Alltså, det började bra och allt blev faktiskt bara bättre och bättre under de första 90 minuterna.
Först ut var Titti Sjöblom som gjorde en väldigt fin tolkning av sin mamma Alice Babs Lilla Stjärna. Sen fortsatte det i stegrande takt med Kalle Moraeus Underbart, Cecilia Wennerstens Det vackraste för att eskalera med Anropar försvunnen med Hanna Hedlund och sen explodera med Pernilla Wahlgrens Piccadilly Circus, och därefter kvällens lyckoexplosion Högt över havet med Arja Saijonmaa. Nu var schlagerkvällen tillbaka där den ska vara och folk sjöng med för full hals. Därefter gick schlagerns första timme vidare med en härlig Siwan som sjöng Det är kärlek innan vi bjöds på ett lite för långt parti med Caroline af Ugglas och Snälla snälla med ett körparti. Sektion ett avslutades med allsång till Waterloo och Diggi Loo Digge Ley och en gästande Richard Herrey. Ett okej avslut, men inte alls någon uppbyggnad mot något fantastiskt. Var fanns årets Mellolåtar? Att Sanna eller Ace inte kunde visste jag, men nån? NÅN! Det mest färska vi bjöds var alltså Caroline af Ugglas Snälla Snälla från 2009.

Ok, fine.
Block två skulle bjuda på ”Svenska klassiker” Det var jag jäkligt hoppfull inför. Men nah, det började med ett stort snark. Fina Annelie Rydé, som för övrigt är en grym konferencier, brände av Sommartider och det fortsatte sedan med en snoozefest. Pernilla Andersson, rar och jättetacksam för att vara på Pride, sjöng Att angöra en brygga och det följdes upp med Jacob Samuel och Victoria Tolstoy som gjorde Gärdestads Himlen är oskyldigt blå och Som stormen river öppet hav. Varför?
Sen kallas Tone Norum in, vilket i sig är kul, men att köra superhiten Allt som jag känner med Samuel blev ett stort snark. Om Tommy Nilsson inte kan så är detta en idé som stryks redan på planeringsstadiet.

Sen fortsatte det med En sån karl, Sånt en livet och Du är min man. Med Pernilla Wahlgren, Hanna Heldund och Anneli. Varför körde de inte Jag vill om du vågar? Svindlande affärer? On top of the world?

Kvällen glimrade sedan till med Martin Stenmarcks Sjumilakilv, Drömhus Vill ha dig och Panetoz-röj. Men tror ni någon av dem sjöng sina schlagerlåtar? Nä. Det är för mig obegripligt att ta dit dem utan att de kör När änglarna går hem, Stjärna på himlen/The Arrival och Efter solsken.

Och mitt i allt gör Mona Sahlin entré för att hylla oss. Dont get me wrong, jag ÄLSKAR Mona, men det är inte fair någonstans att en sosse får chansen att dyka in så här mitt under valåret och visa sin kärlek för regnbågskärlek. Även om jag är övertygad om att Mona har rent mjöl i påsen och är totaluppriktig i sitt tal så borde man plockat bort henne eller gett andra partirepresentanter chansen att visa sin kärlek. Faktiskt.

Men.
Precis när jag var redo att kasta in handduken kom kvällens absoluta topp då Efva Attling gjorde entré och sjöng sin X-models-hit Två av oss för att senare få sällskap av sin maka Eva Dahlgren. Det var magiskt och ett äkta hårresarögonblick. Detta ögonblick håller jag som ett av de bästa i Prides historia och det tänker jag inte ta ifrån Rickard Engfors och hans gäng som stod som avsändare till kvällen. Detta var genommäktigt och en stor jäkla bedrift.
Efva och Eva.
Tillsammans.
Och när Eva sedan körde Ängeln i rummet visste jublet inga gränser.
Ren och skär Pridemagi.

Problemet är bara att folk vill festa en sådan här kväll och inte höra ballad på ballad. Jag har hittills inte ens nämnt Lisa Nilssons akustiska parti där tempot sänktes ytterligare. Stort att Lisa var där, men att köra ett akustiskt parti var ju inte direkt en vinnare. Vi skulle ju festa för dom som inte kan. inte balladmysa till förbannelse.
Och att kvällen avslutades med Mikael Wiehe orkar jag inte ens gå in på.

Jag och min schlagerprofilkollega Ken tackade av privata skäl i år än en gång nej till att knåpa ihop den här kvällen. Men nästa år känner jag nog att jag måste ta tag i det här. Torsdagen i Pridepark suckar fortfarande tungt efter Edward af Silléns avhopp 2008 och snart är det dags att ge denna dag upprättelse.
Jag tror ingen som är i Pridepark förväntar sig superstjärnor och explosioner.
Herregud, Arja som varit där ett otal gånger blev ju utan tvivel kvällens drottning. Det handlar bara om att leverera schlagers och hits, gärna i uptempo. Huvudreglerna är bara: Inga covers. Och låt artisterna bränna av sina hits.