Och i enlighet med avtalad tid dyker även killen i fråga upp, tar mig och hand och presenterar sig som ”killen från Qruiser”. Problemet var bara att killen som jag nu såg omfamna min högerhand inte alls stämde överens med killen på bilderna han skickat.

Jag bara: ”Är det här ett skämt eller är du reinkarnationen av en brevfilm från 90-talets succéprogram ”Bullen”? Jag menar uttrycket ”det är inte killen i filmen som har skrivit brevet” kan ju bara inte bli mer sant”.

Likt en regissör sa jag därför bryt och satte punkt för vår xxx-film.

När jag sedan gick därifrån kände jag mig först aningen skamsen men sedan allt mer stolt, då jag mindes och tänkte tillbaks på alla gånger under mina yngre dagar som jag inte haft stake nog att säga nej, även om jag egentligen ville säga det.

När jag var på middag här om kvällen kom vi plötsligt att diskutera det här med huruvida vi haft sex men någon vi egentligen inte ville ha haft det med. Ett ämne som för en del verkade absurt, nästan skrattretande, men som för andra fick dem att skruva på sig lite sådär obekvämt avslöjande.

Ofta mer än sällan ser jag bilder på Qruiser vilka snarare illustrerar vad som en gång varit än vad som faktiskt är. Jag menar kolla på datum för när majoriteten av bilder i personers album är inlagda och ni kommer att bli förvånande. Visst, alla gillar vi att förvränga verkligheten lite då och då, en sanning med modifikation brukar vi kalla det för. Oskyldiga ”felskrivningar” som ibland kan vara svåra att rättfärdiga, men som ibland också är absolut nödvändiga i en värld som kanske inte alltid är så förlåtande. Vilket också kanske är svaret på varför?

Men vad kan egentligen mörkandet av sitt sanna jag möjligen ge för avkastning?

Tyvärr mer än vad man kan tro om du frågar mig, eller i alla fall för den som siktar på lite mer kortsiktiga spermaflöden. Inte för att jag kan raljera med någon vetenskaplig forskning, men utgår jag från mig själv så tror jag inte att det tillhör ovanligheten att man någon gång försatt sig i en situation där ett enkelt nej plötsligt blivit väldigt svårt. Dels för att det här med att säga nej är bra mycket lättare i teorin än i praktiken och dels för att när kroppen väl ställt in sig på sex frågar den sällan om nåd.

Jag vet inte om det är jag som är lättlurad, för artig för mitt eget bästa eller totalt avsaknar respekt för min egen kropp, men jag tror att det finns fler som likt mig upprepade gånger haft sex med personer man egentligen inte vill ha det med. Framförallt när man var yngre och man alltid var tvungen att träffas hemma hos ”honom” för att man inte var öppet homosexuell.

Jag säger därför ”beware or be square” och undvik situationer där du kan få svårt att säga nej i praktiken, och även om det är svårt – försök – för det kommer att kännas fan så mycket bättre efteråt då. Lovar.

Andreas skriver krönikor för QX.se, använder gärna Instagram och så bloggar han på Qruiser