Jessica Landström, Årets nykomling

STOCKHOLM.

Vid den stora Fotbollsgalan i Globen på måndagskvällen kunde Jessica Landström från Linköpings FC ta emot utmärkelsen Årets Nykomling.
I QX novembernummer berättar hon om livet utanför plan. När man läser intervjuer med Jessica Landström brukar det handla om fotbollen och i marginalen står det att hon är sambo med Sara. Idag ska vi göra tvärtom. Prata mer om Jessica och Sara, och mindre om fotbollen.

Vi träffas på ett café på Söder som är så hemtrevligt att man kan tro att man sitter i någons vardagsrum. Och det gör vi nästan, för Jessica och Saras lägenhet ligger precis ovanför.
– Jag undrar om ljudet kommer från vår snickare, skrattar Jessica, när vi hör att det knackar från taket.
En våning upp är trägolven täckta av papp. Kök och sovrum är belamrade med verktyg, badrummet står utan vatten och i vardagsrummet trängs ett berg av kartonger med en dubbelsäng, som tar upp lägenhetens enda beboliga yta.
– Jag gymmar ofta numera, säger Jessica. Typ varje morgon, för att snika på duschen!
Och det är inte bara boendesituationen som gör livet annorlunda för Jessica dessa dagar. Hon har gjort en knäoperation där man gått in och tagit bort brosk, och spenderar därför mer tid i Stockholm och mindre tid med fotbollslaget i Linköping.
– I vanliga fall tränar jag i Linköping måndag till fredag, och pendlar till Stockholm. Eller så kommer Sara ner till Linköping på helgerna, berättar Jessica.
Men nu har paret mer tid med varandra och med sin nya lägenhet, vilket kanske är tur i oturen. Jessica hävdar dock bestämt att det är Sara som står för strukturen, ”jag är mer för helheten, hon har koll på alla detaljer”, vilket verkar gå igen i det mesta.
– Sara vet exakt hur hon vill ha det, jag är inte lika noga. Om vi ska åka på semester till exempel så bestämmer jag resmålet, hon planerar resan och bestämmer var vi ska bo, sen bokar jag.
Jessica och Sara har varit tillsammans i tre år. De träffades på Pride, på Mondofesten. Det tog lite mer än ett år innan de flyttade ihop, och när jag kommenterar att det är rätt länge för att vara två tjejer skrattar Jessica, ”ja men vi var ju ihop på nätterna, fast jag hade ju kvar min lägenhet”. Någon klassisk flatsymbios har de dock inte hamnat i:
– Vi har helt olika karriärer och är väldigt olika som personer. Vi göra gärna våra egna grejer, jag har fotbollen, hon har sitt jobb, vi kan göra egna grejer med egna vänner, snart ska jag åka med en tjejkompis till London…
… blir inte Sara svartsjuk då?
– Neeej. Och blev hon det skulle hon aldrig säga det! (skrattar)

Olikheterna gör att de kompletterar varandra bra, och de vänder alltid ut och in på allt innan de bestämmer sig. Lite väl överambitiöst ibland, enligt henne själv:
– Föreslår jag nåt tar Sara oftast den andra sidan, sedan diskuterar vi igenom alla för- och nackdelar innan vi tar ett gemensamt beslut.
Precis så gick det till för ett och ett halvt år sedan när Jessica och Sara förlovade sig.
Hur firade ni?
– Vi åkte ut till restaurang J som ligger vid Nacka strand. Åt god mat, bodde på SPA-hotellet och hade två riktiga mysdagar. Det var det vi han med mellan två hektiska scheman. Vi får fira mer längre fram i livet.
Blir det bröllop i framtiden vet Jessica precis vart hon vill åka:
– Till Mauritius! Det har alltid varit mitt drömresmål.
Indiska oceanen i all ära, men Södermalm är inte illa det heller. Favorithänget Roxy ligger kring hörnet, och det är ingen som reagerar när två tjejer går hand i hand. I Linköping är det rätt vanligt att folk vänder sig om och glor, men det får de göra:
– Jag har alltid visat min kärlek öppet, jag har alltid varit säker på mig själv och känt att jag har varit omtyckt för den jag är, säger Jessica, som heller aldrig haft några problem att komma ut inför vännerna.
Under uppväxten tänkte hon inte på sin läggning och kan inte komma på några särskilda tillfällen då hon skulle upptäckt sin läggning. Däremot var hon aldrig intresserad av killar på det sätt som de flesta andra tjejerna i skolan var, och hon var mer upptagen av fotbollen än av kläder och smink.
– Men en dag kom en informatör från RFSL, det kanske var i åttan, och då kom jag på att det är ju så det är, det var en aha-upplevelse och efter det började jag kolla Sylvia. En riktig klassiker, skrattar Jessica.
För sin närmaste krets kunde hon vara öppen med en gång och har aldrig stött på några problem. Med föräldrarna tog det lite längre tid:
– De kom och frågade mig en dag, de hade förstått. Sedan tog det ett tag innan de vande sig, de var väl inte helt ok med att jag tog hem en tjej då i början, men nu är det inga problem alls, säger Jessica.
Hon har aldrig heller känt en oro för att vara öppen inför laget och sina tränare, men när det gäller media har Jessica funderat en del:
– Ofta får man frågan ”vad heter din pojkvän” och då har det varit så enkelt att svara ”jag har ingen pojkvän” utan att lägga till att jag har flickvän. Jag kan inte riktigt säga vad det är som är så jobbigt, men när jag blir intervjuad i fotbollssammanhang tycker jag inte min läggning har med saken att göra. Det får gärna stå i faktarutan att jag bor med Sara, men jag förstår inte varför man ska göra en rubrik av det, då handlar det inte längre om mig som fotbollsspelare.
Kan det inte vara bra att vara öppen med sådana frågor i media för att vara en förebild för andra?
– Självklart, men det måste alltid vara en egens beslut om man vill komma ut eller inte.
Är man en offentlig person påverkas också ens partner om man bestämmer sig för att vara öppen. Är Jessica öppen måste även Sara vara det.
– Vi har pratat igenom det och Sara är också öppen inför alla och på sitt jobb. Hon stöttar mig otroligt mycket i fotbollen och då är det klart att hon måste få finnas där i historien om mig. Dessutom är jag väldigt stolt över oss. Det skulle kännas väldigt konstigt om det bara stod att jag hade sambo i tidningen, eller om det skulle ryktas att jag hade pojkvän.
Har du någon gång önskat att du var straight?
– Nej, aldrig. Men när jag var liten önskade jag att jag var kille så att jag fick spela fotboll i shorts och bar överkropp! (skrattar) Det var så jobbigt att alltid behöva ha en topp på sig, och det var bara för det, inte av nån annan anledning.
Har du haft några andra jobb, förutom fotbollen?
– Jag har gjort det mesta. Varit konduktör på Roslagsbanan, sekreterare på advokatbyrå, städat, jobbat på lager.
Nu pluggar du samtidigt som du har fotbollen, vilken karriär siktar du på?
– På fotbollskarriären. Jag läser inte på helfart och jag prioriterar träningen framför tentorna.
Kan du leva på fotbollen?
– Absolut, idag kan jag det.
Vad skulle du blivit om du inte blivit fotbollsspelare?
– Då hade jag blivit en grym företagsledare eller problemlösare. Det kommer jag satsa på sen, efter fotbollen.

Magda Gad
magda@qx.se

Foto: Fredrik Sandberg / SCANPIX

Robin Söder från IFK Göteborg prisades som Årets Nykomling och Jessica Landström från Linköpings FC prisades för Årets Genombrott vid Fotbollsgalan 2008 i Globen i Stockholm på måndagskvällen.

Jessica Landström
Ålder: 24 år
Yrke: Fotbollsproffs
Pluggar: Maskinteknik, Civilingenjörsutbildning
Bor: Stockholm och Linköping
Civilstånd: Förlovad med Sara
Lag: Linköpings FC
Gillar att: Spela fotboll, fika, umgås med vänner, vara i naturen, resa.
Spelat fotboll sedan: 11 årsåldern
Tränar: 10 timmar i veckan plus match