Jag har försökt vara optimistisk inför Timbuktus programledarskap, men detta var allt jag befarade. Inte för att han är dålig, men ihop med Christer Björkman så blir det ”torrt”. Manuset är inte jättekul från början, men det blir ännu styltigare och träigare nu när Christer inte backas upp av varken energi eller programledarvana.
Vad är mer knas då? Det mesta. Det är främst ett jävla tjat om att Mellon ska besöka bubblan utanför. Varför? När vi får sex veckor av Mello om året, ska väl Timbuktu och company komma in i Mellons värld och inte tvärtom.
Och den/de som är innehållsansvarig för programmet missköter sin uppgift å det grövsta när Timbuktu tillåts starta programmet med en rokoko-version av Flickan & kråkan. Qué? Vad har det med Melodifestivalen att göra? Fattar man inte hur deppigt det blir med den texten i en finstämd version som inledning av Sveriges största underhållningsprogram? Varför gör inte Timbuktu nåt som har med festivalen att göra? Fanns det inget ur den nästan tusen låtar starka katalogen som dög åt Herr Diakité?
Lägg därtill att han också tillåts göra en ny singel ihop med Mapei, och att Sabina Ddumba dyker upp, och OCKSÅ gör en egen låt. NOLL KOPPLING till sammanhanget. De skulle lika gärna kunna gästat På Spåret eller Malou efter 10.
Om man inte klarar av att säga nej till artisterna som ska vara med och programleda när de vill göra sin nya singel på bästa sändningstid så kanske man inte ska ha hand om programinnehåll. Herregud, ställ lite krav och väv ihop tävling med innehåll!
Och, vykorten som var så jäkla härliga förra veckan är denna vecka urtrista. Artisterna läser läääänge ur en bok om sina liv mellan 2002 och 2020. Till begravningsmusik. Gonatt.
Och jag orkar inte ens gå in på att (urtrista) SVT-komikerna Leif & Billy är med alldeles för mycket.
När vi satt och tittade på genrepet kände alla vi fyra som samlats, som är stora Mellofans, att nä, vi hoppar direktsändningen och hoppar in när resultaten redovisas, och kollar på den norska finalen av MGP som sänds i NRK samtidigt. Och när vi som ÄLSKAR detta tänker så är Melodifestivalen på djupt vatten.
Stackars Pernilla Wahlgren och Per Andersson har en uppförsbacke utan dess like nästa vecka. För de som gav upp efter vecka ett kan ha lockats tillbaka när de hörde hur bra förra veckans program var, och nu när de serverades ett ännu sämre program är risken stor att de skippar Mello HELT i år.
Det tråkiga är att låtarna drabbas av det trista innehållet. När vi sett repen i veckan har vi varit urpepp, men nu när vi såg programmet bleknade det starka startfältet. Så trist. Så dumt. Så fruktansvärt oskönt mot artisterna att servera det här trista garnityret till en grym huvudrätt. För låtmässigt ÄR det en bra vecka.
Jag hade så mycket hellre ägnat detta textutrymme till att hylla Charlottes superschlager och Tusses starquality.
Men nån måste fan sätta ner foten.
Nåväl, här är betygen och tippning:
Charlotte Perrelli ”Still Young”
QX QX QX QX QX
Ronny: Alltså. Det räcker med introt där C står på ett podie i motljus-profil till de pampiga blåstonerna för att mitt schlagerhjärta ska göra dubbla volter. Detta är liksom allt och lite till som jag önskat att Charlotte Perrelli skulle återvända med till Melodifestivalen. Det är lite Evighet, lite Smith & Thells Goliath och en hel massa läktarrefräng. Och allt iscensatt som en stor catwalk med fyra dansare/modeller där inramningen påminner om ESC 2016-intåget.
Charlotte sjunger sin megapopschlager fantastiskt och strålar av självförtroende. En final utan detta vore en fars.
QX QX QX QX
Ken: Det här ger mig exakt samma känsla som Anna Bergendahls Kingdom Come gjorde förra året; det kanske inte är jordens mest nyskapande låt, men det har ungefär allt jag vill ha i den här tävlingen. En mördar-refräng, ett nummer som klickar 100% med sin låt, och en artist som varit med flera gånger (och till och med vunnit) men som känns mer på hugget än någonsin. Det här kanske inte ska till Rotterdam (fast jag skulle inte direkt gråta om det vann) men oj vad det måste till final! Ett schlager-anthem för 2020-talet. Heja alla inblandade!
Emil Assergård ”Om allting skiter sig”
QX QX
Ronny: Jag gillar den här Samir & Viktor-röjiga afterski-popen. Men fattar inte varför man ramat in den så jäkla trist med ett band bestående av bara brudar som spelar olika instrument. Här ska det ju in dansare, fart och fläkt! Så det gör att jag tror att folk ger kalla handen till vad som borde varit en efterlängtad partyexplosion. Nu blir det bara en avslagen korridorsfest i ett studentkomplex.
QX
Ken: Jag är ledsen, men om man väljer att presentera sin låt med något så generiskt som med ett hittepå-band bakom sig direkt efter Charlottes smocka, ja då får man nog finna sig i att vara en kandidat till den där sjundeplatsen… Det här är väl egentligen en ganska oförarglig Jäger-shot till studentflakslåt, och Emil sjunger ju bra och sådär, men det finns ingenting i det här som tilltalar mig på något plan. Sorry.
Klara Hammarström ”Beat of Broken Hearts”
QX QX
Ronny: Klara imponerar lika mycket som i fjol, tyvärr har hon en lika blek låt som i fjol också. Första minuten tänker jag alltid att detta är finalmaterial men sen tröttnar jag. Det händer liksom inget under de resterande två minutrarna. Synd, när röst, karisma och popstjärnelooks (ÄLSKAR silverrustningen) finns där, men getts en medioker låt. Däremot tror jag att detta skulle kunna skrälla. För att det är förpackad så jäkla smart och snyggt. Det känns Eurovision-värdigt på nåt sätt.
QX QX QX
Ken: En riktigt snygg låt, som möjligen är lite för anonym för att ha någon riktig chans i tävlingen. Det bryr sig inte Klara Hammarström om dock, utan hon levererar i stället ett hundraprocentigt Kylie Minogue-nummer, som såklart adderar ett ytterligare betyg-QX i min bok. Har gått från en förväntad sistaplats till en möjligen Andra Chansen-kandidat på tre dagar. Inte illa!
Mustasch ”Contagious”
QX
Ronny: Larmig bonnrock med osköna snubbar.
QX QX
Ken: Jag tycker nog det finns en helt okej rocklåt här någonstans, men jag tycker bandet slösar bort den på en rejäl besvikelse till nummer. Nog kan väl ett band av Mustasch kaliber leverera något roligare än det här i Sveriges största TV-program? Inte ens bandets fans kan väl tycka att det här är värdigt att gå direkt till final, hur bra rockröst Ralf än har? Eller är det bara jag som hoppas att det här inte har med toppstriden att göra på lördag.
Elisa ”Den du är”
QX QX QX
Ronny: Jag är ju så svag för den här typen av ballader, som bara finns i Melodifestivalen, och i viss mån även i Disney-filmer. Elisa levererar ett Frost-inspirerat nummer med bravur och genom sin unika värme kommer hon håva in röster från såväl barn som gamlingar. En väldigt given AC-placering med en liten skrällvarning.
QX QX
Ken: Det kvittar hur mycket man försöker lura mig att det här är någonting ur Frost presenterat i en föreställning av Disney on Ice….jag går inte på det! Det här är en klassisk schlagerballad av den sort som Bobby & Pling skrev redan i den moderna Melodifestivalens barndom, och det enda som hänt sedan dess är att de numera aldrig brukar komma högre än plats fem. Det kan nog Elisa ändra på ikväll gissar jag. Min mest tydliga Andra Chansen-kandidat.
Alvaro Estrella ”Baila Baila”
QX QX QX
Ronny: Efter Elisa kommer ännu en låt som är väldigt Mello. Den skulle kunna ha varit med 2003 , 2009 eller 2015. Eller nu. Och det är jag väldigt glad för, för detta är ett färgglatt glädjepiller som får mig på bra humör. Däremot saknar Estrella det där lilla extra för att lyfta den här glada bagatellen till final. Han saknar en Mendez helt enkelt.
QX QX
Ken: Det finns egentligen ingenting att klaga på här, mer än möjligen att jag tycker och tror alla inblandade kan göra en schlager-latino så mycket bättre än det här. Nu är det enda jag minns efter tre minuter att backdropen känns så mycket Götaplatsen i Göteborg att Alvaro Estrella bara är en fisk i från att vara Poseidon. Och det var kanske inte meningen.
Tusse ”Million Voices”
QX QX QX QX
Ronny: Tävlingens sista bidrag är värt att vänta på. För Tusses ESC goes The Weekend-låt är vinnarmaterial. Hade den tävlat för ett annat land hade vi skrikit att den vinner Eurovision direkt. och det KAN den göra, för två bra är den. Tusse är oerhört röstsäker och levererar med sån popstjärnepondus att man imponeras mycket. Givet vidare direkt till final.
QX QX QX QX QX
Ken: En modern Spotify-låt stämmer träff med en Azerbajdzjansk Eurovision-ballad och blir helt sömlöst årets hittills bästa Melodifestival-bidrag. Tusse har en grym röst, men framförallt en genuin popstjärne-aura som höjer det här paketet ytterligare ett snäpp över veckans andra bidrag. Inte bara borde, utan måste, gå direkt till final.
Final: Charlotte & Tusse
AC: Mustasch & Elisa
Femma: Klara Hammarström
6: Alvaro
7: Emil
Uppdaterad 2021-05-18
Hjälp oss att komma ut
För att QX som månads- och nyhetstidning skall kunna fortsätta ge röst åt regnbågssamhället i hela sin fantastiska bredd behöver vi ditt stöd!
Som prenumerant får du månadstidningen digitalt före alla andra och du kan även välja att få den hemskickad. Med ditt stöd kan vi fortsatt komma ut!
