Nu är det äntligen dags för den sista gruppspelsomgången för OS-fotbollen! Och vilken lättnad att vara supporter till det riktiga landslaget. Där Lina Hurtig, Sofia Jakobsson, Stina Blackstenius lyser upp stjärnhimlen åt oss. Vi kan chilla inför sista gruppsspelsmatchen, Sverige är redan vidare efter en vinst över Australien.

Filippa Angeldahl sover på snabbtåget, Hedvig Lindahl har bevisat att hon är en av världens bästa målvakter och nästa motståndare är Nya Zeeland, som redan fått stryk av de andra länderna i gruppen. Allt med riktiga landslaget för Sverige i fotboll verkar riktigt lugnt nu. För de knorrande USA så fick de sin efterlängtade vinst mot Nya Zeeland och kan återigen köra med sin kaxiga stil. Australiens Sam Kerr som kallar sig själv för ”fck boi” på sin instagram är givetvis en av mina favoriter, men hennes klubbkamrat Magdalena Eriksson, som även hon lirar för Chelsea FC, förtjänade att vinna tycker jag.

Sverige vann mot Australien och då kan man ju slippa den där bitterheten. Vinner man blir man generös, åtminstone känner jag så. Kerr kan gott få in några mål mot USA tycker jag! Vi kan också sluta bita oss nervösa över Sverige en smula och se lite vad som händer runt oss, även om det givetvis är de blågula (blågröna?) som ska va i centrum nu. För Kanada och Japan, är det inte avgjort än vem som tar sig vidare i gruppen, och nu möts de i sista gruppspelsmatchen. Vanligtvis är det Kanadas Sinclair som snor åt sig all uppmärksamhet, men inför OS är det faktiskt en annan kanadensisk spelare som fått välförtjänt tid i rampljuset. För att förstå varför, för vi gå tillbaka lite, till hösten förra året. Det viktiga hände, inte på fotbollsplanen denna gång, utan på sociala medier. 

Kanadas Quinn kom ut som trans inför OS
Den 8e september 2020 skriver OL Reign-spelaren Quinn på sitt instagram-konto den 8e september att ”då jag levt som en öppen transperson med de människor jag älskar som mest i många år, så har jag alltid undrat när jag skulle komma ut offentligt”. Quinn är inte ensam om att komma ut som trans och tävla inom idrott på hög nivå, men detta OS gav faktiskt Quinn möjligheten att titulera sig som ”first openly trans olympian to compete”. Möjligen en titel som förpliktigar, Quinn har liksom lagkamraten Megan Rapinoe tagit ställning i politiska frågor, men också hunnit med att visa upp sig i en vältränad bar överkropp liggandes lite casual på en picknick-filt. Kan tänka mig att många följare önskat att de va de som fått ta den bilden.

Åter till OS! Vi är glada för Quinns framgångar, och hoppas också att det får bli mer av den varan även på plan! Kanada har vunnit en av sina matcher, mot Chile, och spelat en oavgjord mot Japan. Nu är det dags för att möta grupp-ledaren Great Britain, som ju är en svår motståndare. En förhoppning är ju att det både går bra för Kanada, OCH att Quinn lyfts upp till en startelva. Som det ser ut efter gruppspelens två första matcher, har det mest varit inhopp för Quinns del. Efter öppningsmatchen mot Japan skrev Quinn: ”jag känner mig optimistisk inför förändring. Förändring inom lagstiftning. Förändring av regler, strukturer och attityder.

Mera Quinn…
Det kan ju vara värt att nämna att Quinn varit offentligt en del av queer-världen ett bra tag, även om det är nu som det blivit mer tydligt med hur Quinn ser på sin könsidentitet. Delaktig i Pride, och benämnt sig själv som ”boi” eller ”queer”. Den 12 oktober 2018 skrev Quinn, ”att komma ut är inte möjligt för alla så shout out till alla som inte är ”ute” men överlever varje dag. Jag hoppas att det kommer en dag där det inte finns hetero/cis normativa förväntningar och komma ut inte är en grej – men fram till dess, we´re here, we´re queer, and we´re supporting you!”.

Sommaren samma år var Quinn också en del av New York Pride tillsammans med organisationen Athlete Ally. Det här är ju det vi kan se utifrån, men kan givetvis påminna sig själv om att det är bara Quinn själv som vet exakt vad det betyder att delta i OS och vara Quinn. Man får ändå vara glad att Quinn som offentlig person väljer att dela med sig av det som ändå känns okej att dela. En som blivit påverkad är den japanska fotbollsspelaren Kumi Yokoyama som pratat med sin lagkamrat, Yuki Nagasato, på youtube-, och tagit upp hur Quinn påverkat beslutet att komma ut. Delar av intervjun är översatt och publicerad av sportsajten ESPN. Nyheten att Kumo kom ut som trans nådde även USA:s president Joe Biden som gratulerade Yoko via sitt twitter-konto.

Varför är det då viktigt att uppmärksamma sociala frågor om identitet och sexualitet, när det kommer till idrottare? Borde inte OS handla om sport? Jo. Men det här är också sporten. Att kunna ha ett liv och idrotta samtidigt. I USA där Quinn spelar, men även Megan Rapinoe, finns det flera klubblag som på ett väldigt aktivt sätt deltar i politiska frågor. Washington Spirit, där svenska Julia Roddar spelar, har en progressive flag-emblem på sin logga. De postar sin supportergrupps medverkan på matcherna där de står och viftar med både regnbågsflaggor och transflaggor. En helt annan attityd än vissa andra klubblag här i världen. Ingen nämnd ingen glömd.

Och så några ord om…

Sociala mediers roll för fotbollen

Om det tidigare varit förbud för spelare att kolla media eller sociala medier, är det nu tvärtom, deras främsta verktyg för att själva kommunicera under mästerskapen. Här har ju Quinn varit en som verkligen förvaltat den möjligheten att uttrycka något mer än det vanliga. Svenska spelares konton verkar, rent ovetenskapligt, ha 10 procent gruppbilder från OS-byn med munskydd och neongröna/neongula (vi är alla inte överens om färgen) tröjor, 50 procent höghastighetståg och typ 20 procent på reposting av deras vänner och familj som sitter hemma och ser på match på tv. Här tycker jag så klart att Lina Hurtigs fru och deras nyfödda bebis vinner alla gullighetstävlingar. Men man förstår ju att de svenska spelarna saknar sin hängivna publik av familj och vänner som normalt sett reser med och stöttar sina spelare

Detta om att hylla sina manliga ledare…

Lite LOL ändå på de lagen som hyllar sina manliga ledare inom damfotbollen. Här får man ändå räkna Kanada som lägger ut en bild på sin förbundskapten med caption: ”Our country. Our team. Our leader.” Tur för dem att de inte pratar tyska, då hade det låtit rätt så ofräscht… Dessutom trodde jag att det var Christine Sinclair, deras lagkapten som var deras führer, eller ledare då, om man får använda lite mer managementspråk – och det får vi ju.

Jag vet att vissa av oss gillar skäggiga karlar, absolut, dit hör inte jag. Så jag blir lite matt varje gång man får se bild på Gerhardsson. Move over! Fler bilder på Lina Hurtig tack! Så känner jag.

Här är ju kanske en orsak till att man diggar Australien, och USA. det är spelarna som är hjältarna. Typiskt Sverige att lyfta fram ”mannen bakom”. När Gerhardsson tog över efter Sundhage tog han med sig ett gäng grabbar att leda, är det något som märks på sociala medier möjligen?

Moa Svan

Författare till bland annat boken Det riktiga landslaget (2015), dessutom komiker och stand up.