Inför kvällens program var vi ju måttligt nervösa: Skulle Patrik Fernlund hoppa av kärelekskarusellen i Bonde Söker Fru?
Nej, visade det sig, men det var nära att det blev så. QX ringde upp Patrik efter programmet för att reda ut frågetecknen denna vecka.

Vi börjar programmet med att Linda kommer till gården och det känns som att du ska hoppa av, var det så?
– Det var nära, det var det. Jag sa till mina släktingar att ”nu skiter jag i det här”. Efter Sundbyholm kändes allt bra, men sen började jag tvivla på mig själv. Och allt som skulle fixas på gården innan killarna kom ledde till massa stress. Jag ville ju att allt skulle vara så bra som möjligt, och det gjorde att jag la en orimligt press på mig själv.

Du berättar att du svimmade på gården och även i ambulansen, och låg inne på sjukhus i Växjö, vad var det?
– De tror det var nåt som heter ”ortostatiskt blodtryck”, och det innebär att blodtrycket blir så lågt att syret inte kommer upp till hjärnan och då svimmar man. Det hände flera gånger och när jag kom hem var det nära en gång till, men då la jag mig för att vila och så blev det bättre. Det handlade mest om att börja ta det lugnare och sluta stressa upp sig.

Men hörru, vad bra att du berättade att det spökar den första du gör när du visar killarna deras sängplatser!
– Haha. Ja, men jag var tvungen att berätta om porträttet av min morfars mor som dog när hon 35. Alla som ser det känner att hon tittar på en var man än står i rummet. Först hade jag porträttet i hallen och då kunde jag vakna av oljud, och till och med ett par skakningar i dörrhandtaget. Så jag gav det till min syster, men hon ringde och sa att det slår i dörrarna sedan hon fått porträttet och ville inte behålla det. Så jag tog tillbaka det, gjorde i ordning ett rum i 1800-talsstil och hängde det där, och sedan des har det varit lugnt. Hon trivs nog bra där hon hänger.

När du insåg att du gillade killar så tänkte du ett kort tag att du kunde vara tillsammans med en tjej men träffa en kille vid sidan om?
– Ja, men det där var ju en tanke som slog en som det värsta scenariet. Jag tänkte, hur skulle jag kunna leva lyckligt? Men i samma stund man tänker så så vet man ju hur svinigt det skulle vara och att man inte kan leva så. Jag flyttade till Stockholm för att testa något annat, men insåg att det inte var vad jag ville så jag flyttade hem igen, och då var ju enda utvägen att komma ut.

Du känner inga bögar alls idag?
– Jag känner inga häromkring, även om jag känner till några. De flesta väljer att inte bo kvar på landet så de flyttar till tiderna. Så det är svårt att hitta en likasinnad som har de intressen man själv har, både som partner och vän.

Var det ett lättnad att Einar i kväll ville ha ett one-on-one-snack?
– Ja, det var det, för då blev det bekräftat för mig att hans intresse fanns där. Jag hade väntat på det eftersom han var så framåt med alla andra, och hoppades att han skulle vara det med mig också. För det var ju inte självskrivet att det skulle funka bara för att han var på plats, men det kändes bra att han äntligen öppnade sig.