Premiärminister Berisha kallade lagförslaget ”en viktig lag mot diskriminering”, som han menade är ”oacceptabelt”.
Albanien har ingen närvarande på den största e-maillistan för europeiska HBT-aktivister och de flesta hbt-albaner antas vara i garderoben. Antihomosexuell diskriminering anses även vara vida spridd.
Dock släppte en organisation, Aleanca Kundër Diskriminimit të LGBT,(Homo- och Hetero-alliansen mot HBT-diskriminering i Albanien) , en pressrelease den 30 juli där de hyllade premiärministerns uttalande.
”Vi välkomnar premiärminister Berishas uttalanden till stöd för en icke-diskriminerande lag och äktenskaplig jämställdhet för homosexuella i Albanien”, skriver de. ”Vi ser fram emot stöd från alla partier och att lagarna införs snart efter att nästa riksdag öppnar. Detta är inte bara ett steg som tas för europeisk integration, utan främst handlar det om en frigörelse av det albanska samhället. Vi är stolta över att vårt land nu förenar sig med så många andra i arbetet att omfamna jämställdhet och avslå diskriminering av lesbiska, bögar, bisexuella och transpersoner.”

Melissa Schraibman med partnern Mindy Michels som är talesperson för nybildade albanska hbt-rörelsen

Organisationen har de senaste sex månaderna i samarbete med grupper för mänskliga rättigheter arbetat hårt för att öka medvetandet och bygga ett community, berättar talespersonen Mindy Michels i ett e-mail.
Bland annat hölls medialt uppmärksammade arrangemang på IDAHO-dagen mot homofobi. 30 000 vykort har spritts och intervjuer har publicerats med såväl den amerikanska som den nederländska ambassadören. Ett radioprogram med två öppet homosexuella har sänts och ett uttalande av 24 organisationer för mänskliga rättigheter publicerats.
– I juni startade en gay/straight-klubb en dag i veckan som just nu är den enda gay-klubben i stan, berättar Michels. En Facebook-sida har idag 500 medlemmar och vi planerar nu för en nationell Coming Out Day inkluderat visning av filmen MILK på amerikanska ambassaden.
Michels som är amerikan berättar att hon och hennes partner under de första två och ett halvt år de levt som öppna ”endast träffat en homosexuell man, och han emigrerade kort efter att vi träffat honom.”
I februari vände det dock.
– Vi mötet några HBT-albaner som ville arbeta med att förändra saker, berättar Michels. Och de har gjort ett makalöst arbete på kort tid. Dag för dag, genom att tala med folk, via Facebook-gruppen, via media, via föreläsningar på Universitetet.. har de träffat andra, byggt ett community och format en organisation som vill skapa en förändring. Jag kan inte berätta nog om hur inspirerad jag blivit av dem. Stegen är små, och det är en lång väg att gå, men något har satts igång.
Förra året sa Europakommissarien för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg att homosexuella albaner lever under rutinmässig intolerans och våld.
”Att öppet tala om homosexualitet i Albanien är fortfarande tabu”, skrev hammarberg. ”HBT-personer utsätts rutinmässigt för intolerans, fysiskt och psykiskt våld och ses av många som ‘sjuka’ människor… Det har också skett övergrepp från polisens sida.”
”Det finns ingen kompetent myndighet eller organisation som kan ta emot klagomål som rör diskriminering baserad på sexuell orientering på arbetsplatsen”, fortsätter rapporten. ”Detta tomrum resulterar i att offer avråds eller avstår helt från att ens söka upprättelse.”
Hammarberg sa vidare: ”att göra människor medvetna om sexuell mångfald kräver utbildning.” Han rekommenderade en kombination av offentliga kampanjer, integrering av sexualundervisning i skolornas läroplaner och att myndighetspersoner så som polis, jurister och domare liksom medicinsk personal får utbildning.