QX checkar in på Sandhamn: ”Se till att du bokar ett renoverat rum”

Onsdag i mars månad och det är soligt ute, jag tar båten till Sandhamn vilket tar ganska exakt en timme från Stavsnäs. Jag har alltid tyckt att off-season på Sandhamn är fantastiskt. Hamnen ligger i princip öde när jag kommer fram och jag går bort mot Seglarhotellet. Den stora röda Villa Villekulla-byggnaden med sitt klassiska utsiktstorn på taket. Vackert, men när jag kommer in i foajén känner jag att det luktar avlopp. ”Det är nåt med rören” hör jag nån säga.
Jag checkar in, receptionisten pratar engelska och lär upp en nyanställd.
Jag har bokat ett superiorrum med balkong på 3:e våningen. Seglarhotellet består av två byggnader, man bor dock inte i huvudbyggnaden, där är matsalen och receptionen. Bor gör man i fyravåningshuset bakom, ett hus som skulle behöva en ansiktslyftning invändigt (det pågår stegvis en renovering, se till att du bokar ett renoverat rum – mitt var inte det – så unna dig ett deluxe-rum). Duschdörren i rummet gnisslar så jag tror trumhinnan ska hoppa ut, det känns fuktigt i korridorerna och jag får den där känslan av att ”här har det varit fest och mycket folk”, men att man inte riktigt hunnit med att återställa det. Men återigen, det är off-season och en renovering är på g.
Jag tar en promenad, möter bara fem personer på en timme, alla på Tempo, öns enda livsmedelsbutik. Värdshuset är även det öppet. Resten är stängt för säsongen. Det är soligt ute. Slingan runt ön är på 8 km, perfekt. Våren är på väg, några båtar ligger och guppar i havet.
Det bor omkring 100 fast bosatta på Sandhamn. Bageriet öppnar först till påsk står det på en handskriven lapp på entrédörren, och det är då – efter påsk – som turisterna börjar återvända till ön. Sedan blir det fler ju närmare sommaren man kommer. I juli peakar det. Då är det som mest folk på ön. Då är det fullt i varje hus, på varje uteservering, vid varje bord och båtplats på ön. Men idag, en onsdag i mars, är det härligt folktomt.
Tillbaka till hotellet. Går ner till gymmet som är litet och där utrustningen är sparsam. Nere i spaet är det bara jag och en till, baren är obemannad och brasan är inte tänd. Efter en timme ropar en kille och frågar om jag vill köpa nåt att dricka. Jag simmar i den stora poolen och sätter mig med en cola zero i bubbelpoolen.
I omklädningsrummet krävs en 10-krona för att kunna använda skåpen. Vem har mynt på sig idag tänker jag?
När jag äter middag på kvällen får jag veta att det är irländsk afton på hotellet. Onsdagar betyder temadagar, förra veckan var det reggae, men det är mest för öborna själva. Ikväll serveras fish & chips och grön öl, och de har hyrt in en trubadur. Servitören berättar att vid den här tiden på året kommer turisterna på helgen, särskilt lördagar. Då har det till och med varit fullt på hotellet, så vill man vara bland mycket folk – åk en lördag. Vill man ha det ensamt, lugnt och en ö för sig själv, åk måndag till onsdag…