SVT Kultur-profilen Alex Letic: ”Det var varken happy pride eller heja Jonas och Mark hemma”

– Jag och Björn träffades på King Kong för drygt fem år sedan. Sen stod vi där borta och kysstes vid ett träd (skrattar). Jag var 21, han 34 och han var kanske inte helt intresserad eftersom åldersskillnaden var rätt stor. Men så gick vi på några dejter och nu bor vi ihop här runt hörnet.

Det är måndagseftermiddag och Alex och jag ses på Hotel Rival. Han ser ut som han är redo för röda mattan, själv sitter jag i shorts och t-shirt.

– Jag sminkade inte av mig efter jobbet, säger han. Jag har ju mest jobbkläder på mig så det var kul att få ta på sig något eget idag.

Är du intresserad av kläder?
– Jo, men det är jag. Jag tycker det är kul. Jag har en stylist på jobbet som fixar kläderna åt mig. Jag fick tidigt ett bra tips att aldrig ta med mig privata kläder in i sändning. För om någon anmärker på hur jag ser ut så kommenterar de mitt jobb-jag, inte mig. Det har hjälpt mig mycket.

Alex är killen som med sitt personliga tilltal ger oss kultur- och nöjesnyheter i tv-rutan på morgonen. Ofta med en egen ingång eller vinkel. Kulturnyheter kan ju vara både torra och högtravande, men Alex Letic lättar upp det och blandar Taylor Swift med doktorsavhandlingar, tyngre kulturnyheter med lite popquiz för de andra programledarna.

– Jag försöker göra kulturnyheterna lite mer tillgängliga och när det ges möjlighet att göra det med lite humor gör jag gärna det.

Trivs du i Morgonstudion?
– Ja, det gör jag! Visst, det är lite tufft att gå upp när klockan ringer 02.30. Men det är nästan ännu svårare att gå och lägga sig 20.00 på kvällen och försöka sova. Då blir det lätt att man ligger och räknar ”om jag somnar nu får jag sova i fem timmar” och så stressar man upp sig och sen fortsätter det ”okej, om jag somnar nu får jag sova 3,5 timme”… Ja, sen ringer klockan och man måste upp.

Vad gör du när du kommer till jobbet?
– Jag kliver in ca 03.15 och byter om direkt till de kläder jag ska ha i sändning, sen börjar jag plöja igenom nattens nyheter, värderar dem – vad är relevant och vad är intressant. Jag ska fylla en kvart av kultur och nöje i sändningen. Sen letar jag efter bilder som passar och skriver och formulerar om nyheterna så det blir snabbt, rappt och roligt. Ja, sen ska jag memorera texterna eftersom vi inte använder oss av en prompter på morgonen. Det kan vara lite stressigt, men jag gillar det.

Det finns en nerv i live-tv som är roligt, annars är det ingen sport. Innan Alex kom till SVT jobbade han på nyheterna på Sveriges Radio P3.

– Jag bestämde mig när jag var 14 år gammal att jag ville jobba på P3. Och sex år senare gjorde jag det.

Alex fick vara med under de tuffa nyhetsåren mellan 2014-2018, de så kallade ”terroråren i Europa”.

– Vi sände direkt från terrorattentaten i Paris, Nice, Berlin, Stockholm, Manchester och inte minst massakern i Orlando.

Minns du den dagen?
– Ja, det var en söndag och jag satt på twitter och läste att några dragqueens från RuPauls Dragrace som jag följde var på Pulse latinonight. De började skriva vad som hänt och jag gick in på Pulse Facebook-sida där jag kunde följa allt som folk skrev irl. Så ringde min chef och sa ”vi bryter tablån och kör”. Jag sa att jag måste få göra den – och det fick jag. Det är den starkaste sändningen jag gjort.

Under sina år på P3 var Alex även sändningsproducent för Musikhjälpen och programledde även valvakan för P3 nyheter, och efter kort kontakt med svt erbjöds Alex en plats där.

– Med facit i hand var det kanske fel år att lämna nyheterna och gå till kultur och nöje (skrattar). Det var ju ett enormt tryck på nyheterna i våras och nästan stendött inom kultur och nöje…

Från radio till tv, blir man fåfäng då?
– Det korta svaret är ja, det blir man.

Känner folk igen dig på stan?
– Eh…alltså, jag känner mig som en diva när jag ens pratar om det på det sättet. Jag vill inte att folk går runt och tror att jag går runt och tror att folk känner igen mig (skrattar). Jag vet, det är sååå jante att tänka så, men visst, det är klart att jag märker att folk känner igen mig mer och mer.

Förutom jobbet på SVT är Alex programledare för podden ”Sekter”.

– I den intervjuar jag avhoppare från sekter som exempelvis Jehovas vittnen. Det är en spotifyproduktion, förlagan är amerikansk och heter ”Cults”, och när de skulle göra en svensk version hörde de av sig till mig eftersom jag själv har en sån bakgrund.

Berätta.
– Jag är hälften brasiliansk och hälften bosnienserb och uppväxt i en väldigt religiös familj i Uppsala. Uppväxten bestod av en del pingst, lite vanliga frikyrkor och så lite Livets ord. Jag gick till exempel i Livets ords ungdomsgrupp i några år och min styvpappa kände Ulf Ekman. Min mormor, som jag bodde mycket hos, tog med mig till Pingstkyrkan, till bönemöten på Hönö och till Kristna veckan på Öland.

– Det var en intressant uppväxt, och idag har jag ett väldigt stort intresse och fascination för slutna religiösa totalitära rörelser. Jag tycker det är spännande att se vilka mekanismer som får folk att dras in i det här och hur en kyrka kan börja som en vanlig kyrka och sedan sluta i sektersim.

Jag gissar att det inte var Happy Pride att växa upp i en sån miljö?
– Nej det var verkligen inte Happy Pride, och inte Heja Jonas och Mark heller, det var svårt. Men jag kom ändå ut när jag var 12 år.

Vem kom du ut för då?
– Jag hade kompisar utanför kyrkan som jag berättade för – och det gick bra. De var coola med det. Sen väntade jag tills jag var 14 innan jag sms:ade till min pappa och skrev att jag var… bisexuell.

Så du kom ut som bi?
– Ja (skrattar) Men jag var inte det minsta bi! Jag stod bokstavligt talat i magtröja med tennisbollar som bröst, choker halsband, low cut jeans och mimade till Britney Spears I’m a slave for you… det fanns inget bisexuellt i mig alls (skrattar).

– Pappa är en gammal militärofficer från Bosnien, en sån där macho-macho-man, men han var lugn med det, han är inte religiös alls.

– Mamma, som tillhör kyrkan, väntade jag med till sist. Jag tog det face to face med henne när jag var 15. Hon har ju vetat om det sen jag var typ tre år gammal. Men hon blev ändå lite ledsen.

Har du syskon?
– Ja, jag har väldigt många syskon, vi var sex bröder som bodde under ett och samma tak när jag var liten. Sen har jag en halvsyster från Bosnien. Det var en Modern family-uppväxt fast i väldigt religiös tappning.

Har ni bra kontakt idag?
– Nej, det skulle jag inte säga. Jag har ingen nära relation med min familj, förutom med mamma och pappa. Mamma och jag hörs nästan varje dag men vi ses väldigt sällan.

Firar ni jul ihop?
– Nej, jag firar inte jul, det är för starkt förknippat med religion. Jag aktar mig för alla religiösa högtider. Jag har inte firat med min familj sen jag var 12 år. En av mina bästa jular var när jag satt i ett studentrum i Uppsala och åt pizza och kollade på Modern Family på julafton, det var grymt skönt. Numera är jag med min sambo på julen.

Ok, till sist Alex, berätta om alla tatueringar du har?
– De har kommit till under årens gång. Det är en kombination av att jag tycker att tatueringar är kul och att jag inte har så stor respekt för min kropp (skrattar). Men jag hade kanske inte tatuerat en Nike-sko på armen idag som jag gjorde när jag var 19 år. Sen har jag en stor fjäril mitt på bröstet, ett pridetecken här på armen, en grammofon och jo, här på axeln har jag ett porträtt av Bianca del Rio, en dragqueen som vann sjätte säsongen av RuPauls Dragace. Jag tycker hon är väldigt rolig. Hon tilltalade mig på samma sätt som Joan Rivers gjorde. Du vet, all humor ska vara tillåten, det finns inga gränser, man måste kunna ta saker med humor. Jag gillar den inställningen och det är ju även så jag tänker när jag jobbar med Kulturnyheterna – allt behöver inte vara så allvarligt hela tiden.