Det kan bli ett favoritfall under tävlingen i kväll då storfavoriten och tippade vinnaren Ulrik Munther kanske ”bara” går till Andra Chansen. Hårdrockaren Ralf Gyllenhammar levererade stadigt sin rockballad Bed On Fire och rocken har som vi vet sedan tidigare alltid sin publik. Det som står i vägen för Ulrik är Idol-tvåan Robin Stjernberg, som vann genrepsundersökningen om vilken låt publiken gillade bäst. Dessutom fick Robins låt You spontana applåder under fejkomröstningen och publiken klappade med i början av låten. Det är första gången det händer under den här turnén. Men mer om det när vi kommer in på betygen.

Men det är två gaygruppsfavoriter som är kvällens stora behållning. Army of Lovers grymma treminutersshow är en riktig regnbågskaramell utan att gå i just de färgerna. Trion levererar verkligen ett nummer det kommer snackas om kring kaffemaskinerna på måndag. Har det NÅGONSIN varit lika avklätt i Melodifestivalen? Och om vissa insändare stormade om homopropaganda så lär de väl få vatten på sin kvarn nu.

Den andra stora grejen under kvällen är Alcazars härliga comeback där Danny ansluter sig till gruppen under Not a Sinner Nor a Saint efter att trion först bränt av Stay The Night och Alcastar. Det har sällan varit så uppenbart som under det här medleyt hur efterlängtad den här typen av schlagerdiscopop saknas i Melodifestivalen.

Överhuvudtaget är programmet grymt väloljat denna fjärde delfinal och om förra vecka innehållsmässigt var en liten dipp, så är detta program briljant från början till slut med Gina i högform, Danny i Alcazar-dress och små cameos av två stota ”schlagerdamer”.

Men nog om det. Betygen!

Army of Lovers ”Rockin The Ride”
QX QX QX

Ronny: Jag tror inte att en halvdan låt vuxit i Melodifestivalssammanhang på samma explosionsartade sätt som den här låten gör. För Rockin The Ride är inte mycket till låt, det är snarare en tjatig barnramsa försedd med Lil Louis French Kiss– slinga och monoton na-na-na-refräng. Men glöm det, för framträdandet är den största och viktigaste homosexpresent vi någonsin sett i Melodifestivalsammanhang. Vi bjuds härligt porrig nakenhet, bögkyssar, ormgropar och flatigt fittsmek. Det är en gudomlig tillbakagång till vad Army en gång var och jag tycker det här är det mest intressanta vi sett på en schlagerscen på flera år. Men var det hamnar i resultatlistan har jag ingen aning om. Jag hoppas innerligt lite mer homosex i Andra Chansen men tror tyvärr att det blir en snöplig femteplats.

QX QX QX QX QX

Ken: Det känns som att någonstans under den här återföreningsresan så fanns det ett val huruvida mina barndomshjältar i Army of Lovers skulle ställa upp i Melodifestivalen med något insmickrande, vinnarvänligt som en Crucified 2, eller istället gå tillbaka till sina rötter och göra något coolt och vansinnigt i stil med Ride the Bullit 2013. Gissa vad de valde? Låten i sig är klart värd fyra QX – en rolig barnramsa korsad med KLF tumlad med Gangnam Style – men i kombination med ett rekord i nakenhet, La Camilla så uppenbart mimandes med snippan full av ljus, Jean-Pierre Barda i svans och Alexander som galen gitarrspelande general blir det här några av mina absoluta tre favoritminuter i den här tävlingen någonsin. Chanslöst? Förmodligen när Svensson sätter lördagsgroggen i halsen och ringer granskningsnämnden. Men roligt, fantastiskt och härligt homosexuellt? Absolut!

Lucia Pinera ”Must Be Love”
QX QX

Ronny: Ingen skugga ska falla på skickliga sångerskan Lucia men det här är verkligen en skamlös karbonkopia av Adeles Rolling in the Deep. Duktigt och snyggt, men profillöst.

QX QX

Ken: 18-åriga Lucia har onekligen en bra pipa och det är egentligen inget fel på låten. Problemet är bara att den så uppenbart påminner om Adeles Rolling in the Deep att en jämförelse är oundviklig – och då hamnar tyvärr både röst och låt på en solklar andraplats. Trist. För ge tjejen en personligare låt och jag skulle lätt kunna hoppa på Lucia-tåget. Borde inte ha med toppstriden att göra i kväll, men skulle kunna bråka om en femteplats.

Robin Stjernberg ”You”
QX QX QX QX

Ronny: Fan. Jag är helt tagen av hur bra den här låten är. Och hur bra Robin sjunger. Jag tror att You kan bli den där låten som folk blir riktigt överraskade av i kväll, och vill det sig väl så är det här definitivt en topptrea i finalen. Så bra är det. När Robin får till de höga tonerna så sitter den här midtempopoplåten med joddel-you som en smäck. Klädmässigt och sceniskt är det som om Timoteijs Kom fått en tvillingbror. Snyggt, svalt och pampigt nordiskt.

QX QX QX QX

Ken: Wow, vilken uppryckning! Jag skulle ljuga om jag sa att jag var Robins största supporter under hans tid i TV4:s talangjakt (underdrift) men jäklar vilken skillnad det är på Idol-Robin och Mello-Robin! Den grymma rösten är såklart samma och kvar, det bevisar han om inte annat med råge i den här arenapop-jojken som dryper av hookig personlighet, men parallellt har han dessutom krympt fysiskt och vuxit enormt som artist. Vilken annan vecka som helst hade det här varit gjutet att ta sig vidare, i kväll vågar jag bara gissa på en toppfyra-placering.

Sylvia Vrethammar ”Trivialitet”
QX QX

Ronny: Solig charterbossanova där äldre kvinna förför ung het man på scenen. La Vrethammar är en riktig stjärna och leker fram sin Thomas G:son-skriva trivialitet på en förbluffande foxigt sätt. Det är totalt chanslöst, men samtidigt det charmigaste startfältet har att erbjuda den här veckan.

QX QX

Ken: Jag måste erkänna att jag är lite fnissigt förtjust i den här lättviktiga bossa-trivialiteten (hepp). Jag tror i och för sig det har mindre chans i den här tävlingen än vad en snöboll hade haft på den charterresa som man oundvikligen börjar tänka på när La Vrethammar gör entré… Men ändå. Lite sött. Lite oförargligt. Väldigt chanslöst. Men plus för snygga Fem myror är fler än fyra elefanter-bokstäver i glas på scen.

Ralf Gyllenhammar ”Bed On Fire”
QX QX

Ronny: Okej. Jag har lite svårt för den här gapiga hårdrocksballaden där Herr Mustasch tar i från tårna från en brinnande flygel. Jag får liksom samma obehagskänsla av den här som att höra två personer stå och skrika på varandra med stregrande röster. Men jag FÖRSTÅR er som älskar det här till hundra procent. Det är äkta, kraftfullt, och texten berör även en icke-hårdrockare. Och efter vår intervju med Ralf häromdagen är jag helt tagen av Ralfs sköna approach till tävlingen. Given i final.

QX QX QX QX

Ken: Ibland överraskar man sig själv genom att gå i gång på något i den här tävlingen som man på pappret inte alls trodde var menat att man skulle falla för, och sköna Mustasch-Ralf har precis en sådan låt i kväll. En bombastisk, gapig hårdrocksballad med släktskap till GunsNRoses November Rain borde i teorin ligga en bra bit i från det jag gillar, men det här tycker jag är riktigt bra. Dessutom bonus för ett snyggt nummer i allmänhet och en brinnande vit flygel i synnerhet. Gjutet i toppen, rock fungerar ju som bekant alltid i Melodifestivalen, och därför förmodligen också direkt till final.

Behrang Miri ”Jalla Dansa Sawa”
QX QX QX QX

Ronny: Behrang Miri

levererar tillsammans med Idol-Loulou och X-Factor-Oscar hundra procent glädje i en bubblande färgglad treminuters karnevalsexplosion till låt. Om ni minns den franska eurovisionlåten Allez! Ola! Olé! från 2010 så förstår ni precis vad jag pratar om. Det är precis den här typen av låtar vi saknat i festivalen i år, och jag hoppas innerligt att det här i alla fall får liva upp veckan i Karlstad.

QX QX QX

Ken: Jo, veckans partyrökare har både inkastade talangjaktsdeltagare, ett socialt patos (”Alla ska med!”) och släktskap med en drös andra låtar (Frankrikes Eurovisionbidrag 2010 och Kahleds C’est La Vie för att nämna några), men det gör den inte mindre klistrigt trallvänlig eller mindre resultatfarlig. Tintin-Behrang borde absolut ha en av låtarna som kommer vara med bland de fem och slåss i slutstriden i kväll.

Therese Fredenwall ”Breaking The Silence”
QX

Ronny: Genomtråkig midtempolåt med halvdan sångerska. Zzzz.

QX QX

Ken: I ett övrigt ganska starkt startfält förvandlas tyvärr Terese Fredenwalls hooklösa P4-låt till veckans kisspaus. Det är väl egentligen inte direkt dåligt (även om det där sticket mot slutet nästan skaver), men sämre än Elin Petersons lika inkvoterade sistaplats från förra veckan, och borde om schlagervärlden var rättvis (vilket den ju inte varit en enda delfinal i år å andra sidan) därför vara chanslös i kväll.

Ulrik Munther ”Tell The World I´m Here”
QX QX QX QX

Ronny: Jo, Ulrik har verkligen en riktigt bra låt som är värd startnummer 32. Det är lika delar Coldplay och U2 fast på ett Melodifestivaltillgängligt sätt. Det är verkligen bra och jag kan absolut se Ulrik som vinnare både här och i Friends Arena. Men. Jag är samtidigt lite rädd att folk tycker att ”jaha, är det här låten vi väntat på?”. Den kommer helt klart inte att tilltala alla, och risken finns att allt inte går på räls till finalen. Jag hoppas dock att den går raka spåret och blir låten som är med om slåss om slutsegern.

QX QX QX QX QX

Ken: Om ni, liksom jag, hade glömt bort hur mycket ni saknar The Edge-gitarrslingor i Where the Streets Have No Name så kommer ni bli påminda när förra årets tredjeplatsare avslutar kvällen med en av årets bästa låtar. Jag ser just nu ingen annan låt som skulle kunna ge oss en lika bra placering i Eurovision som den här arenapoprökaren med sitt Beyoncé-blingade LED-skärmsnummer skulle kunna göra (YOHIO? Please… 90% artist och 10% låt) och jag hoppas, hoppas att röstarna därhemma också ser det. Nej, det är inte Euphoria. Nej, det är inte Loreen. Och sitter Sverige och hoppas på det hamnar väl stackars Ulrik i Andra Chansen på rena förväntningar… Men nä. Det här måste faktiskt till finalen för att vi ska ha något som kan vinna där. Basta!

Så här tror vi att det går:
Final:

Ulrik Munther
Ralf Gyllenhammar
Andra Chansen:
Robin Stjernberg
Behrang Miri
Femma:
Army of Lovers
Ute:
Therese Fredenwall
Lucia Pinera
Sylvia Vrethammar