Jag önskar att det var vanligare med toaletter där man inte behöver välja att gå till damerna eller herrarnas. Asså ett könsneutralt alternativ istället för bara två stycken.
För mig så har det alltid varit svårt att välja vilken jag ska gå till. För att jag är född som en tjej, men känner mig som en kille och ser ut som en kille.
 Jag gillar inte att få konstiga blickar riktade mot mig.
 Jag försöker passa in i en av de två boxarna, men jag passar inte in i någon av dem.

Jag kommer ihåg när min familj och jag var ute och reste. På flygplatsen stötte jag på en toalett där man var tvungen att välja mellan att gå till herr- eller damsidan.
 Men jag vägrade att gå in i någon av dem. Jag var tvungen att stoppa mig själv från att ”skita ner mig” tills jag hade hittat en könsneutral toalett. Det var ganska tufft för mig. 
Varje gång jag behöver välja mellan de två så brukar det alltid sluta med att jag inte går på toa. Eller att jag letar efter en toalett där det inte finns några könsroller.
Ska det verkligen vara jobbigt för mig varje gång jag behöver gå till toan?

Det handlar inte bara om toaletter utan också om omklädningsrum, om kläder och om saker man ska gilla eller inte gilla.
Jag förstår att det är enklare om man bara har två alternativ, att välja den sida som motsvarar könet jag föddes med.
Men det är inte så lätt som man tror om man aldrig har känt som jag har känt.
 Jag har missat många saker där könsroller alltid ingår.

Jag kan inte bada som jag vill, för att jag behöver gå till ett omklädningsrum där folk kastar blickar på mig som om jag inte hör hemma där.
  Jag kan inte klä mig som jag vill utan att folk frågar mig om jag är en tjej eller kille. Jag kan inte ens leva vanligt med de här normerna utan att känna att det är något fel med mig.

Jag vill också ha ett ställe där jag passar in och slippa känna mig annorlunda eller konstig.
Jag förstår att det bara är mina tankar och att jag inte behöver bry mig om vad andra tänker och tycker, men saken är att jag bryr mig så mycket.
 Det påverkar ju hur folk tänker och uppför sig runt andra människor som inte ser ut eller beter sig som de har lärt sig att man ska göra.

Man har ju fått lära sig sedan man föddes att killar ska se ut och bete sig så här, och tjejer sådär. En gång hörde jag min morbror säga till sin son när han grät: ”Killar får inte gråta”. Men hallå!? Han är ju bara fyra år gammal, så klart han kommer gråta om han är ledsen.
 Men ingen sa till min morbror att det var fel att han sa så till sin fyraårige son, för att det har blivit så normaliserat.
 Men det är inte heller min morbrors fel, för att han har vuxit upp med att få höra sånt. Hans pappa har säkert varit med om det, och hans pappas pappa innan det och så vidare.

Jag hade lärt mig att tjejer inte ska ha hår på kroppen, för att det inte var tjejigt. Det växte jag upp med, så när jag i trean såg en tjej ha hår på sina armar så reagerade jag på ett sätt som jag inte borde ha gjort. Hon blev säkert ledsen och skämdes.
 Jag tycker fortfarande synd om henne och jag ångrar så himla mycket att jag sa ”eew”.

Jag kommer också ihåg när jag gick i fyran att killarna visade sina non-existent ”mustascher”. Då gick jag fram och visade min, men då sa de ”tjejer kan inte ha mustascher”. Grejen var att jag hade synligare mustasch än de flesta av dem.
 Men vad jag försöker att säga är att tjejer också kan ha mustascher och kan vara håriga, för att det är vanligt och man ska inte skämmas över det. Jag har hört folk berätta hur de också varit med om detta, så det är inte bara jag.

Vad händer med mig som inte passar in? Vart ska jag ta vägen?
 Varför måste nästan allt ha en könsroll? Även om det är naturligt?

/16 år

Vill du också dela med dig av dina erfarenheter, tankar och idéer publicerade som en läsarkrönika; maila då [email protected]