Pridehelgen i Pattaya, Thailand, startade officiellt den 14 februari på Alla Hjärtans Dag. Ovanligt lugnt! På Central Festival Department Store har en scen där endast en säljare av Rolex-kopior sitter och hoppas på kunder. Jag ser några västerlänningar som ser lika förvånade ut som jag och jag går fram till australiensaren Brendan och frågar om han möjligen har bättre koll än jag på kvällens Pride-aktiviteter. Vi är lika frågande båda två, så jag passar istället på att fråga honom och situationen i regionen och generellt i Thailand, gällande livet för HBTIQ+ personer. Brendan har ett nioårigt förhållande med en ”Ladyboy” och han berättar att hon trots sin universitetsutbildning inte får det jobb hon är kvalificerad till. Visst, acceptansen är hög i Thailand men svårigheterna är många och ”arbetet att bryta fördomarna får aldrig avstanna” menar Brendan.

Jag hittar en programbeskrivning där jag förstår att paraden börjar lördag kl 16.00 vid punkt A för att via gatan B nå slutpunkten C.

Lördagen är igång och jag tar mig per taxiscooter till A där inte en kotte syns till. Jag fattar ingenting, men ”skam ta den som ger sig” tänker jag så jag fortsätter via gatan B där inte ens minsta flagga syns.

Jag anländer C där det är lika tomt. Ok, tillbaka till A!

Då kommer jag till slut fram till paraden som gått i motsatt riktning mot vad programmet angav. Jag tänker då på hur många thailändare hanterar vardagligt trassel: ”no problem ha ha ha!”

Paraden är inte lika massiv som i Stockholm men nog så färgsprakande, intensiv och det kreativa uttrycket slår paraden i Stockholm enligt min mening.

Det är hett, ca +34C. Alla svettas, musiken är hög, alla dansar och alla åskådare trivs!

Paraden når slutdestinationen vid Central Festival vid strandsidan. Ovanpå detta gigantiska köpcentra ligger Hilton Hotel. Mellan fontäner och spännande arkitektur har Pride en stor scen där vip-inbjuda sitter närmast scenen. Igen får vi se en presentation av alla olika kategorier av paradeltagare. Som den mest professionella modevisning visar alla upp sig. Vissa är bara enkelt och fint klädda men alla är lika glada.

Kamerorna blixtrar, musiken dundrar, alla dansar.

Medan solen sänker sig i havet och himmelen färgas Pride så tar jag mig hemåt hotellet och jag känner mig glad över allt jag upplevt.