Svenska Victoria hedrar sin transsyster i biofilmen Trans Memoria

– Till en början var det inte tänkt att bli en film, utan mer ett personligt sätt att hantera förlusten. Jag speglade mig i Meril, hon var min enda vän som delade min transerfarenhet och när hon försvann rasade hela min värld samman. Jag tappade bort mig själv, vem jag var och försökte teckna en bild av oss, de drömmar vi haft, det vi kämpat för, för att förstå vem jag blivit, berättar Victoria Verseau för QX.

Filmen blev extra viktig för att bevara vännens minne eftersom Merils familj aldrig accepterat hennes val att genomgå en transition.
– Jag har aldrig hittat någon grav, hennes Facebook-sida togs bort, och det enda jag hade kvar var några få bilder jag tagit. När jag såg det så tydligt, hur ett liv kan raderas, kände jag att det måste finnas ett minne av henne som inte går att sudda ut. Filmen är det minnet.

Victoria berättar att Meril och hon var väldigt lika personlighetsmässigt, sköra och försiktiga, med styrkan dold inom dem.
– För oss krävdes mycket mod att genomgå vår transition och att resa ensamma till Thailand för en så stor operation. Vi drömde om samma sak: att hitta kärleken som vi aldrig hade fått uppleva och ett bättre liv efter transitionen. Vi kunde sitta i timmar och prata på hotellet i Thailand och hon blev en bästa vän.

Victoria berättar att de båda älskade Mylène Farmer och Mariah Carey och i slutet av postproduktionen kom en oväntad gåva. Victoria fick då en personlig hälsning från Mariah som blivit djupt berörd av berättelsen och gav dem exklusiva rättigheter att använda låten Hero i filmen.
– Hon var min stora idol när jag var liten pojke och i ett gammalt klipp från den tiden sjunger jag just den låten. Det kändes som en ovärderlig gåva – också till Meril.

Trans Memoria är latin och kan tolkas på flera sätt, både ”genom minnet” och filmen leder oss genom minnena av dåtiden med material från tidigt 90-tal då jag var en liten pojke tills idag. Det kan också betyda ”övergående minne” som syftar till läkning och förändring eller transformation. Men titeln refererar också till själva transitionen och att leva med transerfarenhet.
– Minnet är väldigt närvarande i filmen, den handlar om hur tid förändrar allt. Platser, människor, kroppar, relationer, objekt, förändras, åldras och försvinner slutligen, allt genomgår någon form av ständig transition. Minnena är det vi har kvar, men även våra minnen förändras med tiden. Det är både vackert och sorgligt.

Foto: Folkets Bio

Victoria vill inte prata om orten i Sverige därifrån hon kommer. Minnena av mobbning svider fortfarande och har satt livslånga spår.
– Jag är fortfarande rädd att mina mobbare ska känna igen mig, trots att det var mer än 20 år sedan det hände. De gjorde mig så oerhört illa att jag aldrig mer vill se eller höra om dem. Om någon där skulle känna igen mig, skulle jag nog börja ifrågasätta allt: Är det verkligen någon skillnad? Har något förändrats? Det där är så klurigt – hur man ser sig själv, och hur andra ser en. Det skiftar ständigt, är oformbart på något vis.

I dag delar Victoria sin tid mellan Gotland, Göteborg och Stockholm, och trivs bäst på Gotland. Där får hon ro och närhet till naturen vilket betyder mycket för kreativiteten och återhämtningen.
– Men det är skönt att växla mellan landet och stan.  Stockholm är mer vänner, fest, vernissager, nätverkande, gott kaffe och spänning. I Göteborg har jag min partner sedan 11 år, så då blir Göteborg trygghet.

I och med filmen har Victoria blivit mer öppen med sin transerfarenhet, men hennes relation till integritet är ambivalent.
– Ibland känns det självklart att berätta om det jag har gått igenom, kanske kan det hjälpa någon annan, eller bidra till ökad förståelse för transkvinnor. Men ibland känns det också jobbigt, som att jag har lämnat ut för mycket. I slutändan landar jag ändå i att det är rätt och med tanke på utvecklingen i världen tror jag också att det just nu är extra viktigt att vi är synliga och inte tystnar. Det är inte alltid lätt, men det är mitt liv, och det är rikt och levande. Jag skulle inte vilja byta bort det längre. En gång önskade jag att jag fötts som biologisk tjej, men idag känns det här livet mer som ett liv som är rätt för mig.

Victoria ser förstås den nuvarande mörka situationen för transpersoner i världen, med ökade attacker, hat och försämrad lagstiftning. Men hon tror och hoppas på en vändpunkt.
– Kanske påminner det lite om hur det såg ut för gaypersoner på 80- och 90-talet – när hiv-krisen ökade homofobin, men samtidigt skapade stark gemenskap och synlighet. Det ledde till stora framsteg på sikt. Jag tror att synlighet är avgörande. Att vi finns, det är nog en del av vägen framåt.

Vad önskar du att en tar med sig efter att ha sett Trans Memoria?
– En känsla av att ha tagit del av en berättelse om hur livet med transerfarenhet kan se ut, men också om existentiella frågor såsom: Vad är meningen med mitt liv? Vad finns bortom döden? Och kommer jag någonsin bli älskad för den jag verkligen är? Frågor som ofta väcks i en transition, men som egentligen angår alla, oavsett om en har transerfarenhet eller inte. En berättelse om att även när livet är oerhört mörkt så finns det en fortsättning. Allt förändras ständigt. Allt genomgår transitioner: platser, människor och minnen. Det är aldrig “kört”.

Trans Memoria har biopremiär den 8 augusti.