Skrällkväll!

Efter två ganska förutsägbara veckor med givna favoriter vidare var det som upplagt för en sjujävla skräll. Tävlingen äldste artist någonsin bevisade att det GÅR att till final om man tillhör en äldre generation. Bra att den tesen äntligen sprack.

Annars har jag extremt svårt att se något positivt med att den här genomlarviga korvboogien gick vidare. Ett buskisnummer de luxe som är så långt ifrån vad jag någonsin skulle vilja se i final. Visst efterlyste vi show i Mello, men tre shu-bi-duande Ålandsbåtssångerskor som backar upp en korvkastande Owe Thörnqvist var kanske inte det shownummer jag tänkte mig…

Det stör mig liksom att det alltid är dessa ”lustiga” äldre män, Ravaillacz, Ranelid, Owe, som ska skrälla och omfamnas av svenska folket som sköna figurer. En kvinna skulle aldrig kunna komma undan med samma sak. Aldrig.

Att Robin Bengtsson skulle ta en finalplats var lika givet som att det skämtas om Hasse Anderssons ålder. Hans I Can´t Go On är en tydlig poplåt i Timberlake-anda som absolut kommer att återfinnas på övre halvan av resultatlistan efter finalen. Den kommer nog inte att vara en vinnarcontender, men det blir definitivt ännu en hit för Bengtsson. Han var ju klart tydligast och mest finallämpad i kväll.

Till Andra Chansen gick The FO&O. Ganska oväntat av bandet som har massor av unga fans, och som håvat in Rockbjörn efter Rockbjörn , och som tippades säkra till Friendsfinalen. Lång näsa blev det för dem, men det var också lite befriande att se att en medioker låt inte bara seglar vidare på att den sjungs av ett namn.
AC blev det också för Anton Hagman som gjorde en omvänd The FO&O. En stark låt men ett trött framträdande bjöd han på. Men detta bevisade också att det är lättare att vara en ung snygg kille och bjuda på ett sådär-framträdande. Publiken hittar dig ändå.

Bella & Filippa fick se sig slagna på mållinjen med sin snyggt effektiva Crucified. Väldigt tråkigt för mig, som höll den som favorit hela veckan. Så kom nu ihåg: Att vara charmig, sjunga bra och ha en stark refräng räcker inte i Melodifestivalen. Inte om du är tjej.

Jasmine Karas Gravity slutade lite oväntat på en sjätteplats. Visst gnällde vi om att låten var tre i en, men bryggan var så Sia-snygg och förtjänade ett bättre öde. Men det var nog ganska jämnt mellan sjätte och tredjeplats. Hjärtat flammade på bra för alla som slutade på AC-plats till plats sex.
Och stackars Krista Siegfrids kämpade i väldigt mycket motvind med hopplösa Snurra min jord som slutade på en solklar sistaplats. Jag var så glad att hon återvände i år, men blev så besviken när jag hörde låten. Snurra min jord är musik för ingen. Tyvärr.

Slutligen, kan vi också vara ense om att inledningsrummet var sämst i år? Klipp på vanliga svenskar som skickat in mobilbilder över vad de gör när de ser på Mello uppblandat med en usel låt med den tjatiga refrängen ”Tittar på Mello”. Enough. Vi VET att detta är hela Sveriges fest nu. Låt.Oss.Gå.Vidare.