Som en del i vårt 25-årsjubileum plockar vi fram höjdpunkter från vårt rika arkiv. Denna intervju med Victoria Svensson var ett viktigt steg framåt för HBTQ-personer inom idrotten, och främst för alla fotbollsflator.

Hur kommer det sig att det pratas så mycket om alla fotbollsflator trots att ingen fotbollstjej kommer ut?
– Det är nog en myt att flator skulle vara överrepresenterade inom fotbollen, det finns säkert lika många inom andra idrotter. Jag vet ju hur det är i fotbollslandslaget och jag kan säga att det inte alls finns massa flator. Den enda jag kan tala för är mig själv, och det här var ett bra tillfälle för mig att komma ut.

Tillfället som Vickan syftar på är att hon har gift sig och skaffat barn med sin flickvän, som hon har varit ihop med i tio år.
– Tidigare har jag velat vara känd som fotbollsspelaren Vickan, inte Vickan som är ihop med en
tjej. Men nu när vi har gift oss och fått Moa har det kommit många frågor, och eftersom jag är otroligt stolt över min familj vill jag givetvis vara öppen och berätta om dem.

Men det har inte stått något direkt om din läggning i de intervjuer som har gjorts. Det har bara stått att du och din sambo har fått barn, men inget om att din sambo är kvinna och att ni är gifta?
– Många trodde nog att det skulle bli en större grej av detta, men jag är nöjd med det som har stått. Det handlar ändå om mitt privatliv, och heterosar pratar inte mer om sitt familjeliv än vad jag har gjort.

Har du varit öppen med laget och med er tränare?
– Ja ja herregud, under alla tio år som jag har levt med min fru! Det har även funnits journalister som har vetat om det, utan att skriva om det, och jag tycker om dem för att de har visat den respek- ten.

Tror du att folk i allmänhet har förstått sen tidigare att du är flata?
– Oj, jag kallar mig aldrig flata, men jag tror att många har vetat om det, ja.

Vilket ord använder du istället för flata?
– Jag använder inget ord alls, varken flata eller lesbisk. Jag har inte haft det behovet, för mig har det bara varit naturligt att vara tillsammans med den kvinna jag älskar. För mig handlar det om personen, jag tänker inte att jag blir kär i ett kön. Tidigare har jag bara varit ihop med killar, det här är min första tjej.

Wow, hur träffades ni?
– Genom en kompis.

Har du gått på Pride?
– Nej, jag har bara varit utanför parken en gång, då vi stod och lyssnade på Ceasars Palace. Sedan brukar vi kolla på paraden. Jag har aldrig känt att jag har behövt demonstrera min läggning, jag har bara levt mitt liv och varit med den jag älskar.

Ska du gå på Europride?
– Nej, jag är iväg på OS då.

Läser du QX?
– Jag har bläddrat i den någon gång.

Visar du och din fru er kärlek öppet?
– Jag har aldrig varit en sån som går hand i hand eller som pussas på stan, men jag tror att det syns på oss ändå. Våra vänner säger att det finns en stark kemi mellan oss. Sedan så är jag ju en offentlig person, men jag tror inte att det hade varit annorlunda även om jag inte varit det.

Vem friade, du eller din fru?
– Oj, båda tror jag! Vi förlovade oss på min 30- årsdag förra året och gifte oss nu när Moa skulle komma. Vi tänkte att nu när vi har varit ihop i tio år så är det nog tänkt att det ska vara vi, och då kändes det helt rätt att gifta sig.

Hur var ert bröllop?
– Vi gifte oss på en gård i Bredäng. Mona Sahlin vigde oss. Jag lärde känna henne under VM 2003, och när vi bestämde att vi skulle gifta oss slängde jag iväg en förfrågan till henne via mail. Hon blev jättestolt, och vi blev jätteglada! På bröllopsdagen kom värsta störtskuren, så vi fick vara inne trots att vi hade tänkt vara ute. Men det blev jättebra, jag har många otroligt fina minnen. Min äldsta syster sjöng och en kille från förbundet spelade gitarr. Våra familjer och vänner var med under vigseln, men på festen var det bara släkten. Vi var drygt 20 personer som käkade en buffé och sedan hade vi en släktfejd som min släkt vann. (skrattar)

Hur går det att kombinera elitidrottslivet med familjelivet nu när ni fått barn?
– Nu vill jag såklart vara hemma med familjen, samtidigt vill jag vara med och spela matcherna. Jag har spelat sedan 1996 och gjort mycket jag är stolt över, men nu har jag gått ut i många intervjuer och sagt att det här får bli sista året med landslaget. Vi har OS framför oss och avslutning- en på Allsvenskan, sedan är det alltså tänkt att jag slutar, men inget är hugget i sten. Jag brinner otroligt mycket för fotbollen!

Hur tycker du att det har varit att leva på sin idrott?
– Det har varit bra. Jag har ju inte bara spelat, jag har även suttit på kansliet och jobbat på marknadssidan. Nu jobbar jag extra som fotbollsinstruktör för tjejer i klass 4-5 på Engelbrektsskolan. Jag skulle kunna leva enbart på att spela, men jag är för att jobba vid sidan av.

Vad hade du gjort om du inte blivit fotbollsspelare?
– Jag hade hållit på med någon annan idrott! Vilken vet jag inte. Som liten tränade jag även tennis, längdskidor, handboll, judo… men fotbollen kom tidigt. I klubbverksamhet med killarna från sex år, sedan dubbelspelade jag med killar och tjejer upp till 14 års ålder.

Hur är det att ständigt behöva träna?
– Jag älskar ju att träna! (skrattar) Ibland längtar jag såklart efter att ligga i tv-soffan med familjen, men det är nästan alltid skönt att träna. Även när det regnar, som idag.

Hur känns det inför OS? Ni kommer vara borta rätt länge?
– Ja, det blir lite mer än en månad. När jag åker kommer Moa vara två månader, när jag kommer hem är hon tre… Det är klart det blir tufft, vi får skicka många mms och prata på Skype. Jag har varit borta två gånger sedan hon föddes, först på Irland och sedan i Skellefteå. Innan det tänkte jag att jag inte skulle klara av det, men nu när resorna är gjorda vet jag att jag gör det, även om jag kommer sakna dem oerhört.

Hur ser ditt liv ut om 10 år?
– Då är jag 41. Kanske har jag själv varit gravid och fått ett barn, det skulle jag gärna vilja om ett par år. Jag lever lyckligt med hela familjen, jobbar med fotbollen, kanske är tränare och håller föreläsningar.
– Men Kicki Bengtsson (gammal landslagskamrat, reds. anm.) och jag har alltid pratat om att öppna ett fik, det är en av mi- na högsta drömmar och det är något som jag tror att vi delar. Så vem vet?