Den nuvarande namnlagen säger i §34 att ”Som förnamn får inte godkännas namn som kan väcka anstöt eller kan antas leda till obehag för den som skall bära det eller namn som av någon annan anledning uppenbarligen inte är lämpligt som förnamn”. Olämpligt ansågs vara att en man begär att få ett för kvinnor könstypiskt namn och vice versa. Efter en dom i Regeringsrätten kan Skatteverket numer bevilja namn som ur könssynpunkt kan anses motstridiga under förutsättning att personen behåller minst ett av sina tidigare namn. Detta har medfört att §34 till viss del förlorat sin verkan. Namnlagen bör ändå göras mindre rigorös och bestämmelsen om namn som kan leda till obehag eller i övrigt anses olämpliga bör strykas ur lagtexten, i vart fall för vuxna. Däremot bör frekvensen namnbyten hållas tillbaka i syfte att det önskade namnet är avsett att bäras under överskådlig tid.

Lagen om ”Fastställande av könstillhörighet i vissa fall” fastslår att ny könstillhörighet kan medges den som är ogift, svensk medborgare och 18 år. Känslan att tillhöra ”fel” kön dyker hos flertalet transpersoner upp redan före 10-årsåldern. Hur detta kommer till uttryck och med vilken styrka varierar. Önskan om att få sin könstillhörighet tillrättalagd kan inte avgöras av lagstiftning utan bör vara en fråga för den medicinska sakkunskapen. Åldersgränsen 18 år bör avskaffas och lagtexten bör i stället tydligt klargöra att processen om ändrad könsfastställelse kan påbörjas efter bedömning av sakkunnig läkare, i förekommande fall i samråd med föräldrar, och med ett medgivande av den omyndige själv. Dock ska den fullständiga korrigeringen avslutas först när transpersonen fyllt 18 år. Vi tar helt avstånd från lagförslaget ”Fastställande av könstillhörighet i vissa fall” när det gäller kastreringskravet. Var och en ska själv avgöra hur den kroppsliga könsidentiteten ska matcha den själsliga identiteten.

För en transsexuell person med sin ”hemlighet” bakom sig kommer könsidentiteten allt tydligare att accentueras i ”huvudet” med en klar sinneskänsla om att tillhöra ”fel” kön utan krav på en kirurgisk korrigering, men däremot med en kompletterande och väl förändrande hormontillförsel. För en ung person med en framtid där önskemål om partner och ett familjeliv väger tungt kan också den kroppsliga justeringen vara av avgörande betydelse. Därför menar vi att det under den nödvändiga utredningens gång det är den sökande själv som avgör hur och i vilken utsträckning den kirurgiska och medicinska behandlingen ska utföras.

Öppna Moderater – Moderaternas HBT-nätverk