I augusti 2013 satt Ats och hans pojkvän Franklin hemma i lägenheten i Stockholm och plötsligt sade Franklin: ”Nu gör vi det! Nu skapar vi en Facebook-grupp som ska heta Stockholm Frontrunners. Funkar det i USA så funkar det säkert också i Sverige.”

Ats: Innan vi flyttade till Stockholm bodde vi i USA och hade varit medlemmar i Frontrunners-klubbar i Seattle och Washington DC.

På Facebook skrev de: ”Gay och bor i Stockholm? Kom och spring med oss!”

Ats: De första veckorna kom det ingen. Men sedan började folk hitta till oss och förra året slutade vi med 155 betalande medlemmar. I år vill vi bli ännu större.

Hur många brukar ni vara på passen?

Kevin McCloy: Vi hade börjat närma oss 50 personer på varje pass innan coronaviruset slog till. De flesta hängde med på lördagar eftersom vi fikar efteråt. I nuläget är vi ca 30 personer som dyker upp på lördagar.

Frontrunners kör olika sorters pass och distanser. På tisdagar brukar det vara intervallträning, det är lite kortare sträckor men mer intensiva. På lördagar kan det bli allt från 5 km till 15 km. De försöker dela upp gruppen och anpassa den efter erfarenhet. Men det finns inget krav på hur snabbt man behöver kunna springa.

Kevin: Vi har medlemmar som hade aldrig sprungit tidigare och medlemmar som har bokat av flera maraton, samt allt däremellan och från 20 till 80 år. Vi har även en promenadgrupp.

Har ni några ändrade regler efter corona?

Claes Nyström: Ja, vi följer myndigheters och Riksidrottsförbundets råd och ser till att vi håller fysiskt avstånd och inte skapar några risker. Som en följd av corona har vi stängt av vårt omklädningsrum och bastu tills vidare. Vädret börjar nu bli lite varmare så det är på så sätt möjligt för många att ändå komma till träning omklädda och vänta med duschen tills vi kommer hem. Vi håller ändå igång våra träningstillfällen varje vecka, rent allmänt uppmuntras vi ju trots allt i samhället att stärka vår hälsa och allmänna motståndskraft.

När i maj kommer ni springa?

Conny Öhman: Varje tisdag kl. 19.00 och varje lördag kl. 10.30 med samling utanför Zinkensdamms idrottsplats på Söder (den entré som är närmast tunnelbanan). Det gäller under förutsättning att situationen med covid-19 inte försämras, t.ex. att Folkhälsomyndigheten eller Riksidrottsförbundet ändrar sina rekommendationer.

Vad gör ni efter att ni sprungit?

Nick Haunton: På lördagar är det fika och brunch på Hotell Zinkensdamm. Det är alltid väldigt trevligt att umgås socialt efter träningen, det är här föreningens gemenskap byggs och frodas. På tisdagar under sommaren blir det oftast ”after run” ute på terrassen. En välförtjänad belöning efter intervallerna.

På sommaren händer det också att gruppen tar ett avsvalkande dopp vid strand i Tantolunden. De har även tillgång till ett omklädningsrum med tillhörande bastu. Att basta är väldigt uppskattad bland medlemmarna, inte minst under vintermånaderna. Men tyvärr är alltdå omklädningsrummet stängt för tillfället på grund av covid-19.

Sen har jag hört att ni reser ihop till olika löpartävlingar?

Nick Haunton: Ja, det stämmer bra. Vi brukar lyfta fram två lopp utomlands per år, ett på våren och ett på hösten. I Sverige är Göteborgsvarvet ett återkommande lopp på tävlingskalendern. Det kan också handla om europeiska storstäder som München, Rom, Barcelona, och till och med Reykjavik på Island. Bland de mest exotiska kan nämnas Svalbard i fjol, en upplevelse utöver det vanliga i skinande sol och hårda vindar! Dessutom tillhör vi en större international Frontrunners-familj som har verksamhet världen över. Det innebär att man är välkommen att springa med andra Frontrunners-klubbar i andra länder. Några av våra medlemmar har sprungit med Frontrunners-gruppar i Sydney och San Francisco.

Har några deltagare träffats på träningen och sen blivit ett par?

Ats: Ja, det har hänt. Flera har hittat kärleken inom gruppen.

Vad har varit höjdpunkten sen Frontrunners började och vad ser ni mest fram emot nu?

Ats: Jag tror jag talar för oss alla när jag säger att höjdpunkten är att gå i paraden under Stockholm Pride med hela föreningen. I fjol hade vi ett eget ekipage på 65 medlemmar och vänner. Men nu ser vi mest fram emot ett slut på den här krisen, när vi kan springa, promenera, umgås, resa och tävla tillsammans igen, då kommer det att kännas som en fest!