Göteborgssolen valde att formligen steka ner över Slottsskogen under festivalens andra dag. På det öppna fältet mellan Flamingo och Azalea-scenerna formligen stektes folk i kapp till konserter med Clean Bandit (en ny och kul bekantskap för mig – deras kombination av klassisk musik och dansmusik lär jag kolla upp närmre framöver) och Conor Oberst (som jag missade för en annan konsert, men som många i min närhet hävdade var en av gårdagens bästa spelningar).
Jag såg tjejerna i Icona Pop för första gången på Popaganda-festivalen i Stockholm för några år sedan. Då stod de i fullt dagsljus mitt emot varandra och mixade och sjöng inför kanske hundra personer. I går på WOWs näst största scen, och som näst sista akt, fick de hela Slottsskogen att dansa och fyrade av en rejäl show där mixandet lämnats över till en snubbe i bakgrunden. 20.000 människor som hoppar synkront till I Love It är så mäktigt att man förlåter dem för att ingen av deras uppföljare når ända fram till samma klass.
Bäst på de största scenerna var så klart Janelle Monáe, som fyrade av en gigantisk show med en backdrop och ett band klätt i svartvitt med sextiotalsvibb. Ingen annan kan ta sig an James Browns mantel som denna soulamazon – och då pratar vi bokstavligen! Dance Apocalyptic är dessutom fortfarande en briljant låt. Kolla in videon på YouTube så får ni en liten hum om hur det såg ut igår!
Men om publiken var varm på de stora scenerna så var det inget mot hettan framför festivalens tältscen. När Mø, Danmarks egna Sporty Spice (hon inte bara liknar Mel C – hon körde faktiskt även en cover på Say You’ll be There), körde sin energiska pop var det så varmt att hon mot slutet snarare publik-simmade än publiksurfade, och temperaturen blev inte behaglig i tältet förrän ett fantastiskt shoegazande Slowdive stängde gårdagen med underbar, nostalgisk nittiotals-indie. Bandet har aldrig låtit bättre.
Absolut bäst under fredagen, utan konkurrens, var dock en 31-årig svensk-amerikanska som heter Mapei. Hon har bara släppt två briljanta singlar, två singlar som hon modigt körde redan som andra och tredje låt, men lyckades ändå trollbinda festivalens kanske hittills mest peppade publik under hela konserten. Mapei blandar lätt och ledigt rap med en soulig RnB-röst samtidigt som hon tillsammans med två dansare bränner av en rejält svängig show och ska man jämföra henne med något får man ta till namn som Kelis, Beyonce, Janet Jackson och Neneh Cherry. Så bra är hon. Jag misstänker det här är Sveriges nästa stora musikexport och att vi kommer få se henne på mycket större scener framöver. Gissa om vi som var i det lilla Linné-tältet på Way Out West 2014 kommer skryta om det då!
Det var nog allt. Eller förresten, Outcast var ju där också. Men en nostalgi-akt som man inte har några egna nostalgiska minnen till fungerar ju ganska dåligt, och jag hade verkligen bara koll på Hey Ya och Ms. Jackson…
Idag kommer alla på hela festivalen stå framför Robyn & Röyksopp. Vi ses där.
Uppdaterad 2016-11-15
Hjälp oss att komma ut
För att QX som månads- och nyhetstidning skall kunna fortsätta ge röst åt regnbågssamhället i hela sin fantastiska bredd behöver vi ditt stöd!
Som prenumerant får du månadstidningen digitalt före alla andra och du kan även välja att få den hemskickad. Med ditt stöd kan vi fortsatt komma ut!
