Artikeln uppdaterad 2022-02-11 efter att samtliga remissvar publicerats på regeringens hemsida.

90 svar av 158 inbjudna myndigheter och organisationer har lämnat in synpunkter på regeringensUtkast till lagrådsremiss Vissa kirurgiska ingrepp i könsorganen och ändring av det kön som framgår av folkbokföringen”.

Av hbtqi-förbunden är det RFSL som tillsammans med RFSL-Ungdom lämnat in svar, liksom HBT-Socialdemokraterna och de två inbjudna trans-organisationerna Transsammans och Transförbundet FPES.

Rent allmänt kan remissvaren sammanfattas så att de kvinnoorganisationer som svarat motsätter sig förändringarna av könstillhörighetslagen som föreslås med hänvisning till att det skapar problem för jämställdhetsarbetet och förändrar synen på kön. De vill se en mer genomgripande jämställdhetsanalays.

Hbtqi-rörelsen liksom barnrätts- och människorättsorganisationer ställer sig bakom reformerna, trots att de inte är helt nöjda och de använder den enskildes självbestämmande och välmående som huvudargument. Här framförs dock kritik mot avsaknaden av en barnkonventionsanalys.

Från domstolar och brottsförebyggande verksamheter framförs kritik mot risker de ser med att den förenklade möjligheten till byte av juridiskt kön kan missbrukas i kriminellt syfte. Och från de flesta svarande från vårdsidan finns tveksamheter kring hur stort den enskildes självbestämmande skall vara i relation till professionens ”vetenskap och beprövade erfarenhet”.

Från Kronofogdemyndigheten framförs att de tycker det är bra att det krävs personlig inställelse och fyra månaders betänketid för att byte av juridiskt kön skall registreras, men anser att det kvarstår problem kring att kriminella kan tänkas missbruka byte av sitt personnummer i brottsligt syfte. Polisen har inga synpunkter på förslaget men vill ”se över behovet av ytterligare åtgärder för att stävja risken för att systemet missbrukas i oärliga syften”. I dessa farhågor instämmer flera myndigheter och organisationer och pekar på framförallt digitalt relaterad brottslighet. Göteborgs Tingsrätt skriver dock att de är nöjda med de förändringar som gjorts i lagrådsremissen: ”de åtgärder som vidtagits i förslaget för att förhindra missbruk är tillräckliga för att skapa balans mellan risken för missbruk och de rättigheter förslaget ger dem som har ett berättigat intresse av att ansöka om ändring i folkbokföringen.

I flera av remissvaren lyfts oro för att illvilliga personer enkelt kan byta juridiskt kön i syfte att få tillgång till könsseparata platser som t.ex fängelser och omklädningsrum avsedda endast för ett av två kön. Justitiekanslern skriver utförligt om de problem som kan uppstå i fängelsemiljö ”om en man som tidigare varit kvinna i högre grad än andra manliga intagna riskerar att utsättas för övergrepp genom placeringen eller om en kvinna som tidigare som man gjort sig skyldig till sexualbrott mot kvinnor placeras bland kvinnor”. Liknande frågor lyfter Riksdagens ombudsmän, JO, i sitt svar. JO är även tveksamma till 12-årsgränsen och vill höja den, ”möjligen till 15” och de menar att konflikter som kan tänkas uppstå mellan det självidentifierade könet och hur omgivningen uppfattar könstillhörigheten inte utretts nog.
Skolverket lyfter i sitt svar frågan om omklädningsrum i gymnastiken: ”Ändringen i folkbokföringen ska som huvudregel vara styrande men presumtionen kan, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, behöva stå tillbaka vid en intresseavvägning”. De, som i huvudsak är positiva till åtgärder för att förbättra för unga transpersoners, lyfter även frågor kring ”nya betygsdokument för personer som har ändrat juridiskt kön”, som de menar inte är klarlagt och behöver lösas innan nya lagar antas.

I några svar menas att  icke-binäras livssituation inte har beaktats nog och att detta behöver utredas ytterligare.

Jämställdhetsmyndigheten anser att den förändring som föreslås i lagrådsremissen om möjlighet till förenklad hantering av juridiskt könsbyte inte kommer påverka jämställdhetsstatistiken. De förespråkar dock vidare utredning av förändringar i folkbokföringslagen kring att ”komplettera könskategorierna med ett tredje alternativ till kön som stämmer överens med icke-binäras könsidentitet eller att könsneutrala personnummer införs”.  Just det senare har tidigare kritiserats hårt av kvinnorörelsen med hänvisning till att det skulle stöka till jämställdhetsstatistiken.

MUCF, myndigheten för ungdoms och civilsamhällesfrågor, framhåller att förslaget att förenkla byte av juridiskt kön i sig innebär en förbättring eftersom ”vissa icke-binära som vill ändra juridiskt kön ges denna möjlighet när det inte ställs krav på medicinsk utredning.” MUCF lyfter frågan om införandet av ett tredje kön och vill att det skall utredas. Detta lyfter även Länsstyrelsen i Västra Götaland i sitt svar.

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet påpekar även de att frågan om en tredje könsneutral könsmarkör saknas i lagrådsresmissen. De lyfter även förslaget att lagfästa begränsningen att personer under 18 år inte skall få möjlighet till könsbekräftande vård strider mot Barnkonventionen. Även Transsammans och Transförbundet FPES, som i stort tillstyrker förslaget, vill se en barnkonventionsanalys av förslagen.

Karolinska Institutet går emot förenklad ändring av juridiskt kön från 12 år då de menar att detta saknar grund i ”vetenskap och beprövad erfarenhet”, och skriver att förslaget om att 18 år skall gälla för könsbekräftande kirurgi ”är ologiskt med tanke på att åldersgränsen är 25 år för sterilisering enligt steriliseringslagen. Det kan inte anses rimligt att en person vid 18 års ålder till fullo kan omfatta konsekvenserna av ett beslut om åtgärder som kan leda till, eller faktiskt leder till, framtida infertilitet. Det är viktigt att vara medveten om och att fertilitetsbevarande åtgärder inte är någon garanti för framtida fertilitet.” Liknande formulerar sig Barnendokricentrum i Region Skåne.

Statens medicinetiska råd är positiv till förslagen men ser ett problem kan uppstå mellan ”rättighets”- respektive ”säkerhets”-perspektiv i de föreslagna förändringarna kring könsbekräftande kirurgi då någon nekas detta av sin läkare. Sker det skall frågan enligt förslaget kunna överprövas av Socialstyrelsens Rättsliga råd. SMR menar att eftersom lagändringarna kan uppfattas handla om ”rättigheter” så är ”en risk med detta .. att vården uppfattar det som att en patient har rätt till den aktuella typen av ingrepp och att ansvariga läkare kan komma att godkänna ingrepp i strid med deras professionella bedömning, något som skulle kunna motverka syftet att ge ett särskilt skydd för patientgruppen.

RFSL och RFSL Ungdom välkomnar möjligheten till överprövning men är kritiska till att ”Rättsliga rådet ska ha någon som helst inflytande över frågor som rör transpersoner. Det är också viktigt att berörda vet att de kan få “second opinion” hos annat utredningsteam.
I Socialstyrelsens svar skriver Rättsliga rådet ”att de förslag som tas upp i utkastet till lagrådsremiss inte är sådana att de bör ligga till grund för lagstiftning.

För Rädda Barnen är problemet med lagrådsremissen att den stänger möjligheter för barn under 12 år att byta juridiskt kön och att den helt stänger för möjligheten för unga under 18 år att få möjlighet till kirurgiska ingrepp. De hänvisar till studier från Folkhälsoinstitutet och Barnombudsmannen som visar att unga transpersoner är överrepresenterade vad gäller ”psykisk ohälsa, suicidtankar och suicidförsök”. Barnrättsorganisationerna menar att dessa kunskaper motiverar att vissa av de yngsta skall ges möjlighet att juridiskt byta och även medicinskt korrigera sitt kön för att må bra.

För den kritiska kvinnorörelsen används samma information snarare som bevis för att unga och barn inte skall ges ett utökat självbestämmande. Att unga transpersoner även kan lida av psykisk ohälsa visar att det inte är könsidentiteten som är det egentliga problemet, argumenterar dessa och pekar på siffror som anger att många unga som funderat kring sin transidentitet senare i sina ungdomsår ändrat sig.

Från Kvinnofronten, som är medlemsorganisation i paraplyorganisationen Sveriges Kvinnolobby, är det dock främst hela idén om att enskilda skall tillåtas självidentifikation vad gäller kön som skaver: ”eftersom det innebär att juridiskt kön därmed helt frikopplas från fysisk kropp, innebär det i praktiken även att begreppen kön och könsidentitet skulle komma att bli i stort sett omöjliga att skilja från könsnormer.” Därmed, menar de, får de förslag till förändring som föreslås ”djupgående konsekvenser för jämställdheten”. Även ROKS, Riksorganisationen för Kvinno-och tjejjourer, är med i Kvinnolobbyn och avslår förslagen till reformer. De säger dock inledningsvis att de ”upprörs över det våld som transpersoner utsätts för och vi understryker hur viktigt det är att samhället tillser att skydd och stöd finns för denna grupp.

Sverige Kvinnolobby, med 47 medlemsorganisationer, delar bilden av att transpersoners rätt till självbestämmande kommer ha stor konsekvenser för jämställdhetsarbetet och formulerar sig bland annat så här om förenklingen av att processen för att byta juridiskt kön: ”Utöver att det blir svårt att upprätthålla könsuppdelade utrymmen… innebär denna förändring att lagens och samhällets definition av kön ändras i grunden. Som framgår av utkastet är syftet med förändringen att det juridiska könet ska baseras på självbestämmande. Denna syn på kön stämmer troligen inte överens med det allmänna rättsväsendets och gemene svensks uppfattning om vad kön är.

Utöver kvinnoorganisationerna hakar även Sveriges Kommuner och Regioner, som i huvudsak säger sig vara positiva till lagrådsremissen, på resonemanget. SKR menar att det saknas ett jämställdhetsperspektiv i remissen och är bekymrade över de fall då ”kroppens anatomi” inte överensstämmer med ”det kön han eller hon identifierar sig som”. SKR menar att den lägre gränsen för juridiskt könsbyte skall vara 15 år, vilket Vänsterpartiet och Miljöpartiet i SKR reserverat sig mot. Kristdemokraterna reserverar sig mot svaret då de menar att juridiskt könsbyte inte skall kunna göras utan en medicinsk bedömning. Sverigedemokraterna meddelar, utan motivering, att det inte har deltagit i SKRs svar.

RFSL och RFSL Ungdom är som tidigare rapporterats tillsammans med transförbunden i huvudsak positiva till de reformer som nu föreslås, även om de, liksom de flesta människorätts- och barnrättsorganisationer är ”principiellt sett, emot åldersgränser för vård och tycker att all vård ska ges inom ramen för vetenskap och beprövad erfarenhet oavsett ålder”. De är även i huvudsak positiva till förslaget att möjlighet till byte av juridisk kön skall vara möjligt från 12 år men de ”hade hellre sett en lag som liknar den för intersexbarn, det vill säga att barn kan ändra sitt juridiska kön om det går i linje med barnets könsidentitet. Det innebär att det inte finns en åldersgräns utan att det utgår från barnets mognad och förutsättningar att uttrycka en vilja kring könsidentitet”. De framhäver Norge, med en 6-årsgräns, som ett föredöme. Att vården för intersexpersoner förslås lyftas ur könstillhörighetslagarna och framöver helt regleras under hälso- och sjukvårdslagen välkomnas av organisationerna.

Av de 90 svarande skrev 30 att det avstår från att ge synpunkter,  33 var huvudsakligen positiva till remissen, 13 vill som Säkerhetspolisen se ”ytterligare åtgärder för att stävja missbruk av” ett förenklat juridiskt könsbyte och 14 är i huvudsak negativa.

Alla remissvaren hittar du här