Schlagerkvällen: Nja…

Det är lite som att ha alla pusselbitar men att sätta in dom helt fel. Exakt så sa en kompis till mig under schlagerkvällen på Pride och fasiken vad jag kände att han satte huvudet på spiken. För trots att torsdagen inte bjöd på någon grandios kanonuppställning så kunde man faktiskt frälst Pridepark med schlagerkvällens artistuppställning. Här fanns ju älskade schlagernamn som Lotta Engberg, Sanna Nielsen, Pernilla Wahlgren, Kikki och Arja.
Men istället sjabblades alla stora namn bort genom att de fick sjunga en låt och efter sitt framträdande med sin ”minde kända” låt gå och gömma sig i kulisserna alldeles för länge. Varför fick de inte bränna av sina låtar på en gång så man slapp vänta och ha de uttjatade låtarna som avslutande showstoppers?

För all del: Jag köper helt och fullt att man inte lyckats få dit Saade eller Danny. Jag fattar det. Det fanns inte pengar eller så var årets stora schlagergrabbar upptagna på annat håll.
Men HUR kan man inte ta dit årets andra artister? Swingfly? Loreen? Love Generation? Bengtzing? The Moniker? Sara Varga? Dilba? Var verkligen alla upptagna? Jag köper inte det. Inte alls. Det är ju dom som Pridekvällen ska byggas kring: Nya hits som blandas med gamla nördklassiker.

Och ingen från årets Eurovision? Hur är det möjligt? Ville verkligen inte den azerbajdzjanska vinnaren komma? Irländska superduon Jedward? Brittiska Blue? Norska Stella? Estländska Getter Jaani? Danska femman A Friend In London? Fantastiska Kati Wolf med What About My Dreams? Fattar inte alls hur man kunde misslyckas med att ta dit någon av dessa.

Men den största frågan är vem som i helvete satt ihop körschemat för kvällen! Att låta okända namn som Bryan Rice, Kerstin Dahlberg, Velvet Inc och Man Meadowuppträda i tredje och avslutande finalakten? Varför då? Då vill ju folk bara höra hits. Inte överkurssmörja från nåns gamla schlagergömma.

Visst. Lite plus vill jag ändå utdela: Pernilla Wahlgren körde sin underbara schlagersexa Tvillingsjäl!, Siw Malmkvist brände av sin gudomliga Det är kärlek TVÅ gånger under kvällen! Och Natalie Paque fick komma och sjunga sin fina J´ail Voi la vie från 1989. Stort!

Men trots det: Kom igen. Släpp Anders Berglund och hans förbannande dirigentpinne. Jag vill absolut inte ha tillbaka nån crappy liveorkester i Melodifestivalen. Hade ni varit här i Pridepark och hört Jenny Silvers underbara Something In Your Eyes i orkesterversion så fattar ni vad jag snackar om. Låt live-skruttet vara. Musik låter inte så längre. Punkt. Bring on the backingtracks please.

Nä. Nästa år vill jag ta över. Och jag vet att jag (och min schlagerbloggskollega Ken) skulle göra den här kvällen så mycket bättre. För vi har fingertoppskänsla. Vi vet hur man bygger en sån här kväll.

Well, så här såg låtlistan ut för kvällen:

D´Nash Amanda
Fredrik Fem i tolv
Man Meadow Viva La Musica
Anna Book Samba Sambero
Mathias Holmgren Långt bortom tid och rum
Simon Forsberg Tid att andas
Shirleys Angels I Thought It Was Forever
Molly Så vill stjärnorna

Evan Under Your Spell
Kikki Bra vibrationer
Sara Löfgren Som stormen
Hanson/Carson/Malmkvist Du vet var jag finns, Zum Zum lilla sommarbi, Augustin, Vem fångar vinden, Kärleken lever, På en gammal bänk, Alla har glömt, Svenska flicka & Det är kärlek
Jenny Silver Something in Your Eyes
Pernilla Wahlgren Tvillingsjäl
Arja Saijonmaa Vad du än trodde så trodde du fel
Natalie Paque Jái Voi la vie
Thomas Lewing Tjuvarnas natt
Lotta Engberg 100%

Hanson/Carson/Malmkvist C ést La vie
Kerstin Dahlberg
Pontus Platin Nattens sång
Kate Ryan J´ete adore, One life
Josh Dubovie That Sounds Good to Me, Nån ballad från beauty & The Beast
Babsan Ge mig en spanjor
Elysion Golden star
Man Meadow Love´s Gonna Get You
Kikki God Morgon
Sanna Nielsen I´m In Love
Thomas Forstner Nur Ein Lied
Velvet Inc Tricky
Arja Saijonmaa Högt över havet
Bryan Rice
D´Nash I Love You Mi Vida, nån ny singel
Anna Book ABC remix
Pernilla Wahlgren Piccadilly Circus
Lotta Engberg Juliette & Jonathan
Sanna Nielsen Empty Room
Shirley Clamp Min kärlek