Fride Moksnes ”Jag var rädd för att förlora dem eller att de skulle skämmas över mig”
När kom du ut för dina föräldrar?
– Tror det var 1998 eller 1999.
Hur gjorde du?
– Jag sa det till mamma när vi stod i köket och jag grät. Hon tog det ganska bra, kanske lite dramatisk men bra. Hon sa att hon behövde tid och så vidare. Senare fick jag veta att hon hade ”misstänkt det” sedan jag var liten. Jag bara: ”WHAT??” Mamma fick sen säga det till pappa och han har aldrig sagt något negativt om det.
Hade du funderat mycket innan på hur du skulle göra?
– Ja, väldigt länge. Jag hade liksom panik. Jag var rädd för att förlora dem eller att de skulle skämmas över mig. Men det visade sig att det var jag som bar den skammen.
Hur gick det sen?
– Jag lät dem träffa med min flickvän som de älskade och som de hade kontakt med även efter det tog slut.
Hur är er relation idag?
– Jag förlorade dom lite för tidligt tyvärr, inom loppet av ett år, men vår relation var jättebra. När jag hade bonusbarn behandlades dom som en del av familjen och dörren har alltid stått öppen för mig, min partner och mina vänner. Jag är så glad och tacksam för det.
Har du något tips till någon som funderar på att komma ut?
– Vi har kommit så mycket längre i dag. Vi synas i alla sammanhang nu. Men döm inte dina föräldrar för tidigt bara. Dom älskar dig och önskar bara det bästa för dig. Men om det känns svårt att berätta kan man ta med en kompis som stöd. Det kommer gå bra. Annars finns vi här, ditt community!
Magnus Norgren ”Hon har skämts så många år för sin reaktion och bett om ursäkt för den otroligt många gånger”
När kom du ut för dina föräldrar?
– Jag kom ut för mina föräldrar när jag var 24 år och hade varit med på min allra första Pride parad år 2000. Jag hade inte tänkt att komma ut utan tänkte att jag skulle leva mitt liv lite off the grid i Stockholm eftersom min brorsa några år tidigare gett mig rådet att inte berätta för våra föräldrar om min läggning.
Hur gjorde du?
– Jag dök upp hemma i Matfors oanmäld och tänkte jag skulle berätta på fredag kväll så vi kunde prata om det under helgen…det gjorde jag inte. Vi tog istället en lång promenad i Matfors på lördagen där jag räknade lyktstolpar och tänkte att vid nästa stolpe då säger jag det bara. Det blev en låååång promenad men utanför posten i Matfors kläckte jag bara ut det med orden att det fanns en anledning till att jag var hemma och det är för att jag vill berätta att jag är bög. Min pappa sa spontant ”ja jo det har vi förstått och det är ju vad det är” medans mamma utbrast ” fy fan vad värdelöst” och sen gick hon till närmsta skyltfönster och tvångstittade på det som visades där.
Oj, vad hände sen?
– Jag frågade såklart varför det var värdelöst och svaret var att hon inte skulle kunna visa sig på byn nu, hon skulle inte kunna gå till affären eftersom alla känner alla i Matfors och hon skulle absolut behöva sluta sitt jobb. Det blev tyst efter det och vi gick hem och fikade som man gör när nåt måste sopas under mattan… Det var först 3 år senare när jag träffade min första kille som råkade vara en känd radiopratare och mina föräldrar var trogna lyssnare till programmet som vi började prata om det. Det var många frågor och många vinkvällar där vi pratade.
– Och mamma berättade att hon absolut inte hade någon aning om min läggning och hon har skämts så många år för sin reaktion och bett om ursäkt för den otroligt många gånger.
Hade du funderat mycket innan på hur du skulle göra?
– Jag hade inte funderat på att göra det och OM jag skulle göra det så skulle det inte bli någon stor grej eftersom jag tänkte att de fattat det.
Hur är er relation idag?
– Idag har jag en fantastisk relation där det absolut inte är något som skaver, vi kan i princip prata om allt. Och de har varit med på Pride några gånger och sprungit bakom QX flaket. Dom är verkligen mina största supporters och det är jag otroligt tacksam för.
Har du något tips till någon som funderar på att komma ut?
– Mitt råd till andra som inte kommit ut, ha tålamod med era föräldrars reaktion. I mitt fall behövde de ene egen komma ut process, de behövde smälta den information som kom till dem som var helt ny. Har du möjlighet be dem läsa på lite, kanske tipsa om poddar eller böcker som kan underlätta för dem att förstå. Känns det läskigt så kan en kompis kanske vara med eller ett syskon eller en annan vuxen som redan vet som kan stötta. Det viktigaste är att du gör det som känns rätt för dig och att du kan vara sann mot dig själv i den du är.
Camilo Ge Bresky ”Du vet att vi älskar dig precis som du är”
När kom du ut för dina föräldrar?
– Jag tror jag var 12 eller 13 år när jag kom ut första gången. Det var väldigt odramatiskt och även om jag var lite nervös innan så kände jag att det var nödvändigt för min egen skull. Jag ville inte ljuga och låtsas mer. Sedan dröjde det nog till jag var 16 eller 17 år innan jag kom ut för mina föräldrar.
Hur gjorde du?
– Jag skrev ett arbete om hbtq-personer och använde mig själv som exempel. Sedan skickade jag arbetet till mina föräldrar som båda är journalister för deras professionella åsikt om texten.
Hade du funderat mycket innan på hur du skulle göra?
– Jag hade nog funderat en del på om jag skulle göra det eller inte men det kändes ändå rätt att få dela det med dom.
Hur gick det, hur reagerade de?
– Det gick väldigt bra. Jag minns att dom svarade något i stil med: Fin och intressant text. Vad det gäller innehåller så har vi nog misstänkt det länge och du vet att vi älskar dig precis som du är.
Hur är er relation idag?
– Jag har alltid känt mina föräldrars stöd oavsett om det har gällt att komma ut, karriärval eller något annat. Visst har vi haft våra duster genom tiderna men jag har nog alltid vetat att dom är mina största supportrar. Vår relation är väldigt fin idag och ju äldre jag blir desto närmre varandra kommer vi.
Har du något tips till någon som funderar på att komma ut?
– Mitt råd till någon som funderar på att komma ut är nog att göra det. Att vara ärlig mot sig själv är enligt mig något av det viktigaste man kan vara och i dom perioder eller situationer som jag inte varit det, har jag alltid mått som sämst. Mitt liv hade inte gått att leva ifall jag inte kommit ut.
Jylice Sjölander Kargadouris ”Jag smsade henne och skrev bara – ‘jag gillar tjejer’”
När kom du ut för dina föräldrar?
– Det var egentligen bara min mamma som jag kom ut för, och det är väl tio år sedan nu.
Hur gjorde du?
– Det är ingen lång historia. Jag smsade henne och sa att jag hade någonting jag ville berätta. Och sen skrev jag det bara – ”jag gillar tjejer”. Jag har alltid varit, och är, ganska rak och tydlig i min kommunikation, så här var det inget undantag direkt (skrattar).
Hade du funderat mycket innan på hur du skulle göra?
– Ja, det hade jag. Jag vred och vände på det där under en lång tid. Jag överanalyserade nog varje tänkbar version, typ som att det skulle vara som en scen i en film. Men livet är sällan så regisserat.
Det slutade som sagt med att jag bara skrev ett sms. Tre ord. Kort, rakt, ärligt. Och det kändes mer som mig än allt jag hade planerat.
Hur gick det, hur reagerade de?
– ”Berätta något som jag inte redan vet”, var svaret jag fick av min mamma. Fåordigt, odramatiskt, och något som fick mig att andas ut.
Hur är er relation idag?
– Det här var ingenting som förändrade något, varken mellan mig och henne, eller med övriga andra i min familj.
Har du något tips till någon som funderar på att komma ut?
– Det finns ingen manual för hur man kommer ut – jag vet att vi är många som har letat. Och det finns verkligen inget rätt eller fel sätt att göra det på. För vissa är det ett stort samtal, för andra sker det i små steg under lång tid. Och ja, det kan bli stelt. Det kan bli tyst. Men det kan också bli vackert. För varje gång du står upp för dig själv så visar du någon annan att det går. Och det är stort. Kom ihåg att det inte är du som behöver be om förståelse – det är världen som behöver komma ikapp. Och det gör den, sakta men säkert.
Uppdaterad 2025-10-11
