– Jag känner mig som en hemlös hund när jag rör mig ute på gatorna, konstant under hot att jag ska bli fångad, säger Adam när jag träffar honom i Newcomers lokaler i Stockholm.
Adam kommer från Marocko och är 26 år gammal. Han kom till Sverige i juni förra året efter att en framtid i hemlandet inte längre existerade. Han har torterades och hotades eftersom han inte var som de andra pojkarna.
– Min bror hotade att han skulle döda mig efter att jag blivit outad som homosexuell. Jag gömde mig för alla jag kände för att inte riskera mitt liv.
Efter att ha blivit outad blev han utfrusen från familjen. Han fick inte längre bo hemma, och inte heller ha någon kontakt med familjen.
– ”Jag vill inte se ditt bögansikte” sa min pappa. Mitt hjärta brast i tusen bitar och jag bröt ihop.

Annons
Annons

Drastiska åtgärder behövdes för att överleva

Efter att ha blivit utfrusen från familjen hade han ingenstans att bo och ingen inkomst. Desperationen ledde till att han började sälja sex för att överleva.
– Det fanns inget annat val för mig. Men varje gång någon rörde mig kände jag mig äcklig och spyfärdig.

En liten räddning kom genom en kontakt-app så Adam lärde känna en irländsk man som bodde i Marocko. Mannen blev ett emotionellt och ekonomiskt stöd för att Adam skulle kunna ta sig ur prostitutionen.
– Han blev som en fadersfigur för mig. Han stoppade mig från att begå självmord och gav mig viljestyrkan som har fått mig dit jag är idag.
Men plötsligt bröt mannen kontakten med Adam. Det visade sig senare att mannen varit väldigt sjuk under en längre tid, och inte  berättat något för att skrämma upp Adam. Mannen hade åkt tillbaka till Irland, och Adam var än en gång ensam.

”Hjärtat stannade”

Adam tog jobb i en butik där han träffade en kvinna som hjälpte honom att komma till Spanien. Där fick han det arbetsvisum som nu sätter käppar i hjulet för asyl i Sverige. Men han vantrivdes i Spanien och kände sig ständigt förföljd av andra marockaner som kände till varför han flytt sitt hemland. Så Adam åkte tillbaka till Marocko, och efter ett tags arbetssökande fick han jobb i en butik så att han skulle kunna ta sig längre bort från Marocko när han fick tillfälle. Men en dag hände det som inte fick ske.

– En dag hör jag en kund som kommer in i butiken, och när jag tittade upp såg jag min bror stå i dörröppningen. Jag smög mig till bakdörren in till personalrummet, hämtade min tröja för att sedan ta mig ut på gatan för att ropa på en taxi. Jag tog mig till närmsta resebyrå där jag köpte en biljett till Sverige för de sista besparingarna jag hade.

Sverige var ett land han hade fått höra att man kunde leva som öppet homosexuell.
– Jag hade inte kollat upp någonting innan jag köpte biljetten, det enda jag visste var att jag måste bort, jag kunde inte stanna i Marocko…

Newcomers hjälpte honom

I Sverige fick Adam relativt omgående höra om RFSL Newcomers, en verksamhet för asylsökande och papperslösa hbtq-flyktingar. Newcomers hjälpte honom att hitta boende och han deltog i verksamhetens medlemsträffar, språkcaféer och svensklektioner. Här träffade han också volontären Berith Gustavsson.

– Berith blev som en mamma för mig, därför kallar jag henne mamma. Jag kan prata med henne om allt och hon har hjälpt mig så mycket med min livssituation här i Sverige.

Berith Gustavsson har varit volontär i ett och ett halvt år och är huvudansvarig för medlemsträffarna hos Newcomers i Stockholm. Hon är själv inte en hbtq-person, men känner starka band till commnunityt och har mycket tid att ge då hon är pensionär. Hon har tidigare varit aktiv inom verksamheten Stolta Föräldrar men kände att hon behövdes vid andra platser. Hon hittade sin plats hos Newcomers.
­– Detta är en grupp som är i behov av mycket hjälp och det berikar mitt liv att få hjälpa till.

Berith hjälper till med svenskan i språkundervisningen, köper fika till medlemsträffarna och är en person som medlemmarna kan prata med.
– Den sociala samvaron är det viktigaste för medlemmarna. Det här är en plats för att få hjälp, men det är viktigt att ha roligt också.

Hon hoppas kunna hjälpa så många som möjligt, men är tydlig med att hjälp behövs för att kunna hjälpa fler i Adams situation.
– Utan volontärer skulle det inte fungera, och vi alla kan göra nånting för att hjälpa till, för vi alla är bra på nånting.

”Jag har fortfarande en lång väg att gå”

Trots stödet från Newcomers går Adam en oviss framtid till mötes. Han har idag 14 månader kvar innan han kan söka asyl på nytt, och säger att en framtidsdröm är svår att upprätthålla. Utåt visar han en tapper fasad, men för att dämpa sin ångest har han börjat röka och dricka. Allt för en liten väg ut för stunden.

– Min största dröm är att få leva ett lugnt liv. Jag bryr mig inte om fina bilar, stort hus eller drömarbetet bara jag får en egen plats där jag kan få vara mig själv och bli accepterad för den jag är. Om jag överlever.