förståelse för att jag kodas som man, men jag blir upprörd över att bli inslängd i samma säck som cis-män. Där vill jag inte vara. Det måste finnas plats för alla oss som inte passar in i samhällsnormerna. Att kunna identifiera sig mellan, bortom, eller med båda könskategorierna.
Rätt pronomen är då hen?
– Hen, eller han går lika bra. Jag blir inte upprörd om nån kallar mig han, men vill som sagt inte klumpas ihop med cis-män. Jag är så trött på så kallade killfeminister som säger att de står på kvinnors sida men sedan bara är så ”dude-iga” och kommer in och tar över diskussionen. Det är viktigt att lämna plats.
Och nya namnet är Andy E?
– Jag har alltid kallats Andy av mina vänner av familj och vänner, och när jag är i Uruguay eller Spanien. Jag blir glad när folk kallar mig Andy, och första gången jag tilltalades av nya människor som Andy, under en antirasistisk skrivarkurs i Göteborg, blev jag så glad. Där och då bestämde jag mig att det är mitt namn. Och det funkar även på spanska och engelska, och det finns ju varianter av stavningen för båda cis-könen, så det kändes bra också därför.
Med tanke på det politiska klimatet som råder i Sverige just nu antar jag att ditt politiska hjärta brinner starkare än någonsin?
– Jag sitter i FI Stockholms styrelse, och i HBTQ-utskottet, men är med i ett parti som inte sitter i Riksdagen. Jag hade så gärna velat se hade velat se Farida Al-Abani och Teysir Subhi vara där. Men det håller på att hända saker, och jag är optimistisk. Det kan bara komma något bra ur det som händer just nu. Visst, vi får en högerregering i ett år, men tror inte den står sig efter nästa val. Jag tycker vi har sju högerpartier och ett vänsterparti, och nu när blocken fallit, är det dags för ännu fler förändringar.
Du skrev boken ”Kom ut kom” in som gaygala-nominerades, arbetar med HBTQI-flyktingar idag?
– Nej, men jag vill lyfta RFSL:s Newcomers som har en bra organisation. RFSL har shapat upp sig efter alla skandaler och strukturerat om sin organisation. Och Newcomers gör ett väldigt viktigt och bra arbete.
Hur ser ditt liv annars ut idag?
– Jag är småbarnspappa och har barnet varannan vecka, och då är jag pappa fullt ut. Jag festar inte lika hårt längre och drack inte en droppe över midsommar. Det där levde jag ut när jag bodde i Spanien under två år (skrattar). Jag utövar yoga och mediterar, och har börjat jobba som healer. Jag har upptäckt att jag faktiskt är bra att heala andra. Jag frilansar även som eventproducent, sånglärare, och spansklärare.
Vad har du för förhållande till dina schlagerlåtar idag?
– Det är nostalgi. Jag har haft en enorm hatkärlek till dem genom åren och jag är inte stolt över att ha varit i Berts stall. Just Like a Boomerang var het en sommar medan Olé Olé levde längre, och blev lite mer av en klassiker. Det gjordes till och med en japansk version av den. Idag brukar jag ändra texten när jag sjunger den ”….Every boy and girl, and everybody else”.
Det blev två, och en halv hit…?
– Haha, njae… Videon till I Wanna Be Free blev i alla fall en hit. Den gjordes med Elisabeth Ohlson, och jag hade till och med videorelease på Torget. Sen gigade jag med singlarna som betalning vilket gjorde att jag hamnade högt på singellistan. Jag minns särskilt en Navid-fest där det låg singlar över hela golven (skrattar).
Jag tänkte mer på låten Robin Hoods vänner, för Vänsterpartiets valkampanj 2010?
– Alltså jag är jättestolt över den! De ville ha en riktig schlager, och det blev Bumbibjörnarna goes schlager. Låtskrivaren själv gick inte med på vissa textdelar i låten, men vi skulle förändra den gamla tråkiga bilden av ett kommunistiskt parti och för in lite mer party och gala. Det är klart att en del gamla kommunister inte var så glada, men jag tycker vi lyckades att skapa en snackis och förde in just lite mer fest i partiet.
Uppdaterad 2021-07-06
