På lördag är det premiär för Humormaffian i Stockholm- finns det verkligen så många flatkomiker så att man kan tala om en maffia?
– Vi är ju inte flator hela bunten, utan gillar mest att göra humor ihop. Man är så himla ensam som komiker och det är skönt att ha någon att testa skämt med och skriva ihop med. Det är mycket roligare att uppträda på en scen som man skapar ihop med komiker man gillar.

Dig har man ju sett och hört på scen och i radio, men vilka är de andra?
– De är två personer som jag själv tycker är väldigt roliga. Pernilla Hammargren har kört traditionell stand-up i Stockholm i flera år, just nu är hon i Malmö men kommer upp till premiären. Liv har jobbat bakom kulisserna med Kvarteret Skatan på Svt. Själv upptäckte jag henne när hon gjorde humorshower med teater Lacrimosa.

För att uttrycka det lite spexigt här: finns det en speciell hbt-humor eller typiska flatflabb?
– Haha, ja, Pernilla och jag står väl för flatflabben och vi har faktiskt råkat skriva skämt om samma sak utan att känna till varandra. Men annars tror jag inte det finns någon specifik hbt-humor. Jag gillar ju Eddie Izzard väldigt mycket och han är hetero och trans. Själv är jag varken eller.

Men behöver vi då en särskild scen för ståupp?
– Gud ja! Har du sett svensk humorscen? De är alla fulla av skalliga män. Titta bara på Parlamentet! Jag tror på fullt allvar att jag skulle vara skittråkig i Parlamentet. För att jag ska bli rolig måste jag ha andra roliga runt mig och då passar Liv och Pernilla perfekt

Blir det här en engångsshow eller tror du ni är inne på ett vinnande koncept som kan bära framöver
– Vinnande koncept! Vi har redan ett tema för nästa show: ”Dålig stämning med humormaffian”. Då hoppas vi på att fler komiker kommer vilja vara med. Helena, min kollega i Kyss min plysch i P3 med, har en standuprepetoar som hon kallar för ”dålig stämning med Helena Sandström”

Jag vet att man inte får be en komiker om detta, och därför kan jag tyvärr inte låta bli: snälla säg något roligt!
– Jag vet att man inte får be en journalist om detta, men kan inte du fråga mig varför jag är så rolig?

Okej, jag gör ett undantag: Moa, varför är du så rolig?
– För att jag inte kan låta bli! Tack för frågan Mian, jag känner mig smickrad och hedrad.