Mr Gay Europe är inte en skönhetstävling, utan kräver så mycket mer än ett utseende av deltagarna. Innan finalen den 1 augusti i Amsterdam blir det ett skriftligt prov om HBTQIA+-kunskap, en personlig presentation där killarna beskriver hur de planerar att använda plattformen, intervjuer med juryn, frågestund på scenen och en sportutmaning på Olympiastadion i Amsterdam. Och Haris Eloy ser stora möjligheter med att delta. 
– När jag lämnade hemmet i Nordmakedonien i mars 2014 ville jag hitta en plats där jag inte behövde ljuga om vem jag var, där jag kunde vara trygg och överleva. Jag flydde från skam, från tystnad, från våld som hade följt mig så länge jag kan minnas. Det tog år att tro att jag fick ta plats, att min berättelse betydde något. Och att vara queer är något man ska bära med stolthet. Så jag är skyldig den pojken jag en gång var det. Jag vill hedra den resan och visa att någon som var tvungen att kämpa bara för att existera nu kan ta plats, representera, känna stolthet och kärlek, öppet, fullt ut och utan rädsla.

De senaste nio åren har Haris Eloy arbetat med RFSL Ungdom och lett projekt som stödjer HBTQI+ungdomar, från Newcomers Youth och Not Alone in Europe, till Attention Detention och Trygga rum. Han möter de unga som navigerar i asylprocessen eller bygger upp sina liv i ett nytt land.
– Jag kom hit som queer flykting, det har format hur jag ser på världen och hur jag väljer att ställa upp för andra. Jag bryr mig om vad som händer med människor när världen slutar lyssna och vad som krävs för att hjälpa dem att bli hörda igen, berättar Haris för QX.

Hur är det att vara HBTQ+ i Nordmakedonien?
– Både svårt och farligt. När jag växte upp var queerness något man var tvungen att dölja till varje pris. Även idag inträffar hatbrott och att komma ut kan innebära att man förlorar sin familj, sitt jobb, till och med sin säkerhet. Saker förändras långsamt, tack vare modiga aktivisters arbete på plats. Jag följer noga vad som händer där och håller kontakten med aktivister på plats, stöttar när jag kan. Min enda riktiga personliga koppling nu är min familj och jag har en bra relation med min mamma, och det bandet betyder mycket.

Hur är situationen för HBTQ+-flyktingar i Sverige?
– På pappret ses Sverige som ett progressivt land och på många sätt är det så. Men det översätts inte alltid till verkligheten för de som navigerar i asylsystemet. Alltför ofta blir HBTQ+-flyktingar inte trodda. Vi tvingas ”bevisa” våra identiteter för handläggare som saknar kulturell förståelse, utbildning eller ens grundläggande känslighet för att hantera våra ärenden ordentligt. Människor ställs till påträngande frågor, nekas tillgång till HBTQI-kompetenta advokater och bedöms utifrån västerländska stereotyper om hur queerness ska se ut. Systemet är inte bara bristfälligt, det är också skadligt. Jag har sett människor bli retraumatiserade av just den process som ska skydda dem. Jag har arbetat med individer som placerats i osäkra bostäder, isolerats i avlägsna områden eller deporterats till länder där det att vara queer eller trans innebär fängelse eller död. Jag hörde aldrig av några av dem igen. Och jag måste leva med det att inte veta vad som hände, och att veta att vi, som samhälle, misslyckades med att skydda dem.

Du kallar dig aktivist, på vilket sätt är du aktivist?
– Jag växte inte upp med tanken att jag skulle bli en. Men när systemet sviker dig förblir du tyst eller så talar du ut. Alla som känner till queerhistoria vet hur mycket våra äldre fick kämpa för de rättigheter vi har idag. Den kampen är inte över. Vi ser den utvecklas i realtid, över hela Europa och bortom. Och de av oss som har hittat någon nivå av trygghet eller synlighet bär ett ansvar att höja våra röster och kämpa för dem som inte kan det än. Min aktivism är rotad i att ställa upp för mina samhällen, för mitt folk. Ibland innebär det att stå längst fram vid en protest.
Sverige gav mig utrymmet att börja om. Att hitta frid. Så när jag kliver upp på den scenen kommer jag inte bara att representera ett land, jag kommer att hedra en resa. En som så många andra fortfarande är på.

Vad skulle kunna få dig att vinna titeln?
– Tävlingen handlar om att hitta Europas nästa HBTQIA+-ambassadör min styrka kommer från att ha överlevt det som många bara läser om, som lärde mig motståndskraft, hur man förvandlar personlig kamp till kollektivt stöd. Jag vill vara den typ av röst jag behövde när jag var yngre.

Du kan rösta på Haris, och det gör du här.