När blev du ett Alcazar-fan?
– I januari 2002 när jag såg videon till Sexual Guarantee på tv. Jag föll så hårt för både låten och deras utseende (okej, mest Andreas kanske) och tyckte att de var så himla häftiga. Dessvärre var ju titeln lite pinsam att prata om när man var nio år, så jag satte mig in i deras diskografi för att hitta fler låtar och när de släppte ”Alcazarized” året efter var jag helt och hållet fast. Nu, femton år senare, har jag gått igenom perioder av både hipp indietjej och Punkt Shop-rock-lyssnare men kärleken till Alcazar har hållit sig kvar hela tiden.

Hur kom du på tanken att skriva en bok?
– Det började egentligen för flera år sedan, 2014-2015 ungefär, när det ett tag släpptes så himla många musikdokumentärer om artister i vitt skilda genrer och jag undrade hur i hela friden alla dessa filmmänniskor kunde ha missat Alcazar – Sveriges mest kompetenta popgrupp med låtar som alla i hela landet kan sjunga med i och en historia fylld av så mycket mer svärta än många känner till. När den dokumentären aldrig gjordes började jag hoppas på att någon i Gradvall eller Strages gäng skulle skriva en bok istället, men det gjorde de aldrig heller! Så till slut, med stor pepp från min bästa vän som länge fått lyssna på min dröm om en Alcazar-bok, tog jag helt enkelt tag i det själv och mailade deras management och frågade om de ville bli bok!

Vad har varit roligast med att göra boken?
– Att få ställa alla frågor jag velat ha svar på sedan 2002! Jag gör ju detta precis lika mycket för att jag vill veta saker som för att få ut deras historia till andra. Alcazar har varit extremt transparenta och berättat saker för mig som jag aldrig kunde drömma om att de skulle vilja dela med sig av. Det har varit en stor ära. Men också att överhuvudtaget få hänga med dem, de är så sjukt roliga personer! Lina är så magnifik på att formulera liknelser och metaforer, Tessan är en citatmaskin av rang och Andreas uttal och mimik förtjänar en hel bok i sig. Det har gett så mycket att bara få vara i deras värld, för de har verkligen just en egen värld.

Berätta om något vi får läsa i boken som kommer att överraska!
– Det jag själv blivit förvånad över under jobbets gång är att det har varit en del interna konflikter och meningsskiljaktigheter i gänget genom åren. Jag trodde att de var bästisar och hängde hela tiden och i princip aldrig hade bråkat eller tyckt olika om någonting. Så är inte fallet! Det har skurit sig ibland mellan dem och under vissa framträdanden har de varit mycket duktiga på att hålla uppe en fasad.

Pratar ni om deras roll i HBTQ-sammanhang och vad kan du berätta om det?
– Vi pratar lite om att Magnus och Andreas blev sådana ikoner för hbtq-personer i Sverige och att det var en roll som inte alltid var jätteenkel för dem att axla. Det var ju ett så stort fokus på dem som par och deras relation! Vi bläddrade igenom mitt gamla urklippsalbum och Tessans mamma hade en hel flyttkartong med nästan alla tidningar de varit med i sedan starten, och det var fascinerande att se hur ofta Alcazar har beskrivits med prefixet gay. Gaydisco, gayvideo, gayläktare… allt har skrivits! Men det var också Magnus och Andreas som gjorde att jag, som tioårig tjej i Leksand där alla killar var tuffa hockeyspelare, började brinna för hbtq-frågor och insåg att det är en kamp som måste föras hela tiden. Så att det så tydligt blev en hbtq-stämpel på bandet förde kanske ändå med sig en glöd och ett driv hos oss som var barn när vi blev fans och som nu fortsätter strida för de ideal gruppen spred.

Alcazar har ju sett olikt ut från start till nu, pratar du nåt med tidigare medlemmar?
– Yes, både Annikafiore och Magnus Carlsson är med i boken! De har inte pratat så mycket om Alcazar sedan de slutade och jag är så otroligt glad att de ville dela sina tankar och historier. Båda två har ju megastora roller i Alcazars historia och vad som än hänt och hänt med gruppen kommer den alltid att ha bestått av fem personer som alla fyllt ut sina stilettklackar och discoboots med bravur.