Men innan kritiken så måste jag ge lovord till Pride-organisationen för att de hade en öppen/gratis del i Kungsträdgården i år. Det var mycket uppskattad av alla som var där. Oavsett sexuell läggning.

Årets Pride-tema har höjt många ögonbryn och kanske inte på det sättet som Pride-organisationen önskade.

Jag är en ”vanlig”, öppen bög som umgås mer med heterosexuella än med homosexuella. Mina hetero-vänner gillar mig precis som jag är och jag gillar dem. Eftersom jag är öppen bög i dessa kretsar så jag får en del frågor om HBT-personer och hur de fungerar. Försöker svara på alla frågor så neutralt och sakligt som möjligt. Allt från bögars rätt till adoption till om det gör ont när man har analsex. Ibland blir man förvånad över hur underliga frågor heteros har om HBT-personer.

Hur som helst, så tycker jag det är viktigt att svara på deras frågor. Istället för att media levererar en bild av HBT-personer, så får folk möjlighet att ställa allehanda frågor direkt till en bög. Till 99,9 % så ändras attityden till HBT-personer hos dessa människor, från något främmande och konstigt, till något som verkar ganska ok. Det är på det här sättet jag känner av, vad de mest heteronormativa heterosexuella tycker om HBT-personer.

Den allmänna uppfattningen hos heterosexuella när det gäller HBT-personer, är att vi är trevliga, roliga och väldigt ok, så länge vi inte raggar på dem. Spelar ingen roll om det är transor, bögar eller flator, alla är ok. Det vill gärna se det som en ömsesidig förståelse och respekt från bådas håll. Klart att inte alla kan gilla oss, men de flesta gillar oss även om de inte säger det. De har liksom, inte ”kommit ut ur garderoben” när det gäller sina åsikter om HBT-personer. Med andra ord så har vi ett väldigt stort, tyst stöd hos heterosexuella.

Men nu har detta tysta stödet fått sig en rejäl törn. Under Pride-invigningen i Kungsträdgården, så basunerade den ena talaren efter den andra, om hur fel det var med det heteronormativa samhället och hur diskriminerade HBT-personer blir i vardagen. Att de heterosexuella måste tänka på att vi HBT-personer inte vill bli påprackade deras normer?!

Det var ovanligt många heterosexuella där i Kungsträdgården den dagen. Gamla, ungdomar och barnfamiljer som alla vill njuta av HBT-personerna glädje och party-stämning. Men den infann sig inte riktigt utan fastnade i halsen på grund av temat. Några jublade i publiken, men det var många som tycker att hela tillställningen var pinsam och obekväm. Det var framför allt andra HBT-personer som tyckte det. De stunder då artister uppträder med sång och dans mellan alla hätska talare, blev efterlängtade pauser i tjatet mot heteronormen.

Mina bögvänner som var där, bara suckade tungt och skakade på huvudet och sa att det var en massa ”dumheter” som kom från talarna. De höll inte alls med om vad som sades. Lite lättad och förvånad blev jag, eftersom jag trodde att jag var den enda bögen i hela Sverige som var emot årets tema.

Var gick det fel någonstans? Hur kom det sig, att man har en hög med sura heterosexuella och en massa HBT-personer som bara känner sig obekväma under Pridens invigningsdag? Vart tog partystämningen vägen?

Här är några högst troliga orsaker till varför det blev som det blev:

• Årets tema ”HETRO” var aldrig förankrad i HBT-rörelsen. Om en majoritet av rörelsen hade stött sig på temat så hade man lättare kunna försvara det.
• Folk vet inte vad heteronormen är för något. Under priden så har det markerats hur fel det är med ”det där hetero”. Många heterosexuella uppfattade att talarna under invigningen attackerade de heterosexulla och deras livsstil. Det var nog inte tänkt så, men så uppfattades det på grund av bristande kunskap.
• Årets tema var den mest aggressiva jag någonsin har upplevt. Kärleken och glädjen dränktes i hårda ord, häcklande och nästan hatiska tal mot det heteronormativa samhället. Har aldrig hört liknande tal förutom på gamla journalfilmer från kontinenten. Hör sådant hemma i ett mordernt samhälle?
• Veckan som följde så tog jag stickprov på folks åsikter om priden och dess tema, och de var samstämmiga. Ingen förstod, eller så förstod de temat men höll inte alls med. Märkligt?!

Media vill hänga på denna ”poltisk korrekta” fråga när det gällde kampen mot heteronormen, vilket gjorde dem osmakligt enkelspåriga. Många journalister, politiker och proffstyckare hade skrivit artiklar som talade FÖR årets tema. Inte en enda negativ artikel om årets tema i någon av de stora dagstidningarna.
Tack vare dagens teknik så kunde man kommentera artiklar hos de största dagstidningarna på nätet. Jag läste de åsikter som folket hade skrivit i anknytning till artiklarna och de var starkt EMOT vad artikelförfattaren hade skrivit samt det uttrycktes att HBT-rörelsen hade gått för långt.

Veckan efter Pride så skriver Lars H Bild på QX hemisda hur ”lyckat” årets tema har varit. Det är ju sant så länge man lever i sin lilla sfär av likasinnade människor.
Men sitter man på läktaren och synar media, folks åsikter, reaktioner och förväntingar, så får man en helt annan bild. Årets Pride-tema gjorde HBT-rörelsen en björntjänst. Det man trodde var rätt, blev bara fel.

Många av de heterosexuella som har givit oss sitt tysta eller högljudda stöd och accpetans, undrar vad vi håller på med?! De känner sig påhoppade för något de inte gjort, utan för något de ÄR. Precis så som heterosexuella gjorde mot HBT-personer för några årtionden sedan, så betedde vi oss mot dem i år. Vi har tappat en stor del av deras förtroende, tolerans och stöd på grund av årets tema.
De grupperingar i samhället som ogillar allt vad HBT-rörelsen är och står för, har däremot fått vatten på sin kvarn. Nu har de ytterligare en orsak att försöka kränka oss samt motarbeta våra rättigheter. Vi har nu blivit ett direkt hot mot allt vad de står för.

Som anordnare av Nordens största Pride så anser jag att Stockholm Pride har ett enormt ansvar för hur de ska representera HBT-rörelsen. De har egentligen inte någon som helst juridisk skyldighet att göra detta, men indirekt så kopplas Stockholm Pride ihop med HBT-rörelsen, eftersom de är det enda organet som anordnar ett så stort HBT-evenemang i Stockholm.

Årets tema var säkert viktigt för några HBT-personer, men det är inget lämpligt eftersom de flesta HBT-personer inte stödjer det. Alltså är det inte en representativ åsikt från HBT-rörelsen utan det kommer enbart från en liten grupp av människor. Diskussionerna om genusteorier och queerologi kan fortgå på instutitioner och i andra forum. De kan även fortgå på seminarium under priden, men det bör inte vara något tema för den.

Jag blev irriterad över Lars-H Bilds artikel om hur ”lyckad” årets tema hade varit, eftersom det inte var det. Det hade varit ett lyckat tema om större delen av Sveriges befolkning började fundera över heteronormen. Nu blev de irriterade och arga på oss för att vi hoppade på dem på grund av deras livsstil.
Lars-H Bilds artikel var ett tydligt bevis på hur inskränkt HBT-rörelsen har blivit. Den ser bara sig själv.

I hans artikel så förekommer en mycket saklig rapport om vad som sades under seminarierna på Kulturhuset under prideveckan. Vissa uttryck fick mig att starkt ifrågasätta om det är representativt för HBT-rörelsen. ”Krossa heteronormen”, som Lars-H citerar Niklas Järvklo (genusforskare) , är ett ytterst förlegat politiskt uttryck. Användandet av ”krossa” är ett uttryck som de flesta har hört genom historien och inget av dem låter direkt trovärdiga. Uttryck som jag INTE skulle vilja förknippa med HBT-rörelsen.

De senaste 15 åren har jag som öppen homosexuell fått lära känna personer som kämpade för vår rätt att få vara samma människor och medborgare som alla andra. Det tog bort sjukdomsstämpeln, de såg till att vi fick rätt att ingå partnerskap och att vi nu får vi gifta oss. Men framför allt så lärde de mig respekt. För att förtjäna andras respekt så måste man visa respekt tillbaka. Och det är så HBT-rörelsen har arbetat. Visat ödmjukhet och respekt mot icke-HBT-personer och vi har många gånger om fått respekt tillbaka. Tyvärr så har både ödmjukheten och respekten mot andra tonats ner i HBT-rörelsen de senaste åren och vi hoppar hellre på andra som inte är eller tycker som vi. Det är ett mycket tråkigt beteende.

Tror att det på ett sätt är svårare att vara HBT-person idag än för 20 år sedan, eftersom det idag är så många sub-grupper inom HBT-rörelsen som drar åt olika håll och drar olika mycket. För 20 år sedan så hade vi bara samma rättigheter som ett tydligt mål. Idag är det flera olika mål och olika sätt att nå dit. Jag tror att de flesta behövs mer eller mindre. Men att bara hålla sig till ett tillvägagångssätt, exempelvis ”Kampen mot heteronormen”, är fel eftersom inte alla stödjer den vägen. Vi vanliga HBT-personer sätt är inte heller det rätta. Men det är ett komplement till en gemensam kamp för våra rättigheter

Vi vanliga HBT-personer har däremot gjort ett stort fel under priden. Vi engagerade oss inte tillräckligt i Stockholms Pride och därmed lät vi Stockholm Pride fatta beslutet att ha temat ”hetro”. Har vi då rätt att beklaga oss över deras beslut då vi inte engagerade oss?!
Istället för att vara arg bakom en datorskärm, kanske det är dags att man engagerar sig!


CigarBear på Qruiser

Läs Lars H-Bild artikel: Lars-H Bild: ”hetero” lyckat tema