Hur kom det sig att ni satte in annons i QX premiärnummer?
Annicka: Jag jobbade på Hus1 på Sveavägen med att iordningställa RFSL:s dåvarande bibliotek med saker som legat sedan mitten av 1900-talet, så jag kände till QX och föregångaren Reporter. Vi ingick partnerskap efter ett halvår, det var ju helt nytt och vi ville berätta att vi gjort det så att fler kunde göra det.
Pia: Ja, vi ville tala om det för världen. Det var inte så många som tagit chansen när vi gjorde det, det var först ett par år senare som det lossnade ordentligt.
Berätta om den stora dagen!
Pia: Det var mer högtidligt i Stadshuset än jag förväntat mig, och jag minns att jag nästan höll andan under ceremonin.
Annicka: Efter Stadshuset hade vi bjudit hem vänner och släkt för en riktig brakfest. En släkting hade åkt ner från Norrland i buss och berättat för alla att hon skulle ner till Stockholm för ”något väldigt nytt och spännande”.
Pia: Jag hade gjort en potatissallad som jag ställt ut på balkongen över natten. På morgonen vaknade jag lycklig och såg massa fåglar cirkla utanför, ”vilken fantastisk dag, till och med fåglarna är glada!” hann jag tänka innan jag insåg att all mat var borta (skrattar). Jag hade också köpt en rutig klänning och gjort ett band till vår hund av samma tyg, varpå vårt vittne Tom sa ”Vad har ni satt för fult på hunden?” när han kom (skrattar).
Förändrade partnerskapet något för er?
Annicka: Det förändrade lite på min arbetsplats, folk visste nu att jag hade en fru. Så på det sättet var det positivt.
Pia: Jag minns debatterna i Riksdagen inför beslutet och det var inte kul att se hur KD och Ny Demokrati, som var emot partnerskapslagen, var så oförskämda. När beslutet gick igenom applåderades det ändå och talmannen Birgitta Dahl fick lugna folk.
Annicka: Efter att det gått igenom serverade jag och vår vän Tom, vårt vittne, champagne på Hus1 där jag jobbade. Det var en viktig dag.
Gifte ni er sedan också?
Annicka: Ja. Jag jobbade på Stockholms sjukhem ett tag och när äktenskapslagen gick igenom frågade jag vår präst om hon ville viga oss, och hon sa ja. Vi gifte oss ganska snart efter beslutet, men inte i kyrkan utan hemma hos oss. Och det var ungefär samma gäng som kom på den festen som 15 år tidigare.
Hur träffades ni?
Annicka: Vi lärde känna varandra redan 1978, men var sedan åtskilda i tolv år. Pia bodde i Stockholm och jag i Umeå och Lycksele, och vi levde i andra relationer innan vi träffades igen 1990. Sedan dess har det varit vi.
Vad är hemligheten bakom er relation?
Pia: Humor! Vi skrattar väldigt mycket och har kul ihop. Vi delar också intressen, som fritidshuset och husbilen. Vi kompletterar varandra bra och skiljs aldrig osams, det är Annicka jättebra att påminna om.
Annicka: Vi är så tacksamma över att vi inte har några större krämpor och över att huvudet fortfarande hänger med nu när vi närmar oss 70. Vi lever ett bra liv och unnar oss god mat och vin när vi kan.
Hur ser livet ut för er idag?
Pia: Vi är båda pensionärer och under pandemin flyttade vi från lägenheten på Kungsholmen till ett ”+65-boende”. Där trodde flera först att vi var systrar, men vi har emottagits bra och de andra har varit nyfikna på oss. Där bor alltifrån 100-åriga Ulla som älskar whiskey till andra par, och det är en fin sammanhållning med pubaftnar, filmvisningar och annat.
Och slutligen, läser ni QX?
Annicka: Jodå, vi prenumererar nu, så ni har följt med oss i perioder genom livet.